Allt korrelerar vid nedgång

Det sägs att tillgångar som utvecklas bättre än index under generella uppgångar på marknaden också borde gå ner mer än index under generella nedgångar. Stämmer det? Jag har fått känslan av att så inte riktigt alltid varit fallet, det kan därför vara intressant att se hur några av de områden som gått rejält bättre än index senaste åren utvecklats i förhållande till den allmänna marknaden under coronakraschen våren 2020.

Robur Ny teknik steg drygt 88 % under perioden 20 februari 2017 till 20 februari 2020. Länsförsäkringar Sverige Indexnära steg under samma period nästan 42 %.

Ny teknik versus indexnära. 88 versus 42 procent.

Om resonemanget kring att tillgångar med hög risk också skall falla mer under nedgång borde alltså ny teknik, från sin högsta punkt, falla mer än marknaden (här definierad som en indexnära Sverigefond).

Ny teknik versus indexnära under krasch. 27 vs 33 procent.

Roburs svenska teknikfond bottnade 16 mars och hade då fallit nästan 27 procent. Under samma period tappade Länsförsäkringars indexnära fond för Sverige nästan 33 procent. I fallet med ny teknik och coronakraschen var det alltså ingen större skillnad på högriskinvesteringen i ny teknik och en indexinvestering, förutom att ny teknik stigit omkring dubbelt så mycket under de senaste tre åren innan.

Hur såg det ut för småbolag?

Småbolag versus indexnära. 72 vs 42 procent.

Småbolag versus indexnära under krasch. 38 versus 33 procent.

Enters Småbolagsfond steg 72 procent under 2017-2020 mot Länsförsäkringars svenska indexnära som steg 42 procent. Och under kraschen tappade indexfonden 33 procent mot Enters småbolagsfond bottnade på 38 procent. Visserligen fem procentenheter mer, men det är fortfarande en ganska blygsam skillnad, särskilt då småbolagsfonden stigit med 72 procent mot indexfondens 33 procent under en treårsperiod innan nedgången.

Så här fortsätter det inom flera andra områden också versus index. Det stärker tesen om att allt korrelerar mot 1 i allmänna nedgångar som inte är drivna specifikt inom ett visst område. Däremot får vi komma ihåg att det var många enskilda aktier som drabbades betydligt hårdare under nedgången, inte minst företag inom rese- och eventbranschen.

Allokering 2021 - basportföljen

I basportföljen, den portfölj som är min mest passiva portfölj där merparten av mitt sparande ligger, har jag inför 2021 gjort en rebalansering så att utgångsallokeringen för 2021 är 60/40 fördelat mellan aktier och räntor. Enkelt, klassiskt, inga konstigheter. Mitt brytdatum är normalt sett 15 december inför nästa år, då finns det lite tid att vid behov hantera praktiska saker i sparandet inför det faktiska årsskiftet.

60 % Aktier

40 % Räntor

Allokering, tillgångsslag 2021.

I samband med att jag återställer vikterna mellan tillgångsslagen till önskat läge säljer jag normalt sett samtliga innehav och blir helt likvid några dagar, sedan köper jag tillbaka de fonder som jag vill fortsätta äga och lägger till de fonder som är nya för nästa år. Att starta om sin portfölj på det här sättet har flera fördelar.

Inom tillgångsslaget räntor, alltså 40 % av portföljen i utgångsläget, är innehaven fördelade mellan penningmarknad, mixade obligationer såsom företags- och statsobligationer med olika löptider med fokus på Sverige men även med globala inslag samt obligationer med lägre kreditvärdighet (high yield). 

40 % Penningmarknad

40 % Obligationer, mix

20 % High yield

Fördelning av räntor 2021.

Inom tillgångsslaget aktier, alltså 60 % av portföljen i utgångsläget, ligger ganska exakt hälften i svenska investeringar och resten globalt (en del av ny teknik är allokerat i Sverige).

10 %	Svenska aktier
10 %	Svenska investmentbolag
20 %	Svenska småbolag
5 %	Svenska fastighetsbolag
10 %	Asien och Stilla havet
10 %	Globala tillväxtbolag
10 %	Globala aktier
15 %	Ny teknik
5 %	Hållbar energi
5 %	Hälsovård

Fördelning av aktier 2021.

Av olika skäl redovisar jag inte enskilda innehav.

Generellt ganska blandat och inte någon särskild övervikt någonstans, annat än möjligen i svenska småbolag.

Avanzas fonder

Avanza har fortsatt med att lansera egna fonder. Hur har det gått för de första (och förmodligen populäraste) fonderna sedan start i förhållande till andra konkurrerande fonder som finns tillgängliga på deras plattform? Jag tänker främst på Avanza Zero som skall vara en passiv fond som följer de 30 största bolagen på Stockholmsbörsen. Fonden var den första fonden helt utan avgift, Avanza tar förmodligen kostnaden för fonden som en marknadsföringskostnad.

Efter den svenska indexfonden följde en globalfond. Upplägget här blev en matarfond, alltså en fond som bara slussar insatt kapital vidare till en annan underliggande globalfond. Riktigt gratis blev det inte den här gången, men väl en låg avgift på 0,1 %. Senare skulle det framkomma att fonden får betala skatt på utdelningar i det land som den är registrerad i. Skatt som helt eller delvis inte kan återfås, i praktiken är detta en dold avgift som alltså höjer den totala faktiska avgiften för fonden.

Så, hur har det gått?

I fallet med Avanza Zero (Sverigefonden) är resultatet, trots att avgiften är gratis, inte i topp jämfört med liknande fonder. Nu har jag varit selektiv i mina jämförelser och jämförelsefonderna följer inte just de 30 största bolagen på Stockholmsbörsen utan är betydligt bredare. Men jag resonerar utifrån mig som småsparare där jag knappast är intresserad av detaljer som att fonden endast följer de 30 största bolagen eller alla bolag.

Avanza Zero. Inte bäst, trots 0 kr i avgift.

Jämför Avanza Zero med Spiltans Stabila Aktiefond för Sverige samt SPP Aktiefond Sverige. Trots att fonden är helt gratis är det, hittills, inte värt att välja Avanza Zero. Vi fortsätter med Avanza Global. Inte heller i fallet med globalfonden finns det något som motiverar att välja Avanzas fond. Fonden är sämre än både passiva och aktiva alternativ.

Avanza Global. Inte bäst, trots väldigt låg avgift.

Avanza Global är marginellt sämre än Länsförsäkringars Globala Indexnära. Roburs Globalfond eller SPP Global Solutions har dragit ifrån rejält sedan Coronakraschen.

Det finns alltså all anledning för mig som småsparare att vara kritisk till Avanzas egna fonder eftersom de än så länge inte levererat något mervärde relativt andra fonder.

Jag tror inte heller att de 30 största bolagen på Stockholmsbörsen (tänk HM och Ericsson) är det bästa alternativet inom kategorin indexfond för Sverige.

Belåning av aktier

Syftet med att belåna aktier för att köpa ännu mer aktier innebär att möjligheterna till bättre avkastning ökar markant. Tyvärr ökar riskerna också. För att vara tydlig från början, jag är helt emot belåning av aktier, i alla fall för egen del. Det innebär inte att jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att belåna mig på marginalen för att köpa aktier, men grundinställningen är att jag inte vill ha det här inslaget alls i mina investeringar utifrån så som min strategi ser ut idag.

Grundupplägget är att låna med aktier som säkerhet och köpa mer aktier vars avkastning skall överstiga räntekostnaden på lånet. Låga räntor och höga utdelningar gör belåning av sina aktier till en självklart, enligt vissa. Själv tycker jag belåning är en helt onödig risk och jag ser inget syfte med att använda belåning för att snabbare nå högre avkastning. Så bråttom har jag inte.

Låt oss titta på ett exempel. Du har ett obelånat depåvärde på en miljon i utgångsläget. Du kan belåna upp till 80 procent av värdet. Du beslutar att belåna 10 procent av värdet. Alltså 100 000 kr. Räntan är en procent och vid en inte helt orimlig avkastning på tio procent under ett år har du alltså tjänat 10 000 kr. När räntan är betald är vinsten 9 000 kr. På det egna kapitalet har du samma avkastning och totalt uppgår årets nettoavkastning till 109 000 kronor istället för 100 000 kronor. Alltså nio procent mer. Avkastning på det egna kapitalet blir 10,9 procent med belåning istället för 10 procent utan belåning. Spontant tänker nu de flesta, det här går ju bra, men vilken liten effekt det hade!

