Räntefonder 2022

Räntefonder kommer ofta i skymundan i goda börstider, de kan rentav vara avskydda och helt ifrågasatta. Dessutom har man de senaste tio åren diskuterat hur riskabla och riskfyllda fonderna kan tänkas vara eftersom marknadsräntorna har varit sjunkande. Oron grundar sig i att när räntorna stiger kommer värdet på obligationerna att minska och med det värdet på fonderna.

Inför 2022 har jag börjat göra en liten översikt av räntefonder som skulle kunna vara aktuella inför 2022. Det jag generellt letar efter är fonder som är så lite volatila som möjligt, d v s jag vill ha en så stabil utveckling som möjligt. Här kan historiken ge vägledning, under förutsättning att inget förändras.

Generellt så verkar de flesta räntefonder inom samma kategori ha en likvärdig utveckling, innebärandes att är det ett bra ränteår kommer alla fonder inom samma kategori gå bra, det som däremot verkar vara mer av en slump är hur bra det går. Av det skälet kan det vara bra att välja en mix av räntefonder så att snittutvecklingen blir bra, det finns ingen anledning att chansa på en enskild fond. Bättre att få ta del av en bra snittutveckling ett bra ränteår.

Ränte- och alternativfonder som ligger på listan inför 2022:

Atlant Opportunity

Atlant Stability

Atlant Högräntefond

Case Safe Play

Case Fair Play

IKC Avkastningsfond

Det är alltså uteslutande alternativfonder, eller hedgefonder, i kombination med företagsobligationer som dominerar listan. Det är i praktiken enda möjligheten att få en avkastning på räntedelen för tillfället. I blandningen ovan har vi både alternativa fonder samt räntor som är inriktade både på nordiska och europeiska marknaden. Merparten av obligationerna är korta- eller medellånga och inriktningen är åtminstone mot företag med hög kreditvärdighet.

Risken för tillfälliga värdeminskningar kommer alltid att finnas om det blir en kraftig ränteuppgång i marknaden. Alltså en väsentlig ränteuppgång. Hur det blir med det tänker jag inte spekulera i, men sannolikheten för att det skall bli en extremt höjd ränte i det korta eller medellånga perspektivet får trots allt bedömas som ganska låg.

Ekonomiskt fri vs ekonomiskt oberoende – del 2

Ekonomiskt oberoende till skillnad från ekonomiskt fri, handlar om att ha tillgång till betydande kapital som ger dig som individ helt andra möjligheter än medelsvensson. I första delen avhandlades vilket intervall av kapital som krävs för att vara ekonomiskt fri (eller åtminstone kunna definiera sig som det generellt), här tänkte jag istället utveckla resonemanget kring vilken nivå som krävs för att kunna anse sig vara ekonomiskt oberoende.

I teorin är ingen helt ekonomiskt oberoende. Inte ens Jeff Bezos kan köpa hela världen. I praktiken är det rimligt att definiera ekonomiskt oberoende som något annat än att man behöver kunna köpa världen. För ekonomisk frihet landade den övre gränsen på runt 20 miljoner SEK (i skrivande stund). Samtidigt vet vi att definitionen på när man känner sig rik ligger någonstans mellan 15-25 miljoner SEK beroende på vilken generation man tillhör. Att känna sig rik och ekonomisk frihet behöver inte heller nödvändigtvis blandas ihop med ekonomiskt oberoende, men det ger viss vägledning.

Jag tycker därför att vi kan början någonstans runt 20 miljoner som den absolut nedre gränsen för att ens fundera på definitionen på ekonomiskt oberoende. 20 MSEK eller 2 MUSD är internationellt sett inte särskilt mycket sett till om du skall spela i en högre liga när det till exempel gäller ägande av flera boenden på olika platser runt världens metropoler i exklusiva områden. Om du tyckte intervallet 3-20 miljoner för att definiera ekonomiskt fri var brett blir nog måttet på ekonomiskt oberoende helt enormt.

Om vi ändå skall försöka oss på en definition väljer jag att göra det i fyra nivåer.

• Nivå 1: 20-100 MSEK eller 2-10 MUSD
• Nivå 2: 100-1 000 MSEK eller 10-100 MUSD
• Nivå 3: 1 000-10 000 MSEK eller 100-1 000 MUSD
• Nivå 4: +10 000 MSEK eller +1 000 MUSD

Jag har valt fyra kategorier där intervallet ökar med faktor tio. Anledningen till det är att har man väl uppnått en viss nivå är inte skillnaden på vad man kan göra jättestor förrän man kommer till nästa nivå. Om du har 40 eller 60 miljoner påverkar inte din vardag särskilt mycket. Däremot om du ökar från 40 till 400 miljoner skapas helt nya möjligheter, på samma sätt som skillnaden på 400 miljoner och fyra miljarder ger olika förutsättningar. Däremot är skillnaden på 400 och 600 miljoner inte lika livsförändrande.

Att jag satt lägsta nivån på 20 och inte 10 miljoner på första nivån är kopplat till att jag tycker en absolut förutsättning för att prata om ekonomiskt oberoende är att man har en möjlighet till en grundläggande ekonomisk frihet på en nivå som motsvarar medianinkomsten. Har man inte uppnått det behöver man inte tänka i termer av ekonomiskt oberoende.

Ekonomiskt fri vs ekonomiskt oberoende - del 1

Ekonomiskt oberoende är det många som slarvigt använder när de menar att de har obegränsat med pengar. Låt oss konstatera att teoretiskt är det ingen som har obegränsat med pengar, inte ens Jeff Bezos. I praktiken kan det däremot vara så att det med rimlighet går att säga att någon i princip kan göra vad hon eller han vill utan att behöva fundera på vad det kostar, men allt är relativt även här.

Jag vill hellre börja i änden av det vi kallar för ekonomiskt fri vilket är en lägre grad av ekonomiskt oberoende. Definitionen av ekonomiskt fri är enligt mig när man inte är beroende av en arbetsinkomst för att klara grundläggande behov, såsom mat, boende och transport. Redan här blir det också svårt att fastställa en exakt gräns eftersom vi alla definierar nivån på grundläggande behov som olika. Det enda vi kan vara överens om är att vi har olika syn på var den gränsen går.

Själv väljer jag att definiera ekonomiskt fri som den som via passiva inkomster har tillgång till en nettosumma på det som motsvaras av en svensk medianinkomst. I nuläget är det 32 400 kr/mån före skatt och efter skatt blir det ungefär 22 700 kr/mån eller cirka 270 000 kr/år.

