Medellivslängd och faktisk livslängd

För 50 år sedan var medellivslängden för män i Sverige 72 år och 77 år för kvinnor. Ett halvt sekel senare har livslängden ökat till 81 år för män och 84 år för kvinnor. Livslängden har alltså ökat med 13 respektive 9 procent för män och kvinnor de senaste femtio åren. I de här sammanhangen är femtio år ganska lite och på den här tiden har vi ökat antalet år vi lever med mer än tio procent i genomsnitt för män och kvinnor och i nuläget är det inget som tyder på att den här trenden kommer att avta i någon större utsträckning de kommande åren.

Medellivslängd i Sverige, 2020. Källa: SCB

Vi blir alltså rejält mycket äldre.

I genomsnitt.

Utifrån det här perspektivet är det föga förvånande att det är nödvändigt att höja pensionsåldern, det är egentligen rätt anmärkningsvärt att man väntade så länge som till slutet på 2010-talet för att justera lägsta pensionsålder sett till hur livslängden ökat sedan man justerade det här senaste gången. Egentligen borde lägsta pensionsålder justeras varje år i förhållande till medellivslängden. Det var en parentes. Det som inlägget egentligen skall handla om är hur frågan kring att vi lever allt längre kan kopplas till vår privatekonomi. Med en ökad medellivslängd är ett rimligt antagande att vi kommer ha fler år kvar när vi slutar arbeta (pensionsåldern höjs ju inte i samma takt som livslängden ökar), dessutom kommer vi i framtiden ha allt större möjligheter att planera för när vi själva vill gå i pension.

Även om fler år att leva är en enorm möjlighet för oss att hinna med fler saker här i livet så har vi en annan parameter som försvårar planeringen. Ingen dör i genomsnitt, de flesta dör faktiskt inte alls i genomsnittsåldern utan den faktiska åldern när man dör är ganska jämnt fördelad mellan strax innan 70 år och hela vägen upp till 100 år även om antalet som dör efter 90 faller ganska snabbt. Fler än hälften av alla får idag uppleva sin 80-årsdag.

Antal dödsfall per ålder, år 2020. Källa: SCB.

Fler än fyra av fem får uppleva sin 70-årsdag. Först runt 65 kan vi se att antalet dödsfall per år ökar i allt snabbare takt. Vad det här beror på kan förmodligen ha många orsaker, men lite cyniskt kan vi säga att pensionering dödar (under antagandet att de stora pensionsavgångarna tar fart runt 65). Min poäng med det är att en mening med livet och en välfylld vardag förmodligen är viktigare än vi tror för att ha chansen att bli gammal.

Om vi återgår till kärnfrågan, hur ska man planera ekonomiskt när man med största sannolikhet har ett intervall att arbeta med som innebär att utcheckning sker någon gång mellan 70 och 100 år? Så här tänker jag:

Spara inte på drömmarna. Mitt mål är självklart att bli 100 år, minst, men tyvärr kan jag inte styra över det. Därför siktar jag på att göra allt jag vill, och har realistiska möjligheter att göra, innan jag blir 70. Det räcker med att titta på hur min syn på livet och vad som är viktigt har förändrats allt eftersom åren gått, med all sannolikhet kommer jag vara en helt annan version av mig själv när jag når 70.

Tänk i etapper. Även om man får förmånen att bli 100 år och privilegiet att ha någorlunda hälsa när man når dit, lär orken inte öka med åldern. Utifrån det perspektivet vill jag planera för att ha mest ekonomiskt utrymme desto närmare 70 jag är och sedan successivt minska utrymmet varje år som går. Jag gör alltså hellre större uttag från sparandet i början på bekostnad av lägre framtida avkastning. Oavsett hur pigg jag är i 75-årsåldern så kommer jag inte vara piggare när jag är 95 år.

Ränta på ränta efter pensionen. Ett annat sätt att tänka på det här är att dra ut trenden under en 30-årsperiod. Om du har ett sparkapital på fem miljoner den dagen du fyller 70 år (vilket inte alls är orimligt med ett blygsamt månadssparande som investeras mellan 25- och 70-årsåldern) så kommer den summan, om du inte rör den alls, att vara värd mellan 20-90 miljoner när du fyller 100 år räknat på en årlig avkastning på 5-10 procent.