Slippery slope. Jag kan hålla med om att en belåningsnivå på 10 procent som kräver en nedgång på nära 90 procent för att det skall bli aktuellt med tvångsförsäljningar är en ganska låg risk. Problemet ligger i att det finns en överhängande risk att du kommer tycka att det är en bra idé att öka belåningen. Det här gick ju bra! Men vilken liten effekt det blev på den här nivån. Du beslutar dig för att öka belåningen och rätt vad det är så händer det där som inte kunde hända och det hela slutar i katastrof.

Helheten. Om det finns andra lån i din privatekonomi, till exempel bostadslån, innebär det att du redan har lån. Visserligen inte med samma risk eftersom ett kraftigt nedställ i din portfölj inte kommer utlösa en tvångsförsäljning av dina aktier. Men faktum kvarstår, har du en belånad bostad, ett studielån eller något annat lån så är det indirekt en belåning av dina besparingar. Resonemanget går ut på att du annars lika gärna skulle kunna använt besparingarna till att amortera lånen.

Risknivån. Hur vi än vrider och vänder på det är lån en ökad risk, även på låga nivåer. Nedsidan kan i värsta fall innebära att du förlorar mer än du satsat. Om du tvingas till tvångsförsäljning är det inte säkert att försäljningen hinner ske innan kvarvarande kapital överstiger lånet. Då kan man bli sittande med en restskuld samtidigt som eget kapital blir noll. I praktiken är alltså nedsidan större än uppsidan (även om aktiekurser teoretiskt kan stiga hur mycket som helst).

Tidpunkt. I en tid av höga värderingar, all time highs och låga räntor är tidpunkten att belåna sig inte heller särskilt attraktiv.

Sammanfattningsvis, belåning av aktier kan vara lockande, men utifrån mitt perspektiv är det en onödig risk där nackdelarna inte kompenserar för den eventuellt högre avkastning som jag skulle kunna generera på kort sikt.

Omstart av portföljen

I samband med att det blir nytt räkenskapsår har jag för vana att se över allokeringen. Utöver en ombalansering av portföljen till önskat utgångsläge både mellan och inom tillgångsklasser ser jag även över vilka placeringar som jag faktiskt äger. Jag bevakar självklart både allokering och enskilda innehav löpande under året, men utgångspunkten är att försöka hålla alla förändringar till ett särskilt tillfälle under året. Då blir det även naturligt att stämma av hur utvecklingen varit under året och om valet av innehaven varit gynnsamt i jämförelse med att bara äga breda indexfonder.

Det är alltså flera aktiviteter som sker i samband med årsgenomgången.

• Allokering
• Ombalansering mellan tillgångsslag
• Ombalansering inom tillgångsslag
• Översikt och eventuell förändring av aktuella innehav
• Jämförelse av utvecklingen versus jämförelseindex
• Eventuella uttag
• Omstart av alla innehav (säljer och köper om)

Allokering

Min utgångsallokering är alltid 60/40 i min basportfölj, skall jag avvika från den måste det finnas goda skäl till det. Till exempel att jag behöver pengarna i närtid och vill ta lägre risk eller att förutsättningarna på marknaden bedöms vara annorlunda. Timing av marknaden är normalt sett inget jag sysslar med så det måste verkligen vara överväldigande skäl till att ändra utgångsallokeringen.

Ombalansering mellan tillgångsslag

När beslutet om allokering är taget genomför jag vanligen en ombalansering mellan tillgångsslagen i samband med att vi går in i ett nytt år. Fler, oplanerade omallokeringar, kan eventuellt ske under året men det är inget jag varken planerar eller strävar efter. Det finns heller inget i forskningen som tyder på att det skulle vara mer optimalt att ombalansera oftare. Förmodligen bara onödigt och tidskrävande, om det inte handlar om extrema tillfällen.

Ombalansering inom tillgångsslag

Om vissa innehav utvecklats bättre än andra kan det hända att jag även ombalanserar mellan innehaven i samma tillgångsslag. Exakt hur fördelningen inom aktieslaget skall se ut beror på en egen bedömning av marknadsläget och hur enskilda innehav presterat.

Översikt och eventuell förändring av aktuella innehav

Om jag inte enbart äger breda indexfonder är det självklart att göra en utvärdering av aktuella innehav, över hela linjen. Avkastning, framtidsutsikter, avgifter, risk etcetera. Innehav som har ändrade förutsättningar jämfört med när de klev in i portföljen kan alltså bytas ut om de inte längre bedöms vara optimala.

Detta går så klart hand i hand med utvärderingen av hur innehaven utvecklats gentemot mitt jämförelseindex.

Jämförelse av utvecklings versus jämförelseindex

Om man allokerar i andra innehav än breda indexfonder och vanliga räntefonder bör man självklart utvärdera utvecklingen i dessa för att bedöma om det är värt besväret att faktiskt aktivt välja innehav som är aktivt förvaltade och/eller mer snävt inriktade än breda indexfonder.

Innehav som inte utvecklats som tänkt och inte längre bedöms vara de bästa alternativen byts ut mot andra alternativ.

Skulle det även visa sig att det verkar vara en trend att jag systematiskt underpresterar mitt jämförelseindex går det alltid att överväga alternativet att faktiskt bara allokera enligt mitt jämförelseindex, alltså två breda indexfonder med hälften i Sverige och hälften globalt.

Eventuella uttag

Om delar av medlen skall användas försöker jag begränsa uttagen till ett särskilt tillfälle varje år. Eventuella uttag från min långsiktiga portfölj skall vara just långsiktigt planerade.

Omstart av alla innehav

När all planering är gjord säljer jag samtliga innehav och köper sedan nästa års innehav på nytt, även de innehav som skall vara samma som tidigare. Då blir det verkligen en omstart och man kan under hela året se hur varje innehav utvecklats under året.

En fördel med detta är att man inte riskerar att fastna i mentala fällor där man hänger upp sig på tidigare positiv avkastning. Det spelar egentligen ingen roll hur mycket ett innehav utvecklats tidigare år, går det dåligt under året är det varken sämre eller bättre oavsett hur det gått innan. Jag underskattar inte den mentala faktorn i att man annars riskerar att sitta kvar i innehav med kanske flera hundra procents positiv avkastning, även om de inte längre är fortsatt gynsamma. Omvänt gäller innehav som utvecklats dåligt, att sitta och vänta på att de skall få positiv avkastning när det finns bättre alternativ är heller inte någon bra plan.

Årskrönika 2020

Pandemi är årets ord. Goes without saying. Under de cirka tjugo åren som jag följt de finansiella marknaderna vågar jag nog säga att detta får gå till historien som ett av de mest udda åren där de mest osannolika sakerna hänt på marknaderna. Hur många hade till exempel väntat sig ett ras i storleksordningen 30-40 procent i världens index, på en månad!? Någon?

Eller en global återhämtning på marknaderna så kraftig att merparten av världens index stänger året på plus, trots att man under en månad varit nere och vänt på minus 30-40 procent? Någon?

Eller att hela obligationsmarknaden mer eller mindre klappade ihop samtidigt som kraschen i mars? Många inklusive undertecknad var det som blev chockade av att se sina räntefonder med nedställ på 5-10 procent under en månad. Själv har jag nog aldrig upplevt något liknande.

Svängningarna i sig är helt galna, men kanske ännu mer anmärkningsvärt är hur synen på utdelningar förändrats. Under säkert tio år har bloggsfären varit ganska överens om att utdelningar, det är stabilt, och de som varit kritiska har fått hålla en låg profil. Utdelningar som skulle vara den där kudden som alltid skulle landa in i depån när det stormade runt aktiekurserna. Nu visade det sig att även utdelningarna kunde ställas in, inte bara minska med några procent. Som lök på laxen har det blivit politik runt det hela där man hamnat i en konstig sits där man ställer utdelningar mot olika typer av stöd från staten mot varandra. Kryddat med europeiska rekommendationer till bankerna att bygga ännu mer kassa, där även svenska banker får räta in sig, trots att vi kanske har de mest kapitaliserade bankerna i världen redan. Många har med det ändrat syn på det här med utdelningsinvestering som huvudinriktning. Förmodligen bra beslut.