Det är en summa som i princip alla i Sverige skall kunna leva gott på när det handlar om att tillfredsställa grundläggande behov, men i praktiken går det självklart att leva på betydligt mindre för att klara grundläggande behov på en rimlig nivå. Efter som det inte går att fastställa en exakt gräns är det bättre att arbeta med intervall, så får man själv bedöma var någonstans man tycker att det är rimligt att lägga ribban.

Om mittenskiktet är 22 700 kr/mån kan vi sätta ett intervall som ligger mellan 11 400 kr/mån och 34 000 kr/mån. Alltså 50 % lägre respektive högre. Är man extremsparare så är det självklart inte några svårigheter att överleva på en summa runt 11K per månad, men jag tror de flesta som ser sig som ekonomiskt fria trots allt har ambitioner att ha en tillvaro där man vill lägga sig på en något högre nivå än att bara överleva – men det kan ju självklart vara olika. Skall man känna sig ekonomiskt fri bör det dessutom kanske finnas lite utrymme för oförutsedda utgifter utan att man behöver ta av det kapital som skall generera samma avkastning även i framtiden.

På årsbasis behöver vi alltså mellan 137 000 kr och 408 000 kr, vilket i mitten då blir cirka 272 000 kr där vi drar gränsen för att vara ekonomiskt fri.

Ovanstående var den ena delen, nästa del handlar om hur mycket som är en säker uttagsnivå. Det är i sig många inlägg och inget vi skall fördjupa oss i nu, men grovt kan vi säga att uttagsnivån bör vara någonstans mellan 2-4 procent årligen. Allt högre än fyra procent får anses orimligt om man vill att kapitalet skall bevaras. Mest rimligt är förmodligen att räkna på två procent eftersom vi måste ta hänsyn till både inflationsuppräkning och skatt (utgår härifrån att kapitalet beskattas som ISK eller KF).

Förenklat blir lägsta nivån (startnivån), alltså 137K som motsvaras av fyra procent 3,4 miljoner (137000/0,04).

Mellannivån, alltså 272K som motsvaras av tre procent blir 9,1 miljoner (272000/0,03).

Övre nivån, alltså 408K som motsvaras av två procent blir 20,4 miljoner (408000/0,02).

Mängden kapital för att känna sig ekonomiskt fri kan alltså kraftigt variera mellan 3,4-20,4 miljoner, en enorm skillnad, men allt handlar om vilken säkerhet man önskar kombinerat med den standard som man anser är rimlig.

Den här nivån kommer självklart att förändras allt eftersom inflation och reallöneförändringar sker i samhället, men beräkningsmodellen är densamma oavsett nivån.

Notera att jag utgår nu ifrån en nivå som jag inbillar mig att de flesta skulle acceptera som rimliga nivåer. Det finns självklart extremfall åt båda hållen, men då handlar det inte om generella definitioner utan om specifika fall.

Fortsätt till andra delen.

Office-paket för privatpersoner

I samband med att jag uppdaterade mitt MacOS fick jag bittert konstatera att min Microsoft Office-licens för Mac inte fungerade längre. Versionerna som jag hade av Excel och Word gick helt enkelt inte att starta, istället hänvisades man till AppStore för att där starta en prenumeration på Office 365. För endast 90 kr/mån eller nästan 1 100 kr/år.

Eftersom jag bara utnyttjar ungefär en procent av funktionaliteten i Word och Excel, alltså den funktionalitet som redan fanns att tillgång i de första versionerna som kom under första halvan av 90-talet såsom feta och kursiva stilar, lite olika typsnitt och grundläggande stavningskontroll samt enkla formler i Excel känns det lite överprisat med 1 000 kr/år. Att jag dessutom får tillgång till 1 terrabyte lagringsutrymme, e-post och att flera i familjen kan använda mjukvaran känns inte heller särskilt prisvärt.

Med anledning av Microsoft rentav idiotiska prissättning mot privatpersoner kommer jag att gå över till Google och Open Office. Två mycket bra alternativ som levererar exakt det jag behöver och det dessutom helt gratis och i princip utan reklam. I fallet Google resonerar man att det är bättre att ta betalt för produkterna i företagssammanhang och istället låta användarna använda produkterna gratis för privat bruk. Och nej, Google utnyttjar inte användarnas material mer än Microsoft gör.

Jag har egentligen inget emot prenumerationsupplägget som sedan ett antal år tillbaka mer eller mindre är standard inom mjukvarubranschen. Men tanken med att prenumerera på en mjukvara är ju att man då också skall få ett mervärde som står i paritet med den prisökning som en molnprenumeration innebär, så att själva prisökningen sett till värdet skall bli kostnadsneutralt. I fallet med Office-paketet för privatpersoner har jag svårt att vilket mervärde en Office-prenumeration skulle ge mig. När jag för ett antal år sedan köpte produkten för första gången kostade licensen mindre än vad den alltså nu skulle kosta mig per år.

En så dålig affär gör jag helt enkelt inte, om jag kan undvika den. Vilket jag kan genom att helt gå över till Google och Open Office som jag redan hade testat. Redan det här inlägget skrivs faktiskt i Open Office. Med tanke på hur mitt användande ser ut för Office-produkter ser jag absolut noll mervärde i att fortsätta använda Microsoft när det nu finns så bra alternativ. Det skulle inte förvåna mig om Microsoft om en tag kommer att få krypa till korset och helt enkelt göra mjukvaran gratis för privatanvändarna. Om jag förstått det hela rätt är Windows gratis för privatanvändare, min osäkerhet grundar sig i att jag inte använt Windows privat senaste tio åren utan endast via min arbetsgivare, så jag har inte exakt kontroll på detaljerna kring detta längre.

Oavsett så brukar Microsoft få ändra sina strategier allteftersom de inser att konkurrenterna annars kör om, vilket förmodligen är på väg att hända även i Office-fallet.

Tips för att skydda sig mot bedrägerier – del 2

Jag skrev tidigare ett inlägg om tips för att skydda sig mot bedrägerier, i det här inlägget tänkte jag fortsätta med fokus på säkerhet i sociala medier, telefon och e-post och lite kring hur man minimerar ovälkommen information och ovälkomna samtal.

Sociala medier. Det är häpnadsväckande hur många privatpersoner väljer att i princip dela allt om sig själva och sin familj helt utan att reflektera överhuvudtaget kring vilka som faktiskt kan ta del av den här informationen.

Var så anonym du kan vara. I de fall där det av praktiska skäl inte är olämpligt att vara anonym, som till exempel på LinkedIn eller Facebook, finns det egentligen ingen anledning att inte vara anonym. Om din profil inte är en professionell profil där det finns ett syfte att faktiskt profilera ditt namn är det bättre att använda ett alias där endast de som känner dig vet vem du är.

