Ekonomiskt oberoende är det många som slarvigt använder när de menar att de har obegränsat med pengar. Låt oss konstatera att teoretiskt är det ingen som har obegränsat med pengar, inte ens Jeff Bezos. I praktiken kan det däremot vara så att det med rimlighet går att säga att någon i princip kan göra vad hon eller han vill utan att behöva fundera på vad det kostar, men allt är relativt även här.
Jag vill hellre börja i änden av det vi kallar för ekonomiskt fri vilket är en lägre grad av ekonomiskt oberoende. Definitionen av ekonomiskt fri är enligt mig när man inte är beroende av en arbetsinkomst för att klara grundläggande behov, såsom mat, boende och transport. Redan här blir det också svårt att fastställa en exakt gräns eftersom vi alla definierar nivån på grundläggande behov som olika. Det enda vi kan vara överens om är att vi har olika syn på var den gränsen går.
Själv väljer jag att definiera ekonomiskt fri som den som via passiva inkomster har tillgång till en nettosumma på det som motsvaras av en svensk medianinkomst. I nuläget är det 32 400 kr/mån före skatt och efter skatt blir det ungefär 22 700 kr/mån eller cirka 270 000 kr/år.
Det är en summa som i princip alla i Sverige skall kunna leva gott på när det handlar om att tillfredsställa grundläggande behov, men i praktiken går det självklart att leva på betydligt mindre för att klara grundläggande behov på en rimlig nivå. Efter som det inte går att fastställa en exakt gräns är det bättre att arbeta med intervall, så får man själv bedöma var någonstans man tycker att det är rimligt att lägga ribban.
Om mittenskiktet är 22 700 kr/mån kan vi sätta ett intervall som ligger mellan 11 400 kr/mån och 34 000 kr/mån. Alltså 50 % lägre respektive högre. Är man extremsparare så är det självklart inte några svårigheter att överleva på en summa runt 11K per månad, men jag tror de flesta som ser sig som ekonomiskt fria trots allt har ambitioner att ha en tillvaro där man vill lägga sig på en något högre nivå än att bara överleva – men det kan ju självklart vara olika. Skall man känna sig ekonomiskt fri bör det dessutom kanske finnas lite utrymme för oförutsedda utgifter utan att man behöver ta av det kapital som skall generera samma avkastning även i framtiden.
På årsbasis behöver vi alltså mellan 137 000 kr och 408 000 kr, vilket i mitten då blir cirka 272 000 kr där vi drar gränsen för att vara ekonomiskt fri.
Ovanstående var den ena delen, nästa del handlar om hur mycket som är en säker uttagsnivå. Det är i sig många inlägg och inget vi skall fördjupa oss i nu, men grovt kan vi säga att uttagsnivån bör vara någonstans mellan 2-4 procent årligen. Allt högre än fyra procent får anses orimligt om man vill att kapitalet skall bevaras. Mest rimligt är förmodligen att räkna på två procent eftersom vi måste ta hänsyn till både inflationsuppräkning och skatt (utgår härifrån att kapitalet beskattas som ISK eller KF).
Förenklat blir lägsta nivån (startnivån), alltså 137K som motsvaras av fyra procent 3,4 miljoner (137000/0,04).
Mellannivån, alltså 272K som motsvaras av tre procent blir 9,1 miljoner (272000/0,03).
Övre nivån, alltså 408K som motsvaras av två procent blir 20,4 miljoner (408000/0,02).
Mängden kapital för att känna sig ekonomiskt fri kan alltså kraftigt variera mellan 3,4-20,4 miljoner, en enorm skillnad, men allt handlar om vilken säkerhet man önskar kombinerat med den standard som man anser är rimlig.
Den här nivån kommer självklart att förändras allt eftersom inflation och reallöneförändringar sker i samhället, men beräkningsmodellen är densamma oavsett nivån.
Notera att jag utgår nu ifrån en nivå som jag inbillar mig att de flesta skulle acceptera som rimliga nivåer. Det finns självklart extremfall åt båda hållen, men då handlar det inte om generella definitioner utan om specifika fall.
No comments:
Post a Comment