Årets aktie

Tusentals blogginlägg och andra artiklar har skrivits om Tesla, och föga förvånande så har Tesla haft ett spektakulärt år på många sätt, inte minst på aktiemarknaden. I skrivande stund är aktien upp runt 700 %. Inte illa på ett år, värderingen behöver vi kanske inte skriva om? Teslas börsvärde är för tillfället större än världens nio näst högst värderade biltillverkare, tillsammans!

Tesla. 700 % på ett år. Inte illa.

Årets bransch

Ny teknik, eller new technology, har varit hett i flera år redan men i samband med pandemin blev det förmodligen ännu hetare. Digitaliseringen har påskyndats med hjälp av den pandemi som tvingat oss att bli mer digitala. Mycket har skrivits om detta där det gjorts kopplingar till it-bubblan runt millenieskiftet för tjugo år sedan. Skillnaden den här gången är att bolagen faktiskt är lönsamma, i stort, även om värderingarna är höga. Lägg till det att bolagen även har seriösa affärsplaner och att världens befolkning idag är betydligt mer mogna att använda tekniken utifrån flera perspektiv.

Årets trend

Hållbarhet. Hållbarhetspratet är inte bara prat utan faktiskt något som är nödvändigt, tyvärr tycker jag ofta debatten landar i helt onyanserade diskussioner där allting blir svart eller vitt. Hållbarhet är självklart viktigt, men det får inte bli tramsigt där man tävlar i att göra de godaste investeringarna.

Snart dags att stänga böckerna för 2020. Låt oss hoppas att 2021 blir ett år som blir lite lugnare.

Lätt att överskatta ett år, lätt underskatta tio år

Bill Gates lär ha sagt att det är lätt att överskatta vad man kan göra på ett år, samtidigt som det är lätt att underskatta hur mycket som går att göra på tio år. Ett citat som lagt sig på minnet hos mig, och allt eftersom åren går tycker jag det bara blir mer och mer klockrent. Det gäller inom det mesta, men särskilt inom ekonomi, sparande och investeringar.

“Most people overestimate what they can do in one year 

and underestimate what they can do in ten years.”

Bill Gates

Som ung investerare förväntar man sig snabba resultat, helst samma dag som en transaktion är genomförd. Kombinera den här förväntan med högt självförtroende och kort erfarenhet och vi har en perfekt cocktail för besvikelser. Hur en investering går ett enskilt år avgörs till stor del av slumpen, hur det går på tio år avgörs inte av slumpen – i alla fall inte lika mycket.

Ränta på ränta är ganska tandlöst på ett år, men på tio år eller längre sikt är effekten brutal. Någonstans här blir det problematiskt. Ju lägre startbelopp man har, desto högre avkastning i procent krävs för att utvecklingen i absoluta tal skall kännas intressant och ha en påverkan på ens sparande. Ett startkapital på 100 000 kr som ger dig 10 procent avkastning första året innebär inte någon stor förändring i tillvaron. Efter tio år är avkastningen 170 %. Däremot kan ett månadssparande tillsammans med en snittavkastning på 10 % över tid göra depåvärdet riktigt intressant. Om man orkar hålla fast vid sin strategi.

Inte 10 år sedan.

Tio år kan i många perspektiv anses vara en lång period, och där är jag beredd att hålla med. Ett år däremot, är inte en lång period, det är blott några månader och ett år kan i företagssammanhang vara det som krävs bara för att komma igång. Och eftersom företagens utveckling är starkt kopplad till värdet som reflekteras i aktiekurserna blir det också naturligt att ettårshorisonter inte är ett bra tidsperspektiv för långsiktiga investeringar.

Jag tycker även att detta speglar hur man bör förhålla sig till sin investeringsstrategi. Om den inte är utformad för att hålla i minst tio år så är det förmodligen inte en strategi, i alla fall inte en bra strategi. Då är det mer taktik. Att hålla sig till en strategi år in och år ut kan vara utmanande på många sätt. Dels kommer du, förhoppningsvis, har lärt dig otroligt mycket på tio år. Dels kommer världen hinna förändras ganska mycket, även om det kanske inte alltid känns så. Dels kommer du högst sannolikt ha en annorlunda syn på vad som är viktigt i livet, kanske inte utifrån principer, men väl utifrån vilket livsskede som du befinner dig i.

Med det här som underlag bör ens investeringsstrategi utformas baserat på principer som visat sig hållbara över tid. Det inte är inte en garanti för framgång, men det är förmodligen betydligt högre sannolikhet att lyckas med investerandet än om du försöker vara smartare än marknaden och ta genvägar.

Mitt jämförelseindex

Syftet med mitt jämförelseindex är att se om min aktiva förvaltning ger mig högre avkastning. Den här jämförelsen säger inget om risk eller om enskilda fonder gått bättre än sitt eget jämförelseindex. Den här jämförelsen är enbart för att se om det är någon mening för mig att göra aktiva val på marknaden.

Om jag inte skulle gjort aktiva val hade jag haft samma strategiska allokering med 60 procent aktier och 40 procent räntor. Aktiedelen skulle vara delad med hälften i en svensk indexfond och resten i en global indexfond. Räntedelen skulle uteslutande ligga i en kort räntefond.

Jag tycker det är bättre att jämföra mig mot utvecklingen i faktiska indexfonder som jag skulle kunnat äga istället för index som inte går att investera i. Dels för att jag här vill jämföra mot ett alternativ som jag faktiskt skulle kunna investera i och dels för att en sådan jämförelse dessutom blir mer rättvisande. I jämförelsen ingår en blygsam avgift för indexfonderna som redan automatiskt är inbakat i kursutvecklingen och jag gör även en justering för avkastningsskatt. Det är visserligen en väldigt blygsam justering, men över längre perioder har några tiondels procent stor påverkan på den totala utvecklingen.

Som ett räkneexempel för beräkning av mitt jämförelseindex kan vi titta på 2019.

Aktier

33,22 % Länsförsäkringar Global Indexnära

31,37 % Länsförsäkringar Sverige Indexnära

Avkastning 2019 = (0,3322*0,5) + (0,3137*0,5) = 32,30 %

Skatten för kapitalförsäkring 2019 var 0,453 %

Avkastning 2019 efter skatt = (100*(1+0,323)*(1-0,00453))-100 = 31,70 %

Schablonskatten justeras visserligen fyra gånger per år, men här väljer jag att förenkla och låtsas att skatten endast dras en gång per år. Om insättningar sker under året får de beräknas separat.

Räntor

1,88 % Spiltan Räntefond Sverige

Avkastning 2019 = 1,88 %

Avkastning 2019 efter skatt = (100*(1+0,0188)*(1-0,00453))-100 = 1,42 %

Totalt

Avkastning totalt 2019 = (((60*1,317)+(40*1,0188))-100)/100 = 19,59 %

Summerat

31,70 %	Jämförelseindex aktier 2019
1,42 %	Jämförelseindex räntor 2019
19,59 %	Jämförelseindex totalt 2019

SPP Global Solutions

Jag letar sedan en tid efter bra globalfonder som kan balansera innehaven mot de andra inriktningarna. Inom delen Global Select vill jag ha de finaste bolagen. Egentligen skulle jag kunna lägga allt i en billig global indexfond, men jag tycker det finns anledning att titta på vilka aktivt förvaltade fonder som finns på marknaden som alternativ. Det kan löna sig. En av de globalfonder som har gått väldigt bra senaste åren är SPP Global Solutions, som inte bara investerar aktivt på den globala marknaden. De har dessutom en hållbarhetsinriktning där man investerar i bolag som verkar för FN:s hållbarhetsmål såsom klimat, hållbara städer, hållbar konsumtion och empowerment.

Hur har den här fonden stått sig emot Länsförsäkringars passiva globalfond? Faktiskt väldigt bra! En annan intressant sak är att den har gått bättre än mina tidigare kandidater, Tellus Globala Investmentbolag samt Coeli Selektiv. På fem år är visserligen Tellus bättre, men som jag konstaterat tidigare gillar jag inte deras saftiga prestationsbaserade avgift.

SPP Global Solutions näst bäst på listan.

Alla fonder som jag jämför här har alla lite olika inriktning, men gemensamt är att de investerar globalt. De aktiva fonderna har alla lyckats bättre än indexfonden.

SPP Global Solutions har även en lägre andel exponering mot teknik och USA vilket är positivt (har redan gott om det via andra fonder). Samma sak med Tellus som däremot har övervikt i USA.