Minimera detaljer om dig själv. När du skapar en profil i sociala medier finns det ofta gott om information om det är möjligt att dela. Oavsett om profilen är anonym och/eller privat är metainformation om dig ofta tillgänglig för alla. Till exempel vilken stad du bor i. Utgångspunkten är alltid dela så lite information som möjligt om dig själv, oavsett om du är anonym eller inte. Mycket känsliga uppgifter som hemadress och personuppgifter skall så klart aldrig förekomma, men inte ens bostadsort eller andra detaljer om dig eller din familj bör förekomma. Personer som redan känner dig vet redan detta och det finns ingen anledning att dela den här informationen med någon annan om du har ett konto som privatperson.

Använd en privat profil. I de sociala medier där det är möjligt att använda en privat profil där endast de som följer dig kan ta del av materialet du lägger upp bör du alltid använda det alternativet. Då begränsar du vilka som kan ta del av ditt innehåll, även som det självklart inte är en garanti för att inte fler gör det – men det försvårar i alla fall.

Kommentera inte på olämpliga profiler. Varje gång du kommenterar, ger en like, delar eller på något sätt interagerar med andra profiler kan alla som följer den profilen se ditt profil namn. Det ger alltså en exponering som du egentligen inte vill ha. Är du anonym, har en privat profil och inte har delat någon relevant information är detta inte ett problem. Men varje gång man vill interagera med andra bör man alltid fundera på värdet tillför kontra risken. Ofta går det alldeles utmärkt att följa andra och ta del av saker utan att själv exponera sig i onödan, även om det känns bra att kommentera och vara interaktiv tillför det oftast inget av värde varken för dig eller andra – bara en onödig exponering.

E-post. Elektroniska meddelanden har idag blivit lite av en soptipp för reklam och allehanda information som företag tror att du är intresserad av. Handlar man från en butik idag tror företaget inte sällan att du vill få e-post från dem gärna på daglig basis om fantastiska skräperbjudanden. Mitt ibland allt detta kommer det även inslag av rena bedrägerier. Av den anledningen kan det finnas anledning att göra vad man kan för att minimera mängden e-post där avsändaren i andra änden inte är en människa som skriver ett personligt meddelande till just dig.

Använd om möjligt en anonym e-postadress. Grundregeln att bara interagera med ställen du bedömer som seriösa gäller alltid. Men även i seriösa sammanhang kan det vara bra att vara extra försiktig. Det kan därför vara bra att ha två privata e-postadresser, en adress som innehåller ditt namn i någon form som används i just privata sammanhang, till exempel när du mailar med andra privatpersoner, den lokala föreningen eller motsvarande. Men för all kommersiell kommunikation och i sociala medier är det betydligt säkrare att inte ha en e-postadress som röjer information om dig själv. Därför är det bättre att även här använda ett alias. I moderna e-postlösningar kan du ha flera e-postadresser kopplat till samma konto för enkel administration. Aliasnamn är också enklare att byta ut om olyckan skulle vara framme och adressen blir spammad.

Ge inte ut din e-post i onödan. Regel nummer ett är alltid att aldrig på uppmaning skriva in sin e-postadress när du i olika sammanhang blir ombedd att göra det. Till exempel webbsidor som ibland rekommenderar dig att få 'uppdateringar' via e-post när nya inlägg publiceras. Det finns betydligt bättre sätt att hantera detta, till exempel genom olika flödesfunktioner.

Tacka nej till alternativet att få nyhetsbrev etc. En annan självklart är att alltid tacka nej till möjligheten att företaget får skicka dig 'information' via e-post på en ospecificerad basis i samband med att du köper något eller går med i en kundklubb. Nästan alla e-butiker vill i samband med att du betalar att du skall gå med i deras kundklubb eller åtminstone att du godkänner att de får kontakta dig via e-post. Tackar man ja här kan man räkna med mycket e-post om all möjlig skit. Med tiden finns din e-post i massvis med listor och du får skräppost på daglig basis.

Avregistrera dig från e-postlistor. Trots att du inte tackat ja, eller rentav tackat nej, till att företag får kontakta dig via e-post med allmän information efter att du handlat någonstans är det trots allt företag som gör detta ändå. Motiveringen till detta kan vara både legitim och ibland struntar de helt enkelt i vad som gäller och skickar ut ändå. De som ändå är lite seriösa erbjuder möjligheten att avregistrera sig, ofta en länk längst ner i breven. Om avsändaren är seriös, en bedömning du alltid själv måste göra, kan du pröva att avregistrera dig från utskicken. Om avsändaren inte känns seriös eller om det rör sig om ren spam skall du inte försöka avregistrera dig. En avregistrering kan då få motsatt effekt genom att du visar att du läst mailet (det är alltså en fejkad avregistrering).

Aktivera spamfilter. När du får e-post som du absolut inte har någon koppling till eller om företag fortsätter att skicka information du inte bett om eller till och med aktivt sagt nej till att du inte vill ha är det frågan om spam. Här är skadan redan skedd och man får istället använda andra metoder för att värja sig. Steg ett är att se till att man har ett bra spamfilter aktiverat i sin e-postlösning. Använder man till exempel Google finns detta redan per default, men man bör så klart se över detta så att man lägger sig på en nivå som gör att man dagligen slipper se skräp i sin inkorg.

Markera oönskad post som skräp. De flesta e-postlösningar ger idag möjligheten att snabbt flagga ny e-post som skräp (junk). När man gör det flyttas informationen till en särskild mapp och alla framtida mail från den här avsändaren kommer att hamna i skräpposten vilket gör att du slipper ha det här i din inkort.

Skapa regler för delvis oönskad e-post. I vissa sammanhang kan det vara problematiskt att skräp- eller spammärka e-post från vissa avsändare eftersom informationen kan vara växelvis relevant men ofta skräp. Det kan handla om företag du handlat från som växelvis skickar bekräftelser och växelvis skickar 'information'. Då kan du sätta upp regler som placerar detta i särskilda mappar som du kan titta i någon gång ibland men du slipper lägga energi på detta i tid och otid när de dyker upp i din inkorg.

Klicka inte på länkar. Som alltid så skall du alltid vara uppmärksam på vilka länkar du klickar på i ett e-postmeddelande. Aktivera statusraden längst ner så att du alltid ser den riktiga URL:en. Den du ser i mailet kan vara fejk och egentligen peka på något annat.

Telefoni. Lika irriterande som ovälkommen e-post är ovälkomna samtal. Här finns det lite andra knep för att värja sig. Här följer några grundregler.

Svara inte på okända nummer. Det finns ingen anledning att svara på ett nummer du inte känner igen. Särskilt inte om det är från utomlands. Att inte svara är det mest effektiva för att inte riskera att hamna i en jobbig dialog med någon som du inte vill ha dialog med.

