Antal aktier i portföljen

Jag har tidigare skrivit lite om tid vs sparande där jag resonerar kring hur svårt det är att genom hela livet kunna förvänta sig att man kan lägga mycket tid på sitt sparande samtidigt som vi via forskningen vet att det inte finns något samband mellan nedlagd på sitt sparande och total avkastning över tid. Tvärtom tyder allt på att ju mindre tid och aktiva val desto bättre avkastning verkar de flesta få. Det här kopplar lite till ämnet kring hur många aktier, eller innehav, man skall ha i sin portfölj.

Enligt Aktiespararna skall man ha 10-15 innehav, gärna i olika branscher. Följer man olika aktiespekulanter i sociala medier kan antalet innehav skilja sig från extrem koncentration med 1-4 innehav i portföljen till lika extrem diversifiering med 100-200 innehav. Jag tycker det finns vissa problem med båda synsätten. Att ha en väldigt koncentrerad portfölj med några få innehav innebär att all tid skall läggas på att hålla koll på några få bolag, det är så klart görbart men för den som inte har insyn i ett bolag genom att man till exempel jobbar i det kommer ända ha svårt att följa med i allt som händer i bolaget och branschen. Sett till tiden det tar att bevaka fyra bolag är det i alla fall rimligt att kunna göra detta även om investeringar inte är ens huvudsyssla. Omvänt är dock en sådan extrem koncentration ett enormt bet på ens egen förmåga och det är förmodligen något som de allra flesta inte skall försöka med. I alla fall inte jag.

Ute på andra flanken har vi de som diversifierar extremt, det finns exempel på de som har både hundra och närmare två hundra innehav i sina portföljer. Här någonstans kan man fundera på om det inte vore enklare att satsa på fonder? Jag känner mig rätt bekväm i slutsatsen att nivån på en bevakning av hundra till tvåhundra bolag blir rätt hopplös, det går i princip att följa lite nyheter för varje bolag men i övrigt så är man helt utelämnad till marknadens utveckling. Att dessutom försöka uppnå någon form av riskjusterad överavkastning känns ganska hopplöst. Man tar här återigen ett rejält bet på den egna förmågan och risken att man bara råkat satsa på rätt saker under en viss tidsperiod är ganska överhängande. Jag har själv upplevt detta. Med hundratals aktier i portföljen blir det dessutom onödigt höga courtageavgifter, även om man optimerar courtageklassen. Vi skall inte heller prata om den mentala pressen och tidsåtgången för att sitta och sälja eller köpa hundratals olika aktier under en kort period.

En person som lägger all sin vakna tid på att bevaka aktier skulle med 200 innehav kunna lägga 2,4 timmar per månad på varje aktie. Arbetar man heltid och lägger all sin fritid på tvåhundra innehav är det 1,2 timmar kvar per månad och adderar vi ytterligare lite realitet är det kanske någon kvart kvar på innehav och månad. Intresset måste alltså verkligen vara på topp under många decennier för att bevakningen skall hålla i sig, om man inte tror att det räcker med att titta på ett innehav vid en enskild tidpunkt och sedan glömma bort det i många år.

*

Skall vi sammanfatta så landar jag alltid i frågan kring om aktier är ett kul intresse eller om det handlar om att välja strategier där forskningen talar för att det finns bäst möjligheter att lyckas med en god avkastning för den som inte vill ta en högre risk.