Jämföra sig med index

Loggat in på Avanza nyligen och tittat på den där grafen som jämför din depåutveckling med OMX30 eller OMXSGI? Tänkte väl det. Om din gröna linje står högre än den gula känns det förmodligen rätt bra, eller? Det är mycket prat om att allt skall jämföras mot index, men få som egentligen utvecklar vad de menar. Kanske ännu färre som faktiskt förstår vad det egentligen handlar om.

Om du inte enbart investerar i svenska aktier är förmodligen inte jämförelsen relevant. Vidare är inte index justerat för skatter och avgifter som ytterligare spär på avvikelsen.

Index, om det är rätt index, kan vara ett bra sätt för att utvärdera om en aktiv fond faktiskt är värd avgiften. Eller om avgiften på indexfonden gör att inte ens indexfonden klarar att följa index.

Didner och Gerge Aktiefond. Följer inte index den här perioden.

För oss som småsparare är det förmodligen bättre att jämföra sina egna investeringar mot en riktig indexfond med låg avgift. Poängen med det är att du kan ställa dina aktiva val i förhållande till om du agerat 100 % procent passivt genom att bara spara i en indexfond.

Har du t ex hälften i Sverige och hälften utomlands skall du jämföra hälften mot en svensk indexnära fond och resten mot en global indexfond.

Vidare kan man även fundera på hur man skall göra när man inte är 100 % allokerad i aktier. På kort sikt kommer du nästan garanterat underprestera i uppgång och gå bättre i nedgång, särskilt om du har låg allokering mot aktier. På lite längre sikt blir det lite knepigare eftersom du då måste bestämma om du tror att en lägre allokering i slutändan kan innebära högre avkastning, eller åtminstone nästan lika bra avkastning som 100 % aktier. Alternativt att du bara tycker det är värt risken att få lägre avkastning i utbyte mot att svängningarna blir mindre.

Historiskt vet vi att en 60/40-portfölj går nästan lika bra som 100 % aktier över tid. Nu pratar vi visserligen över riktigt långa perioder. Samt förutsätter att man har bra avkastning på sin ränteallokering, vilket knappast är fallet just nu.

När vi jämför bara mot index tar vi sällan heller hänsyn till vilken risk vi tagit. Är man endast delvis allokerad till aktier och därmed får en lägre avkastning har vi kanske å andra sidan tagit mycket lägre risk.

Oavsett om vi jämför mot faktiska indexfonder eller vanliga index är det förmodligen en bra temperaturmätare på hur ditt investerande går. Om du systematiskt underpresterar index över en längre tid, vilket de flesta tenderar att göra rent statistiskt, är det förmodligen en bra idé att starkt överväga ett byte av strategi till indexfokuserad investering. Självklart jämför man då med samma vikt i tillgångsslaget aktier, är du 50 procent investerad i aktier är det den delen du i första hand skall jämföra mot ett aktieindex. Den andra halvan har du tagit lägre risk med och kan av det skälet inte argumentera för att du underpresterar index. 

Globala investmentbolag

En blogg jag följer skrev om fonden Kavaljer Investmentbolagsfond där fokus ligger på globala investmentbolag. Som många redan konstaterat är utvecklingen för icke svenska investmentbolag inte lysande, i alla fall inte de bolag som vi hittar i globala investmentbolagsfonderna som vi har tillgång till via svenska nätmäklare. Då Kavaljer verkade ha ett globalt alternativ som haft samma avkastning som t ex Spiltan Investmentbolag som fokuserar på svenska investmentbolag blev jag intresserad.

Tyvärr blev jag besviken.

Inte så globalt.

Bilden förklarar till stor del varför utvecklingen i den här investmentbolagsfonden med global inriktning har så lika avkastning som Spiltans svenska motsvarighet. Två tredjedelar är allokerat i svenska investmentbolag och största innehavt är Investor som utgör cirka nio procent av fonden. Att köpa den här fonden, som är väsentligt dyrare än Spiltans svenska investmentsbolagsfond blir lite som att slänga pengarna i sjön. Visst, du får en marginell exponering mot investmentbolag som inte har Sverige som bas. Men då kan man lika gärna äga Spiltans alternativ som är mycket billigare, eftersom svenska investmentbolag har ganska bra internationell inriktning också, även om de är svenska.

En annan fond som jag har tittat på parallellt med detta var Tellus Globala Investmentbolag. Jag kanske har helt fel, men flera av deras största innehav är inte traditionella investmentbolag, men de har en inriktning som istället till viss del verkar handla om att följa duktiga investerare och framgångsrika entreprenörers investeringar. Fair enough.

Bra bolag.

Den här fonden skulle jag dock snarare klassa som en bra globalfond, det som gör mig tveksam är den skyhöga avgiften på över 3,00 procent. Så förmodligen landar vi i att den här fonden inte är aktuell heller.

Sparande förr i tiden

Jag fascineras ofta av hur bra vi som lever nuförtiden har det när det kommer till investeringar för oss vanliga människor, alltså vi som inte är rika från början. Sättet som vi har tillgång till hela världens marknader mer eller mindre är verkligen fantastiskt. Våra föräldrar skulle varit gröna av avund.

Att det var svårt att spara och investera förr i tiden var det inget tvivel om. Våra reallöner i Sverige var rejält lägre jämfört med idag. År 2019 tjänade vi i genomsnitt 67 % mer än vi gjorde 1980, i reala termer justerat för inflation. Det är lätt att glömma, men investeringsutrymmet för de flesta för 40 år sedan var betydligt mindre. Eller omvänt, fundera på hur ditt sparande påverkas om din inkomst skulle sjunka med 40 % nästa månad.

Vi glömmer också lätt bort att sparformerna som fanns för länge sedan var, låt oss säga, lite mindre flexibla. Kapitalförsäkringen lär ha funnits ganska länge, men det var först en bit in på 2000-talet som den började bli lättanvänd. Ville man spara i en kapitalförsäkring fick man slanta upp med en rätt rejäl årsavgift kombinerat med att de första insättningarna var helt låsta för uttag under minst fem år. Inte lika attraktivt som idag när vi kan sätta in och ta ut hur vi vill, när vi vill och ha hur många KF vi vill som vi själva lägger upp när vi är inloggade. ISK skall vi inte ens prata om.

De få, i min bekantskapskrets, som höll på med aktier och fonder brukade prata om K4-blanketter och att man årligen skulle se över möjligheten att kvitta vinster mot förluster. Det var tider det. De som fortfarande har värdepapper utanför ISK eller KF idag får sina blanketter automatiskt ifyllda efter några knapptryckningar. Riktigt så fungerade det inte förr. Man fick vara glad om det gick att ladda ner blanketterna från Skatteverkets hemsida och skriva ut på papper som låg laddat i hushållets bläckstråleskrivare.

Myntrik. Spargrisen.

Föreställ dig att välja och bevaka fonder utan Internet. Läsa på om fonder och placeringar gjordes genom att jämföra tabeller i trycksvärta från morgontidningen. Ville man ha mer information om en fond var det till att beställa mer information på papper från det fina fondbolaget eller promenera till banken och hämta ut deras marknadsföringsmaterial. Köp och sälj skedde på det lokala bankkontoret tillsammans med bankkassören. Var man lite mer exklusiv kund kunde man få följa med längre in i banklokalen där man kunde sitta avskilt bakom en kontorsvägg i trä och tyg, gärna i kombination med en grön större växt. Då kunde man tillsammans med bankförsäljartjänstemannen (för det var förmodligen en man) sitta och fundera på om det var bankens dyra eller ännu dyrare fond som pengarna skulle allokeras till. Direktköp av aktier var inte ett alternativ, i alla fall inte på bankens initiativ.

Om fondsparande var krångligt och begränsat så var aktiehandel något som endast var aktuellt om det handlade om väldigt betydande belopp. Och att lägga köporder via telefonen under lunchen var inte riktigt standard. Man ringde till mäklaren på det lokala bankkontoret och placerade sin order. Utländska aktier fanns förmodligen inte alls utan högst troligt handlade det om börsposter i Ericsson, Alfa Laval eller Atlas Copco. Att köpa aktier för en jämn summa eller ett mindre ojämnt antal var inte heller aktuellt, det var börsposter om 100 eller 200 aktier åt gången som gällde. Courtaget kunde lätt landa på 150 eller 300 kronor. Var inte direkt läge att fråga om det fanns olika courtageklasser att byta mellan.

Välj fonder med din personliga banktjänsteman. 

Det blir bättre så.