Googla okända nummer. Om ett för dig okänt nummer ringer och du inte direkt kan avgöra om detta är ett nummer som du inte bör svara på är det alltid bättre att låta det ringa ut och därefter googla numret via en nummerupplysning eller i en vanlig sökmotor. Om det är ett seriöst nummer kommer du att hitta information om numret. Om det inte finns någon information eller kanske till och mer information som varnar för numret skall du absolut inte ringa upp numret.

Lägg på luren direkt. I vissa situationer måste man svara även om numret är okänt, till exempel om man väntar på samtal från en kontakt där man inte tidigare varit i kontakt med varandra via telefon. Det kan också vara så att man till exempel är i situationer när man har ett yrke eller något åtagande i en förening när det faktiskt kan uppstå samtal som är seriösa även om numret inte är känt. Om det då slinker in samtal här som du upplever som oseriösa är det bra att vara mentalt förberedd på att man faktiskt har rätt att när som helst lägga på luren. Du har ingen skyldighet att vara artig eller ta en diskussion med någon, inte ens tacka nej. Är det en person du inte vill prata med skall du lägga på luren. Är det misstanke om bedrägeri eller personen ifråga uppträtt hotfullt skall du dessutom polisanmäla. Du skall inte diskutera med idioter.

Det kan också handla om att du svarat för att du tror att det är en seriös källa som kontaktar dig, så kallad spoofing, där man ställt in så att det ser ut som att man ringer från ett annat nummer. Detta används normalt sett i seriösa sammanhang som till exempel att man vill att företagets växelnummer skall synas istället för ett direktnummer. Men är det ett oseriöst samtal lägger man på luren direkt.

Blockera återkommande ovälkomna samtal. Om nummer du inte svarar på fortsätter att ringa och du konstaterat, t ex via att googla numret, att detta inte är ett nummer du skall svara på skall du blockera numret via telefonens blockfunktion. Det tar bara någon sekund och sedan märker du inte alls av när numret ringer. Istället får den som ringer lägga massa tid på att ringa dig samtidigt som du inte alls märker något. Vissa säljer använder olika nummer, men detta finns det ofta funktioner för så att man kan blocka en hel serie av nummer. Går inte det fortsätter man blocka tills alla nummer är slut.

Be att få ringa upp. Om du ombeds legitimera dig eller lämna ifrån dig uppgifter bör du alltid be om att få ringa upp om det är du som blivit uppringd, såvida du inte är helt säker på källan. I värsta fall kan det vara någon som använder spoofing (se ovan). Genom att be om att få lägga på och ringa upp eliminerar du den risken. Har källan synpunkter på detta förfarandet kan man dra öronen åt sig. Det gäller generellt men i synnerhet om du har blivit uppringd i ett sammanhang där du inte förväntat dig att bli det.

Lämna aldrig ut uppgifter. Generellt gäller alltid att aldrig lämna ut uppgifter på begäran om dig själv oavsett i vilket sammanhang om du inte är helt införstådd med varför du gör det.

Titta alltid på vad det är du signerar. Samma sak med signering via BankId, signera aldrig BankId på uppmaning av någon om du inte är helt säker på varför du gör det. Var också alltid uppmärksam på vad det är du signerar när du signerar BankId, det står ofta vilken som är mottagaren av signering. Men även om signeringsmottagaren är seriös kan det vara någon som är oseriös som i ditt namn initierat signeringen, därför måste du alltid förstå varför du signerar något, gäller i allmänhet men i synnerhet när någon ber dig att signera.

Fokusinvestering

Investera fokuserat innebär att man endast har ett fåtal aktier i portföljen åt gången, men väljer helt enkelt ut sina bästa idéer och satsar fullt ut på dem. Fokusinvestering innebär att varje extra innehav innebär är en potentiell risk till sämre avkastning.

Grundresonemanget ifrågasätter varför man skall satsa på en sämre idé än den bästa. Om du har fyra aktier har du förmodligen dem för att du gjort bedömningen att det är de fyra aktierna som kommer ge bäst resultat, vad blir då syftet med att ta in ett femte bolag som är den femte sämsta idén och med det kan antas avkasta sämre än de fyra bästa idéerna. Risktänket här är alltså annorlunda. Att inte hävda att en koncentrerad portfölj innebär högre risk är så klart något som går att ifrågasätta, men jag förstå grundresonemanget.

Risktänket här är alltså helt omvänt, desto fler aktier ju högre risk. I det här sammanhanget brukar man snarare prata om risken att företaget går i konkurs, det är egentligen enda scenariot där det blir helt omöjligt för kursen att återhämta sig. I alla de andra fallen är övertygelsen att innehavet skall nå sin fulla potential.

Fokusinvestering ställer högre krav på analysförmåga, men också högre tålighet när det gäller volatilitet och förmodligen också mental styrka. I samband med fokusinvestering blir det ännu viktigare att välja investeringar inom sitt område, inom den så kallade circle of competence, där ens analysförmåga är som bäst.

Fokusinvestering är förmodligen en strategi som endast passar ett fåtal investerare. Det är alltid lätt att hävda eller tro att man ’vet vad man håller på’, men räcker inte bara med att ha rätt på lång sikt, under resan till att ett innehav nått sin maximala potential måste du kunna hantera både kraftiga svängningar och dessutom löpande göra bedömningar om utvecklingen i de underliggande bolagen som på kort sikt kanske inte alltid indikerar fortsatt framgång. Man måste alltså inte bara vara väldigt säker på sin sak, man måste även kunna fortsätta vara det under perioder när andra inte är det. Slutligen måste man så klart även ha rätt på riktigt. Det kan alltså bli rejält fel.

En annan svårighet är att avgöra när man skall sälja, några förslag på när man skall sälja.

• Bolaget har nått sin maximala potential och det finns bättre idéer.
• Bättre investeringsalternativ har identifierats även om befintligt innehav inte nått sin fulla potential, men en annan idé förväntas avkasta bättre.
• Man kommer fram till att man haft fel i sina antaganden.
• Något väsentligt fundamental förändras som gör att utsikterna inte längre ger samma förutsättningar som när man gjorde investeringen.

Fokusinvestering passar förmodligen väldigt få, och jag är garanterat en av dem som det inte passar. Möjligtvis skulle jag kunna avsätta en liten del av min portfölj får en sådan här strategi, men knappast något som jag skulle experimentera med i större skala.

Långsiktig dokumentation

I nästan alla diskussioner runt sparande och investeringar kommer rådet om långsiktighet upp. Samtidigt vet vi att just det här med långsiktighet är något som är lika självklart som svårt att applicera i verkligheten. Varför är det så egentligen? Som jag ofta är inne på i mina resonemang är en del av förklaringen att livet är allt annat än linjärt. Vårt egna kunskapsläge utvecklas för varje år som går, förutsättningarna på marknaden förändras och framför allt så förändras våra övriga liv mer än vi kanske vill tro. Förändringarna som sker i livet utanför det ekonomiska intresset har ofta större påverkan på just ekonomin än vi gärna vill kännas vid.