Det finns alltså all anledning att inte bara fundera på sparande, utan också hur man använder sitt sparande.

P/E-tal

Antalet gånger som börsvärderingarna värderar bolagsvinsterna (P/E = Price/Earnings) har över tiden varierat. Dels på grund av räntan, dels på grund av vinsterna, dels på grund av förväntande vinster. Stabila bolag med normal tillväxt har legat runt femton gånger förväntad årsvinst historiskt. Ner mot tio har ansetts lågt och upp emot tjugo har ansetts högt.

Värdera ett bolag gånger ett antal förväntade vinster tar sitt ursprung i att ett bolags värde är summan av alla framtida diskonterade kassaflöden (i praktiken dess vinster, även om det inte riktigt behöver vara helt sant ur bokföringssynpunkt). Desto högre värdering av nuvarande vinst, eller förväntad vinst det kommande året eller åren, ju högre förtroende har bolaget att de faktiskt kommer generera dessa vinster. Omvänt gäller att om framtida vinster värderas lågt har alltså marknaden uppfattningen att framtida vinster eller ökning av vinsterna inte är lika sannolika.

Exakt varför ett bolag har en viss värdering, förutom tesen om förväntade vinster är generellt sett svårt att säga eftersom det finns så många parametrar att ta hänsyn till. Värderingen landar i snittet av hur marknaden ser på de här parametrarna. Långsiktigt är det alltid intjäningsförmågan och förmågan att öka den som styr, men det är på lång sikt.

För yngre bolag med väsentligt högre förväntad tillväxt har vinstmultiplarna varit betydligt högre även historiskt. Oavsett vad som anses högt eller lågt kan vi konstatera att år 2021 har vi höga värderingar, relativt sett. Exakt vad det innebär är däremot svårare att spekulera i. 

P/E-tal över tid. Källa: Multpl.com

Värderingsnivån, enligt Schillers mätning, ligger vi idag på en nivå som vi de senaste åren endast sett i samband med it-bubblan runt år 2000 samt i slutet av 1920-talet. Å andra sidan har vi aldrig någonsin haft så låga räntor som vi har idag vilket nästan per automatisk ger högre värderingar. Lägger vi sedan till de enorma kapitalflöden som skett och fortsatt sker till aktiemarknaden är högre värderingar i sig inget konstigt.

Vad detta innebär för fortsatt uppgång eller förestående nedgång är som vanligt mindre intressant att spekulera i, eftersom min gissning varken kommer vara bättre eller sämre än någon annans. Kanske kommer det ske en normalisering så småningom, men om den sker nästa månad eller nästa årtionde vet vi inte, därmed onödigt att helt stå utanför aktiemarknaden i väntan på lägre värderingar.

Uppgång för att ta igen nedgång

Ibland kan det vara bra att påminna sig själv om vilken uppgång som krävs i samband med en nedgång för att komma tillbaka till samma nivå som när nedgången inleddes.

Smärtgränsen går så klart vid olika ställen för olika personer, men när kapitalet är halverat har vi passerat en uppgångsnivå på det dubbla, alltså 100 procent. Därefter accelererar skillnaden mellan nedgång och uppgång. Vid en 90-procentig nedgång krävs en uppgång på 900 procent för att komma tillbaka till utgångsläget. Den här bilden kan vara bra att ha i bakhuvudet när man väljer risknivå på sina investeringar.

Nedgång versus uppgång.

Med en enkel ombalanseringsstrategi där inte allt ligger i aktier kan kraftiga nedgångar enkelt bromsas samtidigt som man har torrt krut att ombalansera med i ett senare skede.

Eftersom börsen alltid återhämtat sig och slagit nya rekord kan man vända på steken och istället se det positiva i en nedgång, ju mer det gått ner desto högre avkastning under resan upp till toppen igen. Det är dock ett separat inlägg.

Ångerns tempel

Närmast oavsett vad du gör på börsen går det alltid att ångra något kring sin aktivitet. 

Köpte du för tidigt eller för sent?

Köpte du för mycket eller för lite?

Sålde du för tidigt eller för sent?

Köpte du inte alls?

Sålde du inte alls?

Borde du tagit högre eller lägre risk?

Jag skulle valt en annan strategi.

Jag borde haft mer aktier eller räntor.

Det hade varit bättre att satsa på indexfonder.

Jag skulle börjat spara och investera tidigare.