Innan nätmäklarna gjorde entré i slutet på 90-talet såg avgiftssituationen lite annorlunda ut, det var årsavgifter på de flesta produkter och fonderna var inte sällan belagda med både köp- och säljavgift – utöver den årliga avgiften. Sannolikt var det även mer vanligt med olika typer av resultatbaserade avgifter på fonderna, utöver den vanliga avgiften.

Hade man mot förmodan ett seriöst fondsparande utöver sitt räntesparande (som i och för sig på den tiden faktiskt kunde ge lite avkastning) var man med stor sannolikhet förpassad till fondutbudet hos sin bank vars lokalkontor man besökte nere på stan för att göra sina transaktioner.

Allt var inte bättre förr.

Coeli Global Selektiv versus indexfonder

Den ständiga frågan, är aktiv förvaltning bättre än passivt förvaltade indexfonder? I fallet med Coeli Global Selektiv så verkar så vara fallet. Fonden marknadsför sig som en koncentrerad fond som skall äga endast de finaste bolagen. Totalt skall fonden ha 30 bolag. Under de snart sex år som det finns historik har fonden presterat bra i förhållande till index. Här jämfört med trotjänaren Länsförsäkringars globala indexnära fond.

Under de senaste sex åren har Coeli Global Selektiv stegrat 129 procent versus Länsförsäkringars globalfond som stigit 86 procent. Alltså 50 procent bättre på sex år. Inte illa.

Coeli Global Selektiv. Bättre än index.

Kostnadsmässigt ligger Coeli på 1,80 % i årlig avgift vilket kan jämföras med Länsförsäkringars avgift 0,22 %. Än så länge har Coeli helt klart varit värt den väsentligt högre avgiften.

Coeli är helt öppna med samtliga innehav om man tittar på deras hemsidan, men en snabbtitt bland de tio största innehaven så hittar vi bolag som t ex Microsoft och Adidas.

Fina bolag.

Jag är väldigt intresserad av den här fonden för tillfället och den ligger helt klart som en kandidat till allokeringarna för 2021. Vem vill inte ha de finaste bolagen i sin portfölj?

Vad är en vinst?

Allt eftersom depåvärdet stiger är det lätt att betrakta värdestegringen som en vinst. Det finns en del faror i det här synsättet. Det mest uppenbara är att så länge du inte sålt posterna kan det aktuella värdet istället börja minska. Andra pratar om en indelning mellan orealiserade och realiserade vinster där man anser att om man sålt så har man gjort en vinst. Ett helt korrekt antagande, men i praktiken så är det fortfarande bara siffror på en skärm. Siffror som både kan fortsätta öka eller minska i värde om du köper något annat. En riktig vinst är den där du tagit ut pengarna från depån och faktiskt konsumerat något i den riktiga världen. Först då – och inte tidigare – har du gjort en vinst.

Att systematiskt stirra sig blind på siffrorna som visas på skärmen kan vara trevligt, men det skapar inget faktiskt värde. Det är snarare lite som att kissa på sig. Just i stunden när man konstaterar att värdet ökat ytterligare sedan förra gången man tittade till depån känns det bra, men strax därefter kan det bli rätt dålig stämning när bakslaget kommer och det visar sig att värdestegringen bara var tillfällig.

Poängen jag försöker lyfta fram är att man inte skall ta saker för givet. Syftet är inte att försvara ett beteende som innebär att man skall konsumera för sitt sparande så snart tillfälle ges, men det är viktigt att förstå varför man sparar. Och att jobba med att få ett värde på en skärm att alltid bli större utan något underliggande syfte måste ifrågasättas. Livet är så mycket mer än bara siffror på en skärm, trots att det tillfälligt kan kännas oerhört tillfredställande att se hur depåvärdet ökar.

Som flera säkert noterat saknas det inte personer på Internet som gärna lyfter fram vilka fantastiska resultat de gjort, men samtidigt saknar en plan för vad de skall använda pengarna till. Att låsa fast vid målet att det enda som räknas är maximalt stigande depåvärde kan skapa en obalans i vårt mindset. Istället för att vara nöjd med den avkastning man faktiskt genererat och sedan ha förmågan att omsätta delar av detta till något i verkliga världen som skapar faktiskt värde låser man fast vid målet att siffrorna på skärmen skall maximeras.

Det kan i sig vara en hobby, men förmodligen är det bättre att ha ett mer balanserat förhållningssätt där delar av värdestegringen istället återförs till verkligheten.

Jag själv gillar tanken på att det är bättre att lägga ett mindre belopp på något som man verkligen uppskattar i ett mer kontinuerligt mönster, snarare än att år efter år sitta och vänta på den där drömnivån – som man sedan kanske ändå inte riktigt vet vad man skall använda till. Vi vet att sparsamma vanor tenderar att permanentas hos oss människor, särskilt när vi blir äldre. När vi väl uppnått den där drömnivån är behovet av att använda pengarna borta.

Aktierna med flest antal ägare på Avanza

En sak jag gillar med Avanza är att de redovisar hur många av sina kunder som äger en viss aktie. Bland de aktier med flest antal ägare alla kategorier återfinns en helsvensk lista. Det säger en del om hur många av Avanzas kunder tänker kring aktieköp.

Topp 10-listan med flest antal ägare

142K Investor

95K HM
82K Swedbank

81K Kinnevik

70K Volvo

64K Latour

63K Castellum

56K Nordea

55K Ericsson

54K Telia

HM, Swedbank, Nordea och Telia ligger på minus varav HM är absolut sämst med en halvering av kursen sedan fem år tillbaka. Hade man köpt en portfölj med lika mycket av ovanstående tio aktier hade man haft en snittavkastning på 45 procent. Skall vi vara snälla kan vi även återlägga utdelningar för i alla fall fyra år tillbaka. Flera av bolagen har haft en ganska hög utdelning fyra av fem år, så låt oss anta att vi har en snittutdelning på 3 procent per år. Det ger ytterligare tolv procent. Totalt 57 procent vilket är strax under vad en svensk indexfond gett under samma period.

Absolut bäst har Latour gått med en ökning på drygt 200 % följt av Volvo  120 % och därefter en bronsplats till Investor som gett 80 %. Allt exklusive utdelningar. Jumboplaceringar hittar vi bland HM, Swedbank och Nordea. Plocka bort de tre första och resultatet blir väsentligt sämre.

Jag är långt ifrån säker på att bolag som HM eller Telia är bolag som har framtiden för sig. Liksom om storbanker någonsin kommer bli populärt igen (okej, någon gång kommer det säkert vända, men de har lite förtroende att jobba på, oavsett hur mycket pengar de tjänar) och tillväxten är jag rätt skeptisk till, för mig är just tillväxten inom svenska banker en fråga som jag helt enkelt inte ser något realistiskt svar på.

HM är tyvärr ett bra exempel på att inget bolag är bättre än senaste årsrapporten. Bolag som är fantastiska igår och idag behöver inte vara det imorgon.

Svenska gammelbanker

Om du bor i Sverige är det ganska hög sannolikhet att du är kund hos SEB, Swedbank, Nordea eller Handelsbanken. Någon av våra fyra gammelbanker storbanker. Kanske har du ditt lönekonto, ditt bolån, din internetbank och kanske till och med några fonder här? Något åt det här hållet beskriver förmodligen genomsnittskunden hos någon av de här bankerna.

Men, hur har avkastningen varit de senaste 10-20 åren för de som är aktieägare i banken? Om man inte gick in runt finanskrisen 2008 har kursutvecklingen varit sämre än medelmåttig, och det gäller ganska generellt för alla fyra banker. Utdelningarna har varit ganska okej med undantag för runt finanskrisen samt nu sista tiden när utdelningarna till och med ställts in. I det senare fallet i och för sig mest på grund av politiska skäl snarare än att det varit nödvändigt rent finansiellt.

Tillväxten generellt för storbanksaktier i världen verkar just nu vara ganska måttlig, lägg till att hela finansbranschen som investering inte i nuläget är jättepopulärt. Detta gäller i allmänhet men i synnerhet i Sverige. Skandaler om penningtvätt har haglat senaste tiden och för vissa av bankerna har kommunikationen runt detta varit allt annat än briljant. I fallet med Swedbank ljög verkställande direktören hela svenska folket rakt upp i ansiktet när hon bedyrade att banken minsann inte höll på med sådant och att de hade full kontroll. När det lite senare visade sig vara precis tvärtom, de hade inte kontroll alls. De andra bankerna hade en lite mer ödmjuk ton i frågan, men tyvärr spelar det mindre roll eftersom det räcker med att en bank agerar fel så skapar det dåligt rykte för hela branschen, dessutom i en bransch som redan hade ett ganska dåligt rykte.