Den nyutexaminerade studenten som precis flyttat hemifrån, är singel och plötsligt fått en månadslön att spendera och förvalta tycker det här med högriskinvesteringar verkar enkelt och tiden som kan spenderas på detta under hobbyliknande former är närmast obegränsad. Två decennier klokare ser både riskprofilen, kunskapsläget och tillgången på tid för investerandet lite annorlunda ut, liksom målen med investerandet.

Långsiktighet.

Det som gått upp för mig på senare år är hur dålig jag varit på att dokumentera mina resultat. Fokus har alltid varit framåt och just hur min avkastning varit i förhållande till hur den skulle kunna varit om jag ägnat mig åt beprövade principer inom området istället för att hantera sparandet som ett intresse hade jag kanske kommit till insikt tidigare kring hur jag år efter år underpresterat mot index? På något sätt har jag kanske börjat om så många gånger att jag inte tyckt det varit någon idé att dokumentera utvecklingen eftersom jag haft på känn att den ändå inte varit riktigt bra? Eller så har det helt enkelt bara varit för tråkigt att år in och ut skapa en röd tråd av dokumentation som man kan gå tillbaka till och utvärdera?

Jag verkar inte heller vara ensam. Bland vänner och bekanta har jag aldrig någonsin, inte en enda gång, ens varit i närheten av en diskussion där man pratat om den långsiktiga historiken. Däremot verkar många gilla att slänga sig med kommentarer kring hur viktigt den allmänna långsiktigheten är – trots att väldigt få alltså verkar ägna sig åt långsiktiga strategier. De så kallade strategierna verkar vara mer kortsiktiga engagemang. Ironin i det är ganska smärtsam: vi tror att vi ägnar oss åt något långsiktigt samtidigt som vi ändrar strategin ofta. En strategi som ändras ofta är alltså ingen strategi.

Inte ens i bloggsfären verkar det vara intressant med att göra långsiktiga uppföljningar. Det är lite extra märkligt eftersom väldigt många bloggar till stor del består av inlägg där man väljer att lägga energi på att redovisa enskilda transaktioner från tid till annan eller orera kring hur senaste månaden utvecklats sig. Antalet sammanställningar där någon kan visa upp något som ens liknar en dokumentation över åtminstone fem- eller tioårsperioder verkar vara mer sällsynt, jag lyckas knappt hitta någon som väljer att dela detta. Något jag tycker är rätt häpnadsväckande – vi kan ägna timmar åt att reflektera över enskilda köp eller hur något utvecklats en enskild månad eller kvartal, men att istället höja blicken och fokusera på hur det ser ut i det stora perspektivet verkar vara mindre intressant. När man reflekterar över sitt agerande borde det vara både mer intressant och tidseffektivt att titta på de stora penseldragen och hur man långsiktigt agerat och utvecklats, inte grotta ner sig i detaljer.

Långsiktighet vinner i längden.

Det bästa exemplet på långsiktig dokumentation som jag träffat på i bloggvärlden är Lundaluppen som föredömligt år för år presenterat och reflekterat över hur hans agerande utvecklats över längre perioder. Ett upplägg som jag själv hoppas jag kommer orka med att hålla i de kommande åren. Hans upplägg med att mäta sig själv i rullande femårsperioder är verkligen något som bekräftar långsiktighet.

När är man wealthy?

Wealthy eller slarvigt översatt, rik, när är man det? Vän av ordning kommer alltid ta upp argumentet att rik kan man vara på många olika sätt och det går inte att mäta enbart i pengar. Det är helt sant, men nu skall vi fokusera på ekonomisk rikedom, närmare bestämt finansiella tillgångar och andra tillgångar som är lätta att omsätta exklusive den primära bostaden. Det innebär att för de flesta handlar det om hur mycket pengar vi har i aktiedepåerna och på bankkontona.

I inlägget om HNWI konstaterade jag att gränsen fortfarande går vid det magiska beloppet en miljon dollar. Den här gränsen har använts som nedre gräns för HNWI under många år, samtidigt har inflationen tickat på och med det gjort summan mindre värd. Så hur mycket finansiella pengar behöver man för att känna sig rik i dagens penningvärde? Detta finns det så klart undersökningar på och den summan varierar lite från år till år, med åren har den så klart stigit. Ett rimligt antagande är summan säkert kan justeras ner eller upp beroende på vilket land man lever i då kostnadsbilden för samma levnadsstandard kan variera kraftigt från land till land.

Enligt Schwabs årliga undersökning är den genomsnittliga summan för att betrakta sig själv som rik i USA totalt 1,9 miljoner USD eller omräknat till svenska kronor cirka 16,3 miljoner kronor. Intressant är att samma siffra år 2020 landade på 2,6 miljoner dollar. Det innebär alltså att känslan av när man känner sig rik kraftigt kan variera från år till år. Notera att det alltså inte är någon exakt definition det handlar om utan frågan är ställd utifrån hur mycket respondenterna själva anser att de behöver för att känna sig rika.

Vill även påminna om att det inte handlar om inkomst utan hur mycket nettotillgångar man anser sig behöva för att känna sig ekonomiskt rik. Vad innebär det då att ha runt 16 miljoner i finansiella tillgångar? Om 16 miljoner är definitionen på när man känner sig rik i USA säger min magkänsla att genomsnittet på samma fråga i Sverige troligen skulle vara lägre, kanske betydligt lägre. Låt oss dock hålla kvar vid 16 miljoner ett tag till. Med fyraprocentsregeln innebär det ett årligt uttag på 650 000 kronor, omräknat till månadslön före skatt motsvarar det ungefär 87 000 kr i månaden.

Vidare kan de flesta förmodligen skriva under att man kan betrakta sig som åtminstone ekonomiskt fri med en tillgångssumma på den nivån, givet att man har ett någorlunda normalt leverne. Som alla resonemang i sådana här frågor blir svaret alltid att summan där man känner sig rik står i direkt relation till det liv som du själv vill leva. Statistiskt kan vi vara helt säkra på att finansiella tillgångar på den här nivån år 2021 (och troligtvis under många år framöver) placerar dig mycket högt upp i tillgångsligan.

Som avslutning kan vi konstatera att nivån där man själv anser sig vara rik varierar beroende på vilken generation man tillhör.