Jag skulle läst på mer innan jag köpte.

Om jag bara lyssnat/inte lyssnat på andra.

Nu när jag sålt vet jag inte när jag skall köpa tillbaka.

Jag skulle lyssnat på vad forskningen säger.

Jag skulle inte försökt tajma marknaden.

Borde lärt mig av andras misstag.

Jag skulle satsat på fonder istället för direktinvesteringar i aktier.

Jag borde agerat mer rationellt och suttit stilla i båten.

Oavsett vad du gör i dina investeringsbeslut så kommer det alltid finnas ett alternativ som varit bättre. Jobbigt. Verkligen, men desto större anledning att vara ödmjuk och alltid försöka lära sig mer och inte försöka avvika från vad forskningen säger om marknadstajming och stock picking. Bland annat.

VIX-index

VIX-index, även känt som skräckindex, heter egentligen CBOE Volatility Index. CBOE står för Chicago Board Options Exchange. Indexet representerar den förväntande volatiliteten de kommande 30 dagarna, baserat på optionshandeln för S&P500.

VIX-index. Källa: Yahoo Finance.

Utvecklingen av VIX-index är ofta inverterat med utvecklingen på börsen. När kurserna stiger minskar värdet på VIX och omvänt. Topparna i VIX-index de senaste 30 åren kan urskiljas i samband med olika kriser.

Coronakrisen i mars 2020, sänkningen av USAs kreditbetyg i augusti 2011, finanskrisen hösten 2008 samt i sviterna av it-bubblan, terrorattackerna i New York och efterföljande krig i Irak under 2003. På 90-talet var det Asienkrisen 1998 samt fastighetskriserna i början av 90-talet.

Lite intressant att notera är att oroligheterna i början av 90-talet samt 00-talet inte var lika intensiva utan istället mer utdragna. Finanskrisen 2008, sänkningen av USAs kreditbetyg samt Coronakrisen var istället brutalt skakiga med desto kortare. Förmodligen en kombination av mer digitaliserad och intensiv handel, lägre räntor och stimulanser som i samband med senaste kriserna använts på ett helt annat sätt.

Så här i efterhand är det lätt att mappa VIX mot börsutvecklingen och se mönster, men i verkligheten är det förmodligen en sämre idé att försöka agera efter indexets utveckling. Börjar man titta på detaljnivå finns det bra möjligheter att gå bort sig och strula till det.

Sammanfattat blir indexet för mig istället en graf som i efterhand bekräftar volatiliteten som varit under vissa perioder.

Halvtid 2021 - basportföljen

Första halvåret för min basportfölj är till ända*. Det har varit ett bra halvår för aktier i allmänhet och i synnerhet min portfölj. Strategibytet förra året till att skippa allt högutdelande och istället satsa på gamla hederliga aktiefonder har hittills varit ett bra val. Att dessutom balansera mellan aktier och räntor har gjort volatiliteten mycket jämnare vilket också känts bra, ända sedan start.

Portföljen, som är en 60/40-portfölj, har för närvarande ändrats till en 63/37-portfölj då aktier utvecklats bra.

Aktiedelen har haft en avkastning på 14,23 %.

Länsförsäkringar Sverige Indexnära har haft utveckling på 21,66 % medan Länsförsäkringar Global Indexnära haft en utveckling på 14,14 %. Hälften av utvecklingen från respektive fond ger ett jämförelseindex för mig på 17,90 %.

Avkastningsskatten för 2020 och 2021 är samma, alltså 0,375 %. Under perioden har halva avkastningsskatten belastat depån, vi behöver därför justera jämförelseindexet med motsvarande skatt och landar då på 17,68 %.

Jag har alltså en negativ alfa på 3,45 %. Då måste vi så klart fundera på vad det här beror på, tanken med att göra andra val än indexfonder är så klart att utvecklingen skall vara bättre och inte sämre. En enskild mätpunkt på bara sex månader kan självklart ha med slumpen att göra, men det är ändå på sin plats att titta på vad som skett under halvåret som kan ha bidragit till utvecklingen.

• Ägde populära branschfonder som gått bra. Tyvärr får man erkänna att jag helt enkelt gjorde misstaget att satsa på för mycket branschfonder som gått bra året innan. Jag sökte en extrem diversifiering och tog helt enkelt ett bet på att den utvecklingen skulle fortsätta. Nu har jag själv upplevt att så inte blev fallet och konstaterat att det finns ingen anledning att exponera sig mot olika branscher i onödan.