När vi sedan kombinerar detta med rätt begränsade tillväxtmöjligheter i Sverige ser det helt enkelt inte särskilt bra ut. Storbankerna är främst beroende av att marknaden växer i Sverige, det styrs mycket av befolkningsutvecklingen. Samtidigt lever vi i en tid med mycket låga räntor vilket högst sannolikt kommer bestå under lång tid. Till detta har vi alla uppstickarna i branschen som sitter med betydligt bättre kostnadsstrukturer. Samt de ständigt ökade kraven på att bankerna måste hålla sig med kapital för att vara stabila kombinerat med den starka kopplingen till stat och med det politiska inlagor som gärna lägger käppar i hjulen.

Visst, vissa av storbankerna har lite satsningar utomlands. Bland annat i Baltikum och Storbritannien. Jag är inte övertygad om att de satsningarna kommer leda till någon fenomenal tillväxt kommande åren.

Från mitt perspektiv är den svenska bankkvartetten fyra feta katter. De kommer möjligen kunna leverera hyfsade utdelningar över tid, men det skulle inte förvåna mig om kursutvecklingen de kommande tjugo åren, i bästa fall, kommer se ut ungefär som de senaste tjugo åren. Rätt stillastående.

Då återstår frågan varför man egentligen skall äga svenska storbanker. Jag äger inte några svenska storbanker och har inte några planer på att göra det inom överskådlig tid heller. Om det inte skulle uppstå ett fenomenalt tillfälle.

Hur har det gått för de fyra storbankerna senaste tjugo åren? Diagrammet här nedan börjar strax efter millennieskiftet.

Swedbank

Swedbank 2000-2020.

Swedbank har ett CAGR på cirka 1,5 % senaste tjugo åren. Med utdelning blir det så klart lite bättre, med återinvesteringar ännu bättre, men jämfört med index ligger de hopplöst efter. Svenska börsen inklusive utdelningar är upp 325 % under samma period (ungefär), vilket ger ungefär 7,5 % årlig avkastning.

Sammanställer vi alla fyra bankerna får vi en lista (exklusive utdelning) som ser ut enligt nedan (åren 2000-2020):

2,85 % CAGR Handelsbanken

2,10 % CAGR SEB

1,60 % CAGR Nordea

1,50 % CAGR Swedbank

Visserligen helt utan utdelningar, så riktigt så illa som det ser ut här uppe är det inte, men det säger ändå en del kring vilken tillväxt svenska storbankerna lyckats leverera senaste tjugo åren.

Sedan har vi Handelsbanken, som alltså är den bank som gått bäst, som cirka tjugo år för sent insett att framtidens tillväxt kanske inte ligger i flest antal öppnade fysiska bankkontor i den digitala eran.

Det finns mycket bra med de svenska storbankerna, men ur ett avkastningsperspektiv för oss småsparare är det en begränsad uppsida som jag ser. Gäller storbanker i allmänhet, men svenska storbanker i synnerhet.

IKC Avkastningsfond och Spiltan Räntefond Sverige

Den mest ideala räntefonden är den som aldrig går ner, utan som alltid är upp lite varje dag. Det behöver inte vara många punkter, men så länge det inte går en enda dag när det går ner så är det perfekt. Då kan vi likställa räntefonden med sparande på ett bankkonto. Tyvärr existerar inga sådana räntefonder utan man får räkna med svängningar åt båda hållen. Trots detta finns det fonder som, i alla fall historiskt har en mer stabil kurva än andra.

Två sådana fonder som jag tittat närmare på och som högst troligt kommer vara en del i min portfölj inom kort är IKC Avkastningsfond och Spiltan Räntefond Sverige.

Spiltan Räntefond Sverige. Stabilt.

Undantaget haveriet i mars när coronakrisen inleddes har Spiltans räntefond haft en väldigt jämn och fin utveckling under många år. Dessutom en helt okej avkastning.

Avkastning per år

2011            2,73 %

2012            3,40 %

2013            2,95 %

2014            2,04 %

2015            1,17 %

2016            2,40 %

2017            1,59 %

2018            0,47 %

2019            1,88 %

2020            1,77 % (t o m 11 nov)

Samma sak gäller för IKC Avkastningsfond.

IKC Avkastningsfond.

Avkastning per år

2012            1,10 %

2013            1,60 %

2014            2,14 %

2015            2,11 %

2016            3,98 %

2017            3,03 %

2018            1,95 %

2019            4,12 %

2020            1,01 % (t o m 11 nov)

Alltså två historiskt mycket stabila räntefonder med positiv avkastning varje år och med mycket små negativa rörelser relativt många andra räntefonder.

60/40-portföljen

Senaste åren har 60/40-portföljen fått utstå hård kritik! Den har beskyllts för att vara död och helt värdelös. Historiskt har portföljen levererat en genomsnittlig årsavkastning på sju till nio procent beroende på lite vem man frågar och hur man mäter. Bakgrunden till debaclet är, så klart, ränteutvecklingen. Aldrig förr har obligationsmarknaden haft en så dyster prognos som nu. Detta lyfts gärna fram i jämförelse med hur det såg ut på 00-talet där obligationer faktiskt avkastade bättre än aktier*.

En 60/40-portfölj innebär att vi arbetar med två tillgångsslag. Aktier och räntor. 60 procent av totala värdet skall vara placerat i aktier samtidigt som resterande 40 procent skall vara placerat i räntor. Vid särskilda tidpunkter, ofta årligen, återställer man balansen till 60/40. Har det varit bra börsutveckling flyttar man en del av aktierna till räntor så att det återigen blir 60/40-balans. Har det varit negativ utveckling på börserna blir det istället en del räntor som vi köper aktier för. Vi återgår alltså till ett utgångsläge i balansen mellan aktier och räntor. Detta brukar kallas för en strategisk allokering. Alltså ett slags basallokering eller långsiktig allokering kopplat till din livssituation och dina sparmål.

Oavsett hur räntemarknaderna kommer utvecklas i framtiden så vill jag lyfta fram en annan viktig aspekt med en 60/40-portfölj, och det är effekten på svängningarna i portföljen. Att se sin portfölj minska med 30, 40, 50 procent eller mer kan vara väldigt smärtsamt och leda till förhastade beslut (läs säljer allt vid sämsta tänkbara tillfälle). I ett 60/40-scenario innebär en nedgång på 40 procent istället en nedgång på 24 procent, betydligt mer hanterbart. Dessutom har du vid det laget betydligt mera torrt krut att köpa in dig med på lägre nivåer när det är dags för ombalansering. Inte så dumt, ur ett psykologiskt perspektiv, och dessutom rent statistiskt ett lönsamt drag. Betydligt mera lönsamt än att paniksälja vid fel tidpunkt.

Undantaget att väldigt många tror på väsentligt sämre ränteutveckling det kommande decenniet, har just fördelningen 60/40 visat sig ge nästan lika bra årlig avkastning** som en 100-portfölj med bara aktier, fast med betydligt mindre svängningar. Visst, på riktigt lång sikt kommer det alltid vara mer lönsamt med bara aktier, men skälen till att inte bara ha aktier är många. De här skälen stavas livet och dina känslor. Det händer saker under livets resa som gör att du vill använda delar av sparandet tidigare än först om 30 år som var planerat. Det kan rentav vara så att du måste använda pengarna tidigare. Då är det en klen tröst att du kommer tjäna mycket mer om du är fullinvesterad i aktier och vi råkar befinna oss vid fel tillfälle i marknaden när just du behöver använda medlen.

För mig handlar 60/40-portföljen mer om att hantera svängningarna och bevara värdet. Inte att maximera min avkastning på bekostnad av alltför stora svängningar. Dessutom kvarstår, statistiskt, chansen att få lika god avkastning som enbart investeringar i aktier (även om ränteprognosen just nu talar emot detta). Från tid till annan kan det vara intressant att överväga en alternativ allokering där man har mer eller mindre än 60 procent aktier, vi brukar då prata om taktisk allokering. En mer kortsiktig över- eller undervikt av aktier. Sådana tillfällen där det kan vara intressant är till exempel vid extrema upp- eller nedgångar. Eller om du planerar att inom några år göra stora uttag.