$1,4 MUSD Millenials (födda 1982-1997)

$1,9 MUSD Generation X (födda 1966-1981)

$2,5 MUSD Baby boomers (1947-1965)

Yngre generationer verkar alltså tycka att det räcker med betydligt mindre för att känna sig rika medan den äldre generationer anser sig behöva mer. Jag är beredd att själv, helt anekdotiskt så klart, skriva under på att detta stämmer med min egen uppfattning. Personer som är yngre än mig själv verkar helt enkelt lägga mindre vikt vid behovet av att ha en stor tillgång på pengar, andra saker verkar vara viktigare.

Marknadstajming

Få saker är så lockande som att försöka tajma marknaden. Problemet är att vi alla går i en matematisk fälla där resultatet blir betydligt sämre avkastning. Varför vill vi tajma marknaden? Det är en mycket bra fråga där känsla versus statistik säger två helt olika saker.

Rätt två gånger. Vi vet att marknaden tenderar att fortsätta uppåt längre än vi tror, det innebär att när vi säljer missar vi ofta en väsentlig del av uppgången. Skall vi tajma marknaden måste vi ha rätt både när vi säljer och när vi köper tillbaka. Däremellan kan mycket hända. Kliver vi av för tidigt är det inget som säger att vi kommer få ett tillfälle att köpa tillbaka när kurserna är lägre, vi kanske är långt ifrån en topp. Omvänt när vi köper tillbaka så finns det inget som säger att vi köper på eller nära en botten, allt är ren spekulation. Att få rätt en gång är svårt, att få rätt två gånger är väldigt svårt.

Som vi med statistik kan bevisa säljer de flesta för tidigt eller för sent och köper sedan tillbaka för tidigt eller för sent. Eller som någon uttryckte det, vi säljer lågt och köper högt. Däremellan tar vi förluster och missar viktig avkastning.

Enskilda individer kommer alltid lyckas här och där, men det spelar ingen roll, skall du ha någon fördel av marknadstajming måste just du har rätt varje gång under 40-50 år. Sannolikheten att just du kommer klara det är trots allt väldigt liten. Sannolikheten rent statistiskt är alltså väsentligt högre om man inte marknadstajmar.

Mycket avkastning sker enskilda perioder. Utvecklingen på de finansiella marknaderna är inte jämn utan tvärtom väldigt ryckig. De största förflyttningarna sker ofta i korta perioder, åt båda hållen. Det innebär att mycket avkastning kan gå förlorad om du skulle råka stå utanför marknaden just någon av de här perioderna. Det finns många exempel. I början av 10-talet med 00-talet färskt i minnet dominerades börsmedia av experter som varnade för stora nedgångar sedan de kraftiga uppgångarna från finanskrisen 2008. Under decenniet mellan 2000-2009 hade vi mycket tydliga ned- och uppgångar. Det förelåg med det en stor recency bias där man utgick från att 10-talet borde bli likadant. Problemet vara bara att 10-talet istället blev ett av de mest lugna decennierna någonsin utan omfattande nedgångar. Om man då klev av en bit in i 10-talet fick man vänta ända till 2020 innan nästa riktigt stora sättning inträffade. Med effekten att man missat en massiv avkastning. Samma sak gäller i det korta perspektivet, kliv av några veckor eller någon månad och du kan ha missat hela årets uppgång. Vill det sig riktigt illa kliver du av för tidigt, missar uppgången, kliver in på toppen, är med en bra bit ner och säljer sedan på samma nivå som du sålde första gången, fast till en rejäl förlust.

Uppgång är vanligare än nedgång. Generellt gäller att uppgångar varar längre medan nedgångar går snabbare. Det är alltså betydligt fler perioder som börsen ligger i stigning än när den sjunker. Statistiskt blir utrymmet när du inte skall vara på marknaden mindre.

Inget stöd i forskningen för överavkastning. Det finns inget stöd i forskningen för att marknadstajming skulle leda till bättre avkastning än vad index avkastar. Marknadstajming är alltså inte en strategi för de som vill slå index. Istället visar alla studier att marknadstajming underpresterar strategier där man alltid är investerad (inte att förväxla med att man alltid är allokerad 100 % i aktier). 

Marknadstajming är alltså inte en kombination av högre avkastning och lägre risk. Däremot kan marknadstajming innebär lägre risk, men då i kombination med lägre avkastning. Tycker man det är viktigare att inte vara på börsen när det är oroligt kan det finnas en poäng i att kliva av marknaden, men då gör man alltså det på bekostnad av att det i slutändan blir en lägre avkastning, inte för att få en bättre avkastning.

High Net Worth Individual

High Net Worth Individual (HNWI) är definitionen på en person vars tillgångar överstiger en miljon dollar. Exakt vad som ingår i en persons tillgångar för att klassas som HNWI varierar, men det vanligaste är att man räknar alla tillgångar exklusive den primära bostaden som är investeringsbara. Det innebär i praktiken finansiella tillgångar såsom värdepapper, kontanter och fastigheter (exklusive den primära bostaden). Anledningen till att den primära bostaden normalt sett inte inkluderas är helt enkelt därför att bostaden inte kan anses vara lätt att omsätta till investeringsbara medel – alla måste ha någonstans att bo.

Däremot kan antikviteter, konst, skog och andra föremål som lätt kan omsättas i kontanter räknas in som tillgångar som ingår i HNWI-beräkningen. Däremot är det tveksamt om till exempel tjänstepensionen ingår, den kan knappast anses som lätt åtkomlig. Syftet med att endast räkna sådant som (relativt) lätt kan omsättas till kontanter är ofta för att HNWI används i olika sammanhang för att mäta vilket konsumtionsutrymme en individ har. För att konsumera måste tillgångarna vara åtkomliga, annars existerar inget konsumtionsutrymme.

HNWI mäter alltså faktisk finansiell styrka. Till exempel innebär det att majoriteten av de som äger högt värderade fastigheter i Sverige faller ur den här kategorin. Ett högt värderat hus utan eller med låg belåning anses alltså inte vara en del i beräkningen. Varje år släpper Capgemini och Credit Suisse varsin rapport med fokus på Global Wealth. Här finns uppskattningar om antalet dollarmiljonärer per land och år. I fallet med Credit Suisse är jag osäker på om de har samma definition av HNWI som Capgemini. Jag får ibland känslan att de till exempel räknar med den primära bostaden och kanske till och med pensioner vilket i så fall ger en helt annan bild av vad som är dollarmiljonärer.

Över tid i takt med inflationen har begreppet HNWI urholkats, köpkraften i en miljon dollar var så klart betydligt större tidigare år. Dollarmiljonär på 1980-talet var inte samma sak som dollarmiljonär på 2020-talet. Men trots det har man fortsatt dra gränsen vid 1 000 000 USD. Summan är självklart fortfarande högst relevant och det är fortfarande en enorm summa för den absoluta majoriteten av jordens befolkning.