• Gjorde ett antal transaktioner för att förenkla portföljen. I samband med att jag insåg mitt misstag och renodlade portföljen hade jag dessutom gått över ån efter vatten och valt fonder i utländsk valuta. Sådana fonder innebär valutaväxlingsavgifter med 0,25 % i vardera riktning. Totalt kostade alltså omallokeringen en ganska rejäl slant eftersom jag först tog en kostnad på 0,25 % och sedan en gång till när jag sålde. Lärdomen här är alltså att sluta gå över ån eftersom vatten och välja fonder som handlas i utländsk valuta. Det finns helt enkelt ingen anledning till detta, utbudet av fonder som handlas i SEK är full tillräckligt.

• Råkade omallokera en bra vecka. Som lök på laxen råkade jag dessutom omallokera under en vecka när börsen gick starkt, och när man säljer framför allt utländska fonder kan det var flera dagar innan pengarna kommer in på kontot. När pengarna väl kommer in på kontot verkar man få den kursen som gällde dagen man placerade säljordern. Så förutom att jag låg lite efter index vid försäljningen förstärktes det av att jag råkade ligga några dagar utanför marknaden mellan säljdag och likviddag. Ytterligare ett skäl att inte äga fonder som är utländska då trögheten i dessa generellt är betydligt värre än i svenska fonder. Där får man i vissa fall pengarna samma dag eller inom 1-2 dagar istället för 3-5 dagar.

Hur gick det då för räntedelen? Här landade vi på en halvårsavkastning på 1,73 % vilket kan jämföras mitt index (Spiltan Räntefond) på 1,57 %. Justerar vi för avkastningsskatt landar vi på 1,38 %. 

Portföljens totala avkastning landade på 9,26 %. Om vi lägger samman mitt jämförelseindex för aktier och räntor landar det på 11,16 % inklusive justering för avkastningsskatt.

Halvvägs in i 2021 ligger jag alltså 1,90 % efter mitt jämförelseindex totalt sett.

Portföljen har nu en ungefärlig fördelning mellan svenskt och globalt på 70/30. Det finns alltså en stark home bias här.

Basportföljen 2021-H1.

Aktier

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021-H1	14,23 %	17,68 %	-3,45 %

Räntor

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021-H1	1,73 %	1,38 %	0,35 %

Totalt

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021-H1	9,26 %	11,16 %	-1,90 %

* Mätperioden för basportföljen är 2020-12-15 till 2021-06-15.

Nedsidan är alltid 100 procent

I samband med kraftiga nedgångar oavsett om det är generellt eller i enskilda aktier verkar en del köpa på sig aktier i enskilda bolag med motiveringen att det är billigt nu. Ingenting kan förmodligen vara mer fel.

”Nedsidan är alltid 100 procent.”

En aktie som har gått ner 90 procent kan från den punkten gå ner ytterligare 100 procent. Det finns ingen naturlag som säger att en aktie som gått ner kraftigt automatiskt kommer att stiga, det som avgör om trenden kommer att vända är marknadens uppfattning om företagets framtida möjligheter att öka sin vinst, så länge det förtroendet inte infinner sig kommer inte aktien att repa sig, även om den fallit helt brutalt.

Vad är det då som gör att så många faller för frestelsen att köpa aktier som fallit rejält? En bra fråga. I många fall är det kanske avsaknad av kunskap, men förmodligen handlar det mer om att vi människor tenderar att se mönster som inte finns. Teknisk analys är ett samlingsnamn för sådana bedömningar där historiska mönster används som analysunderlag för hur kursen kommer att gå framgent. Det kan möjligtvis fungera i ett mycket kort perspektiv, men ur ett investeringsperspektiv är det helt förkastligt.

Trots att det handlar om enkel matematik, kursen du köper till är alltid din baspunkt och med det kan en ändring ner mot noll alltid bli hundra procent, är det uppenbart hur många ändå resonerar kring tanken att nu kan det inte falla mer eller nu måste det vända.

SAS. Föll 80 procent två gånger.

Ett lysande exempel i den här frågan är SAS-aktien. Den föll drygt 80 procent mellan början på 2000-talet och 2010 och tio år senare hade den fallit ytterligare 80 procent. Alla aktier går inte upp på lång sikt, inte ens i större och etablerade bolag.