* Jämför man indexutvecklingen från 1 januari 2000 till 31 december 2009 avkastade faktiskt obligationer, i snitt, bättre än aktier. Jämförelsen haltar lite eftersom 1 januari 2000 är ett väldigt speciellt datum eftersom det skett extrema uppgångar i slutet på 90-talet samtidigt som år 2009 är precis efter att man börjat återhämta sig från finanskrisen 2008. Jämför vi istället mellan 1997-2007 får vi en helt annan bild. Så nej, över längre tid har inte obligationer avkastat bättre än aktier.

** Anledningen till att en 60/40-portfölj kunnat ge lika bra eller nästan lika bra utveckling som 100 procent aktier sett över en längre tid bygger på löpande ombalansering där man systematiskt köper in sig i nedåtgående marknader och sedan säljer av successivt i uppåtgående marknader när man återställer balansen till 60/40.

Länsförsäkringars fastighetsfond och kontorsdöden

Fastigheter har haft en fantastisk utveckling senaste 30 åren. Den fond som levererat mest av det här värdet till småspararna är Länsförsäkringars fastighetsfond. Fondens utveckling har sedan starten på 90-talet varit helt outstanding. Vi pratar om en utveckling på över 10 000 %.

Helt outstanding.

90-talet bjöd på en värdestegring om 160 %. Behöll man fonden, som för övrigt klarade it-bubblan väldigt bra, ytterligare 10 år hade man istället en utveckling på 1 500 %. Senaste tio åren har fonden gett cirka 600 % vilket självklart är kopplat till ränteutvecklingen som varit, vilket varit helt fantastiskt för fastighetsbranschen.

Nu vet vi inte vad som händer med fastighetsbranschen under 20-talet. Räntorna kan knappast bli lägre och pandemin lär i alla fall inte vara positiv för fastigheter. Trots detta tror jag fortfarande att fastigheter kommer behövas även i framtiden och att det kommer vara lukrativt för mig som småsparare att ha viss allokering mot fastigheter.

Fashionabla NK i Stockholm.

Under hela 10-talet har butiksdöden varit ett faktum, men trots det fortsätter bolagen att leverera. Om pandemin skyndar på butiksdöden återstår att se, dock skall vi komma ihåg att sett till den totala användningen av fastigheter så är just butiker en liten, om än inte obetydlig, del av det totala fastighetsbeståndet.

Jag tillhör själv de som bidrar rätt starkt till butiksdöden, men samtidigt så kommer det finnas butiker även framtiden. I pandemitider pratar många om kontorsdöden. Jag tror inte alls att vi kommer behöva färre kontor i framtiden. Tvärtom kommer det vara mer sannolikt att vi behöver rymligare kontor så vi slipper trängas som vi ofta gör på många kontor idag.

Jobba på distans betyder inte att man vill sitta hemma vid köksbordet eller nere vid den spartanskt inredda arbetsplatsen i källaren. Jobba på distans handlar snarare om att vi utför tjänster geografiskt från andra platser än där kunden finns, men det betyder inte automatiskt att vi har en framtid där hälften av arbetsstyrkan sitter hemma vid köksbordet eller vid skrivbordet i sängkammaren.

Åter till fastighetsfonder. Tittar vi relativt på fastighetsfonderna finns det ingen annan fastighetsfond som på femårssikt slår Länsförsäkringars alternativ. Den enda som kommer i närheten är PriorNilssons Realinvest, men det är en blandfond som även investerar i andra tillgångar.

Nätmäklarna är de nya gammelbankerna

Omkring 20 år tillbaka i tiden var nätmäklarna ganska fräscha på marknaden för småspararna. Skaffade själv konton hos både Nordnet och Avanza tidigt och tyckte att de var riktigt bra! På den tiden då det begav sig kostade ett aktieköp runt 99 kr (som jag minns det). Idag går det att handla aktier hos samma nätmäklare för lika mycket eller till och med betydligt lägre belopp med rätt förutsättningar. Allt har alltså inte blivit dyrare med tiden.

Det som attraherade mig mest var användargränssnittet, på den här tiden gick det knappt att handla aktier online via dåtidens gammelbanker. En annan sak som var stort var möjligheten att skaffa kapitalförsäkring utan en inledande inlåsningseffekt på minst fem år. Utan årlig avgift dessutom!

En tredje anledning att välja nätmäklarna var deras fondutbud, det gick plötsligt att få tillgång till alla (nåja) fonder från samtliga fondförvaltare från en och samma plattform. För det fjärde var dessutom avgifterna mycket låga, relativt gammelbankerna över hela linjen.

Avanzas hemsida. När det begav sig.

Och under de senaste tjugo åren har Avanza och flera av konkurrenterna haft en fantastisk resa. Både i tillväxt och i utveckling av sin tjänst. Trots att gammelbankerna haft två decennier på sig att möta upp deras utveckling och förmodligen nära på obegränsat med utvecklingsmöjligheter är Avanzas plattform sett till användargränssnittet fortfarande extremt långt före.

Om det är något jag fortfarande gillar med Avanza så är det deras utsökta användargränssnitt. Få konkurrenter är ens i närheten om du frågar mig.

De, liksom flera andra nätmäklare som till exempel Nordnet, har varit duktiga på att utveckla sin marknadsföring i sociala medier och har en riktigt bra community. Något som inte heller gammelbankerna är ens nära idag om du frågar mig.

Det som däremot inte har utvecklats lika bra, är nätmäklarnas avgifter. Här har det istället dykt upp andra, om än mer nischade, aktörer som gjort nätmäklarna till nutidens gammelbanker.

Nordea (alltså den gamla gammelbanken) erbjuder sedan en tid aktiehandel för ett courtage på 0,06 procent med ett tak på 99 kr oavsett belopp. Ett köp eller sälj på 100 000 kr kostar alltså 60 kr, men aldrig mer än 99 kr.

Att jämföras med Avanzas 0,069 procent där motsvarande köp kostar 69 kr. I sammanhanget en liten skillnad, men då skall man komma ihåg att Nordea inte har massa olika courtageklasser som man måste låsa in sig i med en månad åt gången. Handlar det dessutom om aktier på utländska marknader ligger Nordea väsentligt under Avanza.

Köp på amerikanska marknaden kostar också 0,06 % med minimicourtage på en 1 dollar. Samma nivå gäller på i princip samtliga utländska marknader hos Nordea. Hos Avanza kostar samma köp 0,079 %, alltså 30 % högre. Det gäller endast om du köper för lite större belopp, eftersom Avanza har ett minimicourtage på 12 dollar.

Ett köp motsvarande 100 000 kr kostar alltså 12 dollar hos Avanza och 7,5 dollar hos Nordea. Alltså 60 % mer, rätt rejäl prisskillnad vilket gör Avanza till rena gammelbanken i sammanhanget.

I båda fallen tillkommer även en växlingsavgift, både på köp, sälj och utdelningar på 0,25 % (vilket drar upp kostnaden rejält i båda fallen).

Ett annat område som varit på tapeten senaste åren är sättet som nätmäklarna hanterar källskatt på utdelningar från utländska aktier. Här tar det vanligtvis upp till tre år innan man får de sista 15 % av utdelningen utbetald. I Avanzas fall verkar det dessutom vara så att lite av de femton procenten uteblir eftersom alla sparare kollektivt får vara med och finansiera de sparare som har aktier i länder där man inte lyckas kräva tillbaka källskatten.

År 2020 i digitaliseringens värld kan man tycka att detta borde gå att ordna lite bättre än att kollektivt bestraffa alla sparare för äventyr som vissa sparare gör i länder där det är problematiskt med källskatt.

Detta kan vi ställa i relation till gammelbankerna där vissa av dem idag istället återbetalar full källskatt samma år som utdelningen sker. 

Hittills har vi tittat på kostnaderna för direktägande av aktier. Tar vi oss en titt på fondsidan har vi uppstickare som Savr som helt slopar sin mellanskillnad på fondavgiften. Istället för att lägga på en marginal på fondavgiften som fondförvaltaren tar ut jobbar man istället med en låg avgift som man tar ut på hela kapitalet. En så kallad plattformsavgift på 0,09 %.

Startsidan hos Savr som bara tar ut plattformsavgift.

Sett över en tioårsperiod eller ett helt arbetsliv på mer än 40 år är det alltså betydande summor som det kan handla om. Om fondavgiften är 0,2-1 procentenheter lägre på alla innehav i utbyte mot en blygsam plattformsavgift blir det betydande belopp.