Ett antal nivåer inom HNWI-definitionen brukar förekomma.

• +1 000 MUSD – Billionaries – BHNWI
• +30 MUSD – Ultra – UHNWI
• +5 MUSD – Very – VHNWI
• +1 MUSD – HNWI
• 100K-1 MSUD – Sub – SHNWI

Definitionen börjar vid 100K även om kategorin under 1 MUSD är ganska ovanlig i diskussionen. Desto högre upp i pyramiden ju färre individer hittar vi. Exakt antal dollarmiljonärer år 2020 världen över tenderar att variera beroende på vilken rapport man läser, men intervallet spänner mellan 13-21 miljoner dollarmiljonärer. Av jordens 7,8 miljarder människor är det cirka 0,17-0,27 procent av jordens befolkning som är dollarmiljonärer.

Teknikprylar

Det är förbluffande hur många olika teknikprylar det finns, vissa mer livsviktiga än andra. Min poäng med det här inlägget är att belysa vilken enorm överkonsumtion av teknikprylar vårt samhälle har byggt upp sina normer kring senaste decennierna. På 90-talet var det inget konstigt att byta sin hemdator var tredje eller fjärde år, eller rentav oftare. Det var helt enkelt motiverat eftersom utvecklingen gick så snabbt att efter tre-fyra år var datorn så omodern och slö att värdet att uppgradera kunde motiveras. Idag 20-30 år senare kan en bra bärbar dator av ett bättre märke och normal användning räcka i minst tio år. Många teknikprylar har helt enkelt mognat och utvecklingen har stannat upp och kvaliteten har blivit bättre.

Ett ännu bättre exempel är TV-skärmarna. En kvalitetsskärm som är köpt för fem år sedan är för den stora majoriteten lika bra som de som säljs idag. Marginalnyttan att byta från en TV-skärm av liknande modell och storlek som är fem år gammal till en som är helt ny är högst tveksam. Trots det finns det gott om exempel med konsumenter som tycker det är helt normalt att byta TV-skärm mer ofta än sällan. Sedan har vi det här med att köpa större och större TV, vad beror det på? Får folk sämre syn?

Hela mönstret verkar upprepa sig inom alla områden, nytt wifi-nätverk, ny surfplatta, ny telefon, nytt konsolspel, ny smart-tv, ny dator, ny trådlös musikenhet etcetera. Listan kan göras lång och hittills har vi bara nämnt basprylar, sedan tillkommer så klart alla prylar där användningsområdet är högst tveksamt. Få personer verkar ställa sig frågan vilket värde som nya teknikprylar egentligen skapar. Att lägga femsiffriga belopp på att byta från 55 till 60 tum borde för de allra flesta ge marginellt värde.

Teknikpryl.

Ett spartips, eller en bra tumregel, kring teknikprylar är att bara köpa en, och endast EN, ny pryl varje år. Självklart finns det tillfällen när detta inte går att applicera fullt ut, men de flesta inser tankesättet här. Fler teknikprylar som är inköpta senaste tio åren håller i tio år eller längre, det är alltså ingen panik att byta ut dem. Kanske finns det undantag om det handlar om enheter som används extremt mycket eller där utvecklingen faktiskt varit så snabb att ett byte kan motiveras, men ofta uppfylls inte det här kravet.

Om du begränsar antalet nya teknikprylar per år kan du dessutom lägga mer pengar på just den teknikprylen som du skall köpa just i år samtidigt som du får ner kostnaden totalt sett. Räknar men dessutom på vad kostnaden blir totalt för en pryl som man planerar för att ha i tio år eller längre blir kostnaden per år betydligt lägre. En TV-skärm för 25K kostar strax över 2K per år om du har den i tolv år, eller 170 kr i månaden. Har du den bara i fem år är plötsligt månadskostnaden över 400 kr. Applicerar du det här tankesättet runt hela teknikparken kommer du över tid att kunna fortsätta äga bra teknikprylar samtidigt som det inte blir löjligt mycket pengar som spenderas på teknikprylar – om teknikprylarna nu inte är ditt största intresse!

Någon kommer alltid vara bättre än dig

Hur hemskt det än må vara, så kommer det alltid finnas någon som är bättre än dig. Som en uppföljning på mitt inlägg om att vi jämför oss med supermänniskor som inte finns tänkte jag belysa detta med att jämföra sig från ett annat perspektiv. Nämligen att oavsett vilket område det gäller så kommer du alltid att ha någon som är betydligt mycket bättre än dig. Tanken med det här resonemanget är att återigen påvisa hur meningslöst det är att lägga tid och energi på att jämföra sig med andra.

Vi människor tenderar att i första hand jämföra oss med personer i vår närhet, t ex grannar, släkt, kollegor eller nära vänner. Om vi kan konstatera att vi är bäst inom en viss grupp känner vi oss duktiga, upplever vi att vi är sämst inom en grupp finns risken att vi känner oss stressade och gärna vill jobba på att lösa problemet. Jag tycker detta är ett feltänk eftersom vi kan kalla detta för lokala jämförelser. Du kanske känner dig rik eftersom du har största huset på 300 kvadrat på gata? Jaha? I jämförelse med de som har stora herrgårdar med byggnader som totalt omfattar flera 1 000 kvadrat är ditt hus rätt patetiskt. Och de som har herrgårdar av ovan beskrivna storlek är rätt patetiska i jämförelse med hur det kan se ut andra delar av världen där stora mansions kan vara betydligt större.

Samma sak med pengar, du känner dig rik eftersom du lyckats konstatera att du är den som har mest pengar bland dina närmsta vänner. Samma sak här, vad spelar det för roll när det finns personer som Bill Gates eller Jeff Bezos?

När vi var små fick vi lära oss av gympaläraren att man skall jämföra sig med sig själv och sin egen utveckling. Om fler fokuserade på det istället för att lägga energi på att göra lokala jämförelser skulle många må mycket bättre och faktiskt troligtvis också bli bättre eftersom man då istället fokuserar på att ta sig själv till en högre nivå än där man befinner sig. Hur det går för andra är, trots allt, helt ointressant för din egna utveckling. Du kommer inte må bättre för att du blivit bättre än någon annan på något, du kommer att må bättre för att du höjt din nivå från en tidigare lägre nivå.

Om du enbart kan känna tillfredställelse när du jämför dig med andra kommer du garanterat att misslyckas så småningom eftersom det alltid, med extremt få undantag, kommer finns de som är bättre än dig. Någonstans. För att verkligen vara bäst på något måste du bli bäst i hela världen. Det kan bli rätt jobbigt. Om du upplever att du hela tiden måste fokusera på att vara bäst i den lokala gruppen kan det vara dags att fundera på hur du kan flytta fokus från det. Risken är annars att du snart kommer bli besviken och tvingas lägga energi på att återta den lokala förstaplatsen när det på nytt dyker upp någon i din närhet som för stunden råkar vara lite bättre än dig på något.