Norwegian. Föll 90 procent två gånger.

Samma sak med Norwegian, först föll den 90 procent och gick man in efter det föll den ytterligare 90 procent. Flygbolagen har helt enkelt inte framtiden för sig just nu. 

Multipelarbitrage

Vinstmultiplar går ut på att värdera ett bolag med x gånger aktuell, eller förväntad, vinst. Hur många gånger vinsten som bolaget skall värderas till kan bero på en rad olika faktorer. På börsen har man historiskt pratat om multiplar på 10-15 för någorlunda mogna och stabila bolag. Tillväxtbolag kan ha en betydligt högre värdering och förhoppningsbolag som inte gör vinst i nuläget kan antingen ha en negativ multipelvärdering (alltså x gånger förlusten) men samtidigt en skyhög värdering på förväntad vinst längre fram. En multipel på mellan 30-100 är inte ovanligt, tanken är sedan att bolaget skall öka vinsten snabbare de kommande åren än aktiekursen. På så vis minskar vinstmultipeln.

Det som jag specifikt tänkte skriva om här är det som ibland kallas för multipelarbitrage. Alltså att en vinstmultipel för ett bolag kan ändas enbart på grund av vem som äger det, eller om det t ex går från att vara onoterat till noterat. Det handlar alltså om att genomföra en strukturell åtgärd som närmast garanterat ger en högre vinstmultipel, även om inget i bolaget eller dess marknad ändras. Därav arbitrage. 

Fenomenet är ofta aktuellt när ett onoterat bolag noteras eller köps av ett riskkapitalbolag.

Om vi börjar med ett onoterat bolag. De värderas i nuläget med en vinstmultipel på fem gånger vinsten. Låt oss anta att varje aktie är värd 50 kr.

Bolaget köps upp av ett riskkapitalbolag och när bolaget värderas i riskkapitalbolagets portfölj är plötsligt samma bolag istället värt 10 gånger vinsten. Ett bolag som kontrolleras av ett riskkapitalbolag kan då närmast per automatik värderas högre. En form av arbitrage. När bolaget är i riskkapitalbolagets ägo anses bolaget ha bättre förutsättningar för att utvecklas. Kanske för att ett riskkapitalbolag inte sällan gör förändringar för att just förbättra den kommande vinsten och/eller tillväxten. Aktiekursen står nu i 100 kr.

I nästa steg, vilket även kan ske utan att ett riskkapitalbolag är inblandat, noteras bolaget. Noterade bolag anses närmast per automatik ha en högre värdering eftersom det genom att vara noterat har tagit sig igenom ett nålsöga av kontroller och uppfyller en högre grad av transparens. Samtidigt blir aktien också mycket mer likvid vilket kan bidra till en högre värdering. Ägarna kan lättare sälja aktierna om köparna är finns tillgängliga på en daglig marknad. Plötsligt kan alltså samma bolag, utan att det egentligen, har hänt något vara värderat till 15 gånger vinsten. En aktiekurs på 150 kr.

Ett riskapitalbolag som då köper ett onoterat bolag och sedan gör en exit har då fått 200 % avkastning enbart genom multipelarbitrage som är uppnått genom att man gjort handeln enklare i bolaget samt ökat transparensen genom ett antal kvalitetskontroller i noteringsprocessen. Det ger ett ganska bra utgångsläge för riskkapitalbolaget. Till detta kan vi sedan lägga en rad olika åtgärder plus att man kanske arbetat med hävstång (belåning) i bolaget under ägandeperioden för att snabba på tillväxtmöjligheten.

Oavsett så ger multipelarbitraget en enorm skjuts till vinsten som riskkapitalbolaget gör på affären genom att egentligen bara köpa bolaget och sedan notera det. Väldigt förenklat så klart, men ändå väldigt intressant.

Aktiespararnas gyllene regler

Aktiespararna, eller Aktieinvesterarna, är en förening som varit verksam under många år. Grundtanken att verka för att fler direktäger aktier är i grunden bra, men tyvärr tenderar Aktiespararna att lätt ge nyinvigda intrycket att direktägande av aktier är den naturliga sparformen för alla. Jag tror snarare att detta eldar på många nyinvigda att smärtsamt göra alla nybörjarmisstagen med sina sparpengar. Direktägande av aktier är något som för de allra flesta bör utgöra marginalen av sparandet, det vill säga den där tiondelen eller tjugondelen av det totala bassparandet som utgör lekdelen av kapitalet. Så verkar inte Aktiespararna tycka.