Nästa område där nätmäklarna är gammelbanken är bland fondrobotarna. En fondrobot automatiserar ditt sparande och allt du behöver göra är att sätta in pengar och sedan välja fördelning mellan räntor och aktier. Sedan ordnar fondroboten allt åt dig. Debiteringen sker sedan genom en förvaltningsavgift på hela kapitalet samt vanliga fondavgifter. Dock mycket konkurrenskraftiga nivåer, även om det i fondrobotens fall inte är avgiften som är det viktigaste utan just det att allt är väldigt automatiserat och helt enkelt busenkelt för den som är ointresserad av sparande i övrigt. Vilket vi nog kan anta att de flesta tyvärr är. Ett exempel på en sådan uppstickare är Lysa som seglat upp som ett populärt alternativ senaste tiden.

Vi avslutar med en duell bland aktörerna.

Årliga avgifter för depån

Oavgjort. Nätmäklarna var först ut med att ta bort årliga avgifter för till exempel kapitalförsäkringar, idag har inte gammelbankerna någon avgift här heller (i alla fall inte de flesta). Uppstickarna har självklart inga sådana här avgifter i de fall som depå erbjuds.

Aktiehandel

Gammelbanken. För handel i Sverige är det ganska oavgjort, men handel på utländska marknader är solkart billigare hos gammelbanken (om man kör Nordea).

Källskatter

Gammelbanken. Nordea erbjuder återbetalning av källskatter i anslutning till att utdelningar betalas ut, eller i alla fall samma år i de flesta fall. Nätmäklarna behöver tre år för att ordna samma sak, i Avanzas fall har man senaste åren inte fått riktigt 100 % av återbetalningen. Om jag minns rätt så hoppas de kunna lösa detta så småningom.

Fondavgifter

Uppstickarna. Med plattformsavgifter som motsvarar faktiska kostnader och en marginal kopplad till faktiska kostnader är uppstickarna solklart bäst.

Automatisering

Uppstickarna. Ingen djupare förklaring behövs. Räcker det med att sätta in pengar och sedan ange fördelning mellan räntor och aktier är det väldigt automatiskt. Dessutom till lägre avgift.

Användargränssnitt

Nätmäklarna. Särskilt Avanza har ett outstanding användargränssnitt och där är varken gammelbanken eller uppstickarna ens i närheten ännu.

Community

Nätmäklarna. Både Avanza och Nordnet har blivit riktigt duktiga på att arbeta med sociala medier och skapa en bra kommunikation med kunderna. Där är varken gammelbanker eller uppstickare ännu.

Det blir två förstaplatser till varje alternativ. Men om vi bara pratar om att minimera kostnader så är det alltså inte nätmäklarna som är vassast längre. Nätmäklarna är alltså själva de som är gammelbanken numera. Uppföljning får ske om tio år.

Till allas försvar skall sägas att det finns betydligt fler gammelbanker än Nordea, fler nätmäklare än Avanza och Nordnet och fler alternativ än Savr och Lysa. Men det är plattformarna som jag utgått från i det här inlägget.

Morgan Stanleys Global Opportunity

Morgan Stanleys Global Opportunity är en aktivt förvaltad globalfond som är inriktad på hög tillväxt. Eller globala tillväxtbolag. Fonden har haft en stark värdestegring de senaste tio åren, särskilt från mitten av 10-talet då den kraftigt överpresterat världsindex (här jämförs fonden med SPP Aktiefond Global). Jag brukar ibland störa mig på att man använder formuleringen "investerar i tillväxtbolag", eftersom rimligtvis alla fonder borde investera i bolag som jobbar med någon form av tillväxt, men jag fattar att de menar bolag med hög eller högre tillväxt än vad bolag växer med i snitt. Eller något ditåt.

Inte helt oväntat finns det en hel del teknik och USA bland fondens innehav. Lite drygt 60 procent är allokerat i USA och strax under 30 procent utgörs av innehav inom teknik. Vi hittar här tunga pjäser som Amazon och MasterCard. Det största kinesiska innehavet är TAL Education Group som tillhandahåller utbildningsmaterial för elever i kinesiska skolor på låg- och mellanstadiet.

MS INVF Global Opportunity. 500 % på tio år.

Det här är en fond där den lite högre avgiften på nästan 2,00 % kan motiveras, i alla fall så länge den fortsätter att prestera på den här nivån. Jag har själv en del av min aktieandel allokerad till den här fonden.

I nuläget är det en av Avanzas populäraste, mest ägda, globalfonder.

Fonden har även en systerfond, Global Advantage, som verkar ha ungefär samma profil/innehav men med ännu lite tyngre vikt inom teknik.

TINA - There Is No Alternative

Det finns inga alternativ, eller TINA (There is no alternative). Ända sedan den akuta finanskrisen 2008 har begreppet TINA odlats i ekonomidiskussionen. Utgångspunkten är precis som förkortningen antyder, det finns inget alternativ till aktier, alltså måste jag ha alla mina besparingar i aktier! Ränteplaceringar ger ingen avkastning, kontanter är inte inflationssäkrade och obligationer oavsett typ ger antingen för dålig avkastning eller så är de för riskfyllda.

Reala tillgångar som skog, mark, hyresfastigheter eller ädelmetaller är inte bra heller eftersom det antingen är för otillgängligt eller för riskfyllt, alternativt för avancerat. Sammanfattat finns det inget alternativ, det är aktier som gäller för hela slanten. Eller?

Jag tycker inte det riktigt stämmer med verkligheten. 

Reklam för obligationer.

Argumentationen bygger på att räntorna sjunkit till mycket låga nivåer och med det sagt finns det bara åt ett håll som räntorna kan utvecklas, uppåt! När räntor stiger minskar värdet på obligationer, särskilt obligationer med långa löptider vilket i praktiken betyder att värderingen av dina obligationsfonder kan minska om räntorna stiger. Men det är förmodligen att göra det hela lite enkelt.

Det är ganska lite som talar för att vi har ett nära förestående scenario där räntorna kraftigt kommer att börja stiga. Skulle det ändå ske kommer visserligen värdet på obligationerna att minska, men så snart löptiderna förnyas kommer värderingarna att återhämta sig och i långa loppet kommer man vara tillbaka på samma nivåer.

Och oavsett hur obligationer kommer utvecklas framgent så är det i sig inte ett skäl till att satsa på 100 % aktier vid alla tillfällen. Svängningarna i obligationsfonderna är betydligt mindre och syftet med att ha delar av depån utanför aktiemarknaden är just att minska svängningarna. Känns det osäkert med obligationer går det alltid att ha delar av kapitalet i rena likvider.

Detta fenomen, med minskad avkastning på obligationer, används gärna som en delförklaring till varför aktier har stigit de senaste tio åren. Motiveringen är ungefär att minskande avkastning på tillgångsslaget obligationer skapar större flöden in på aktiemarknaden med resultatet att vi får tillgångsinflation på aktier, eller högre avkastning på aktier för den som hellre vill se det så.

Om det är sant eller falskt har vi så klart ingen aning om.

Historisk avkastning är som bekant inte en garanti för framtida avkastning, men det är ändå lite intressant att titta på hur utvecklingen för lite olika obligationsfonder varit senaste tio åren.

AMF Räntefond Lång har under 10-talet gett ett CAGR på 3,50 %. Varje kalenderår har varit positivt, även om vissa år endast handlat om någon procents avkastning. Det är inte som på den gamla goda tiden, men fullt tillräckligt i en miljö av låg ränta och låg inflation.

Lite mer riskfyllda obligationer som SEB High Yield har ett CAGR på 5,30 % senaste tio åren. Visserligen två minusår under perioden.

Under 10-talet pratade man om att räntorna blivit så låga att det inte var någon idé med obligationer, och nu efter 2020 pratar man om att räntan är så låg att den bara kan öka, och med det att obligationerna helt skall sluta avkasta. Hur det blir med det vet vi inte, men det är i sig inte ett argument till att vara fullinvesterad i aktier. Syftet med obligationer i depån är snarare att minska svängningarna och bevara sitt kapital. Är man orolig för att obligationsfondernas värderingar långsiktigt skall sjunka skall man så klart inte äga obligationer.

Oavsett vad man tror kommer hända med obligationsmarknaden har uttrycket nästan blivit ett koncept som verkar framkalla väldigt känslomässiga reaktioner hos många kopplat till de finansiella marknaderna – och som alltid skall man vara väldigt försiktig med att agera på känsla.