Riktig tillfredställelse på temat att vara bäst är att känna att man kommit vidare från ens egna tidigare nivå till en högre nivå. Det gäller både inom ekonomi och inom samtliga andra områden.

Vi jämför oss med supermänniskor

Vi människor tenderar att ständigt jämföra oss med andra. Det är inte lätt att vara bäst på allt, men ändå vill vi gärna vara det. För vissa är detta en extra stor stress. Det gäller inte bara att vara rikast ekonomiskt, ha flest vänner, finaste familjen, hetaste karriären, spendera mest tid med barnen, högst betyg, mest vältränade kroppen. Jämförelserna slutar aldrig och det är förvånansvärt lätt att känna sig dålig.

En fälla många hamnar i är att under själva jämförandeprocessen alltid plocka ut det bästa hos alla. När du utvärderar din hälsa jämför du dig med den i din bekantskapskrets som är mest vältränad och är superduktig på att träna och äta rätt. När du gör en bedömning av dina prestationer i karriären letar du också bland toppen av alla du känner. Samma sak med ekonomin, vem i bekantskapskretsen verkar ha mest pengar? Eller varför inte bilen? Varför kör jag runt i en begagnad ekonomibil som är flera år gammal när grannen byter upp sig vart annat år och alltid kör premium?

Varför är jag en tråkmåns som aldrig hinner umgås med mina vänner, alla andra verkar ju umgås hela tiden? Samma sak med kvalitetstid med familjen, hur hinner alla med att spendera tid med sin familj flera kvällar i veckan? Samtidigt som de verkar tillbringa flera kvällar i veckan på golfbanan?

Hur hade kollegan råd att bygga det där jättehuset, själv hade jag bara råd med 150 kvadrat i ett sämre område? Kanske ser du vart jag vill komma med det här resonemanget? När vi utvärderar oss själva inom ett område, oavsett vilket, tenderar vi att jämföra oss med den som är bäst i klassen inom just det specifika området.

Vår hjärna lägger ihop det positiva från alla människor vi ser i vår omgivning och skapar en supermänniska som är bäst på allt. Om vi istället tänker rationellt ser verkligheten inte alls ut så. De flesta är bra på något, men då på bekostnad av något annat. Att till exempel vara ekonomiskt fri och sova gott om natten innebär kanske att man inte har finaste bilen i kvarteret, men å andra sidan är kanske den som har finaste bilen i kvarteret inte den som har den absolut mest optimerade ekonomin.

Problemet med ackumulerade jämförelser är att vi jämför oss med individer som inte existerar i verkligheten, detta skapar en helt onödig stress och flyttar fokus dina egna mål. Problemet är delvis kopplat till survivorship bias, det vill säga att vi tenderar att bara se vinnarna samtidigt som vi ignorerar alla som inte lyckades lika väl inom det specifika området jämförelsen gäller. Så istället för att lägga tid och energi på att jämföra oss med individer som inte finns är det alltså betydligt bättre att fokusera på sig själv och det som är viktigt för just dig. För att kunna göra det måste man helt ignorera det som är viktigt för andra och prioritera. Det gäller både ekonomiskt och inom samtliga områden. 

Antal aktier i portföljen

Jag har tidigare skrivit lite om tid vs sparande där jag resonerar kring hur svårt det är att genom hela livet kunna förvänta sig att man kan lägga mycket tid på sitt sparande samtidigt som vi via forskningen vet att det inte finns något samband mellan nedlagd på sitt sparande och total avkastning över tid. Tvärtom tyder allt på att ju mindre tid och aktiva val desto bättre avkastning verkar de flesta få. Det här kopplar lite till ämnet kring hur många aktier, eller innehav, man skall ha i sin portfölj.

Enligt Aktiespararna skall man ha 10-15 innehav, gärna i olika branscher. Följer man olika aktiespekulanter i sociala medier kan antalet innehav skilja sig från extrem koncentration med 1-4 innehav i portföljen till lika extrem diversifiering med 100-200 innehav. Jag tycker det finns vissa problem med båda synsätten. Att ha en väldigt koncentrerad portfölj med några få innehav innebär att all tid skall läggas på att hålla koll på några få bolag, det är så klart görbart men för den som inte har insyn i ett bolag genom att man till exempel jobbar i det kommer ända ha svårt att följa med i allt som händer i bolaget och branschen. Sett till tiden det tar att bevaka fyra bolag är det i alla fall rimligt att kunna göra detta även om investeringar inte är ens huvudsyssla. Omvänt är dock en sådan extrem koncentration ett enormt bet på ens egen förmåga och det är förmodligen något som de allra flesta inte skall försöka med. I alla fall inte jag.

Ute på andra flanken har vi de som diversifierar extremt, det finns exempel på de som har både hundra och närmare två hundra innehav i sina portföljer. Här någonstans kan man fundera på om det inte vore enklare att satsa på fonder? Jag känner mig rätt bekväm i slutsatsen att nivån på en bevakning av hundra till tvåhundra bolag blir rätt hopplös, det går i princip att följa lite nyheter för varje bolag men i övrigt så är man helt utelämnad till marknadens utveckling. Att dessutom försöka uppnå någon form av riskjusterad överavkastning känns ganska hopplöst. Man tar här återigen ett rejält bet på den egna förmågan och risken att man bara råkat satsa på rätt saker under en viss tidsperiod är ganska överhängande. Jag har själv upplevt detta. Med hundratals aktier i portföljen blir det dessutom onödigt höga courtageavgifter, även om man optimerar courtageklassen. Vi skall inte heller prata om den mentala pressen och tidsåtgången för att sitta och sälja eller köpa hundratals olika aktier under en kort period.

En person som lägger all sin vakna tid på att bevaka aktier skulle med 200 innehav kunna lägga 2,4 timmar per månad på varje aktie. Arbetar man heltid och lägger all sin fritid på tvåhundra innehav är det 1,2 timmar kvar per månad och adderar vi ytterligare lite realitet är det kanske någon kvart kvar på innehav och månad. Intresset måste alltså verkligen vara på topp under många decennier för att bevakningen skall hålla i sig, om man inte tror att det räcker med att titta på ett innehav vid en enskild tidpunkt och sedan glömma bort det i många år.

*

Skall vi sammanfatta så landar jag alltid i frågan kring om aktier är ett kul intresse eller om det handlar om att välja strategier där forskningen talar för att det finns bäst möjligheter att lyckas med en god avkastning för den som inte vill ta en högre risk.