Genom åren har de sju regler, som de själva benämner som gyllene regler för aktiesparande. Jag tänkte titta närmare på dem och se om de även är applicerbara generellt även om man inte direktäger aktier.

(1) Sätt mål för sparandet och var långsiktig

Mål med sparandet och att aktier är något som man endast skall spara i på lång sikt är inte så mycket att säga om. En bra regel som jag kan tänka mig att hålla med om.

(2) Investera regelbundet

Jag mappar detta till månadssparande vilket fungerar lika bra oavsett vilket tillgångsslag man köper. De medger till och med att marknadstajming är svårt i anslutning till den här regeln. Förhoppningsvis säljer de inte längre böcker och kurser om teknisk analys.

(3) Kontrollera riskerna

Aktiespararna rekommenderar att man har en aktieportfölj med 10-15 bolag i 5-6 olika branscher. Då har man hanterat bolagsrisken. I fallet med marknadsrisken nämner man även att det kan vara lämpligt att inte ha alla sina besparingar i aktier, men hur stor aktieandel man skall ha finns det enligt Aktiespararna inget entydigt svar på, de avslutar med att de skall ge några exempel på detta samtidigt som exemplen är borttagna.

(4) Var försiktig med belåning

Känns rimligt att uppmana sparare att vara försiktiga med belåning, vilket gäller generellt. Själv kan jag tycker jag att man helt bör avstå från belåning, det finns helt enkelt inget skäl att ha så bråttom så att man behöver ta den risken. Skall man jobba med säker belåning blir den så liten i förhållande till kapitalet att effekten blir därefter, då riskerar man istället att drabbas av en slippery slope.

(5) Håll dig välinformerad och följ inte råd okritiskt

Att hålla sig uppdaterad kring vad som händer i de bolag man äger känns rätt självklart, på samma sätt som det kan vara bra att lyssna på andra samtidigt som man inte skall följa råd okritiskt. Att man sedan uppmanas göra detta genom att analysera års- och kvartalsrapporter när man samtidigt sitter med en portfölj med upp emot femton bolag blir det plötsligt en ganska ambitiös uppgift. Femton bolag som rapporterar fyra gånger per år ger totalt 60 redovisningar att hålla kontroll på. Om det är femton storbolag brukar varje rapport vara på mellan 50-200 sidor. Skall man ha en chans att göra en vettig bedömning av en enskild rapport får man räkna med i alla fall en halvdag per rapport, allt annat är att betrakta som skummande av rapporten. Sextio rapporter per blir alltså motsvarande 30 arbetsdagar. Sex veckor per år på heltid bör du alltså kunna sätta av för att bevaka ditt bolag på ett seriöst sätt.

(6) Gör din egen analys

Sjätte rådet uppmanar till att man skall göra sin egen analys, det låter rimligt. Bland annat tycker man att man skall förstå företagets affärsmodell och hur framtiden för branschen ser ut, det låter också rimligt. Jag mappar gärna det här rådet till det allmänna att man skall förstå vad man köper helt enkelt. Rådet i sig är rimligt, men återigen låter det som väldigt tidskrävande för en småsparare att på djupet sätta sig in i en affärsmodell och framtiden för ett enskilt företag.

(7) Sätt upp regler för när du skall omplacera

Bra med tydliga regler för när det är dags att omplacera, men exemplen om att det t ex kan vara bra att sälja en aktie när den gått ner med 25 procent eller bara för att den fått för stor vikt i portföljen låter väldigt lösryckt.

Surdegar skall man inte heller ha, utan aktier som gått ned mycket är det bättre att sälja och placera i andra aktier med bättre förutsättningar. Här ger man alltså småspararen en direkt uppmaning till kortsiktig stock picking. Aktier som gått ner skall man automatiskt byta ut till andra aktier med bättre förutsättningar, tyvärr ger de inga bra exempel på hur man tydligt kommer fram till vilka aktier som skulle ha bättre förutsättningar.

---

Att spara långsiktigt i tillgångsslaget aktier och ha en plan för sparandet låter rimligt liksom att månadsspara. Däremot att ligga med stora delar av sitt totala kapital i ett fåtal aktier låter faktiskt helt livsfarligt för en genomsnittlig småsparare. Lika farligt som det är orimligt att kunna lägga flera veckor varje år på analys av femton olika bolag, plus att utvärdera nya investeringsalternativ på den nivån.

Ingenstans nämns alternativet med indexfonder där du får en naturlig exponering mot alla aktier, inte ens aktiefonder nämns utan tanken är att man själv som småsparare skall anförtro sig själv att förvalta hela eller stora delar av sitt sparande i enskilda aktier. Hela upplägget låter lite gammaldags och speglar en tid när vi småsparare hade få eller inga alternativ till att få en bättre och bredare exponering mot aktier genom andra alternativ.

Aktiespararna är en intresseförening för de som har aktier som hobby, som alla vet så är forskningen tydlig med att hobbyinvesterande systematiskt underpresterar mot index, av det skälet skulle det kunna vara på sin plats med en allmän disclaimer om detta och att aktiesparande i enskilda aktier förmodligen är något man bör syssla med ute i marginalen av sitt sparande. För lejonparten av sitt kapital finns det betydligt säkrare och bättre alternativ än att anförtro majoriteten av sitt sparande till ett fåtal bolag. Jag hoppas alla som lägger större delen av sitt sparkapital då åtminstone har fått chansen att ta del av den informationen.

Jag tycker själv aktier är jättekul, men för den sakens skull blandar jag inte ihop det med huvuddelen av mitt sparande.

Här finns sammanställningen på Aktiespararnas hemsida av de sju reglerna.

Alternativa investeringar

De allra flesta småsparare mig själv inkluderad är hänvisade till noterade aktier (direkt eller indirekt via aktiefonder) och olika typer av räntepapper som handlas på vanliga handelsplattformar. Till detta har vi en uppsjö av finansiella produkter vi kan komplettera med. Om vi bortser från alla möjliga och omöjliga finansiella produkter som vi kan välja mellan är noterade aktier och räntepapper lättillgängligt, har bra likviditet och relativt sett en lägre risk så länge vi pratar om seriösa aktieinvesteringar.

Om vi istället tittar utanför den allmänna börs- och obligationsmarknaden kan vi använda samlingsnamnet alternativa investeringar. Detta är en väldigt bred kategori men gemensamt för dessa investeringar är att de:

• Har en skyhög risk, du kan förlora allt
• Dålig likviditet, handlas inte dagligen utan det kan ta år innan du får möjlighet att ta ut pengarna
• Kräver inte sällan en större mängd kapital, till exempel en minsta insats på en miljon, men här finns det många undantag.

Exempel på alternativa investeringar följer i listan här nere:

• Råvaror (t ex olja)
• Ädelmetaller (t ex guld)
• Onoterade bolag
• Private equity
• Fastigheter
• REITs
• Skog och mark
• Konst
• Antikviteter
• P2P
• Crowdfunding

Vad är syftet med att investera i alternativa investeringar? I flera av fallen kan det finnas en betydligt högre uppsida, kanske flera gånger insatsen. I utbyte så behöver du ofta låsa pengarna längre, ta en högre risk och gå in med en större insats. Till detta kommer också att tiden du behöver lägga på investeringen kan vara betydligt högre än vid klassiska investeringar. Att äga skog kräver till exempel ett underhåll som du antingen själv måste göra eller köpa in, gör du fysiska investeringar i konst måste de förvaras. Dessutom måste du ofta läsa på betydligt mer om hur investeringen fungerar rent praktiskt för att ens kunna delta. Äger du en fastighet behöver du närmast driva det som ett företag, för att inte nämna dialogen du behöver ha med dina hyresgäster.

Det finns även en diversifieringsfaktor här, men i slutändan verkar det ändå som snittet av alternativa investeringar inte levererar högre avkastning än klassiska investeringar. Självklart finns det här en betydligt större utfallsrymd, och har man turen att hamna i den bättre delen går det så klart att få bättre avkastning, men samtidigt krävs alltså både ett större kunnande och en större tidsinsats.

Rolighetsfaktorn skall inte underskattas, men förmodligen skall alternativa investeringar endast vara en liten del av den totala portföljen, om man nu skall engagera sig överhuvudtaget i detta.