Uttagsalternativ till utdelningar

I ett tidigare inlägg skrev jag om de utdelningsfällor som många hamnar i när de bygger upp sitt investerande kring utdelningar. Fokus på utdelningar har visat sig vara förhållandevis osäkert senaste åren, och även om utdelningarna inte blir noll så är den stora risken att avkastningen blir extremt dålig i förhållande till vad man skulle fått med en bredare investeringsstrategi inklusive indexinvestering.

Det finns alltså inget magiskt över utdelningar som många vill göra gällande. Tvärtom leder utdelningsfokus nästa garanterat till sämre avkastning, särskilt om du koncentrerar dig på höga utdelningar och inte ens bolag med förmodad utdelningstillväxt.

Vill du maximera din avkastning över lång tid men ändå vara säker på att kunna göra uttag löpande från ditt investerande finns det betydligt bättre sätt.

Sälja aktieandelar

Det kanske mest uppenbara sättet för uttag är att sälja av aktier eller fondandelar. Här kan du själv bestämma när och hur ofta detta skall göras. Du blir inte beroende av vilka beslut om utdelning ett visst företag gör, istället säljer du det antal aktier som du finner lämpligt vid en lämplig tidpunkt.

Räntor som buffert

De år som det inte är lämpligt att sälja aktier, på grund av till exempel kraftiga nedgångar, kan det vara bättre att istället ta en del av den avkastningen som kommer från räntebärande papper. Eller så kan man mixa uttagen från räntor och aktieandelar.

Ett dåligt år på aktiemarknaden har historiskt ofta gått parallellt med att räntor gått bra, och oavsett så är det bättre för den långsiktiga avkastningen att sälja tillgångar som åtminstone stått stilla eller kanske bara minskat någon procent, istället för att riskera att sälja på eller nära en botten i aktiemarknaden.

Kontantbuffert

Det finns även år då varken aktiekurser, utdelningar eller räntor haft en bra utveckling. Sådana år är klart bättre att helt undvika uttag. Det löser man enklast genom att helt enkelt ha en kontantbuffert som kan användas som alternativ under en lite längre period.

Tänk fem istället för ett år!
Genom att helt släppa utdelningarna och istället jobba med uttag från avkastning på kurser och räntor, är det förmodligen bättre att göra uttag baserat hur något avkastat under en lite längre tid. Istället för att ta ut en viss andel exakt samma tid varje år är det bättre att se uttaget i ett längre perspektiv.

Har något gått upp med 150 % senaste femårsperioden kan man göra ett uttag som du planerar att använda under flera år.

Oavsett hur du gör så är poängen att det finns massor av strategier för att maximera sitt uttag samtidigt som du får bättre möjligheter till en långsiktigt bra avkastning.

Utdelningsfällan

Jag har ju under en tid haft ett stort fokus på utdelningsinvestering tyvärr, så här i backspegeln ter det sig än mer dumdristigt. Den enkla anledningen till det är helt enkelt att totalavkastningen blir väsentligt sämre, ger falsk trygghet och begränsar urvalet av investeringar på marknaden.

Det finns gott om exempel på bloggare som öppet redovisar sina resultat, tyvärr verkar det som att totalavkastningen sviktar, det verkar helt enkelt vara så att exklusive utdelningarna är avkastningen de senaste åren noll eller negativ. Hur det skall vara hållbart den dagen utdelningarna skall användas till annat än återinvestering kan man ju fundera på. Något jag själv kan bekräfta är utfallet av att investera i aktier som vid investeringstillfället har hög utdelning - (hint: den höga utdelningen är vanligtvis ett tecken på att något inte står rätt till och det är bara en tidsfråga innan utdelningen sänks).

Utdelningar är en fälla, gå inte i den.

Att hävda att utdelningar är säkrare än kurstillväxt må vara sant i teorin under vissa förutsättningar, men det räcker med att titta på de senaste tre åren. Pandemi med politiska interventioner och höga räntor som minskat vinsterna för till exempel fastighetssektorn har visat att utdelningar trots allt inte är så säkra som många vill göra gällande.

Och utdelningar har ställts in tidigare inte minst i samband med finanskrisen i slutet av 00-talet samt i början av 00-talet under lågkonjunkturen som följde efter it-bubblan. På bara lite drygt två decennier har vi haft tre perioder där utdelningarna på olika sätt varit i fara. Samtidigt har den långsiktiga kursutvecklingen under samma period varit fenomenal - om man inte envisats med att fokusera på lågavkastande aktier med utdelningar i fokus.

En annan take med detta är försöken att kompensera risken att utdelningen uteblir i enskilda bolag genom extrem diversifiering. När ett visst antal aktier har passerats minskar inte risken som helhet eftersom utdelningar på marknaden främst påverkas av samma saker (räntor, pandemier, politik etcetera). En andra take på extrem diversifiering är att det kräver vansinnigt mycket underhålls- och bevakningstid.

Att hävda att man har bra koll på ett bolag när man har plus hundra aktier i portföljen så klart löjligt. Att ha bra koll på ett bolag om man lägger några timmar per år är inte att ha koll. Multiplicera 100 med några några timmar (100*2=2000) så innebär det lite drygt en heltidstjänst vid sidan av sitt vanliga jobb. Och trots detta har man då inte alls bra koll. Det finns en anledning till att banker har heltidsanställda analytiker som lägger samtlig arbetstid på att bevaka några få bolag.

Men utdelningstillväxtinvestering då? Är bättre med innebär fortfarande en begränsning av vilka aktier man kan investera i samt kräver mycket tid. Små utdelningar får dock anses vara positivt generellt, att ett bolag har ett bra kassaflöde och kan dela ut delar av vinsten - även om det så klart varit bättre om bolaget hade haft bra idéer för att kunna fortsätta förräntningen även för de pengar som delats ut.

Utifrån perspektivet att kunna leva på utdelningar från utdelningstillväxtbolag med små utdelningar mer problematiskt. Dessa bolag har ofta en direktavkastning på 0,5-1,5 %. Det innebär att fyraprocent-regeln inte riktigt täcks av dessa, alternativt att det krävs helt andra belopp för att kunna leva på en halv procent av kapitalet per år.

I skrivande stund är snittinkomsten i Sverige runt 33 000 kr/mån. Efter skatt cirka 277 000 kr/år. Om det beloppet skall täckas av en halv procents utdelning behöver man ha ett portföljvärde i utgångsläget på (277000/0,005=55 000 000 kr). Skall man även täcka schablonskatten behöver du betydligt mer, men låt oss säga att du kan hitta utdelningstillväxtaktier med en direktavkastning på 1,5 %, då täcker utdelningen både ett genomsnittligt leverne och en schablonskatt på upp till en procent årligen.

I tider av inflation gäller det också att utdelningstillväxten verkligen håller någorlunda jämna steg med inflationen.

Att basera sitt investerande på utdelningar är med ovanstående resonemang enligt mig, en fälla.

Problemet med höga utdelningar

Höga utdelningar är trevliga i själva utdelningsögonblicket, tyvärr kommer de ofta tillsammans med en rejäl baksmälla. Det sägs ofta att en väsentlig del av avkastningen kommer från utdelningar, det är sant i sak, men skall inte blandas ihop med höga utdelningar. Det verkar dessutom råda stor förvirring mellan höga utdelningar och hög utdelningstillväxt.

Att bygga sin strategi på höga utdelningar är oerhört riskfyllt för portföljens bestående värde. Höga utdelningar är inte sällan synonymt med hög risk, alltså precis raka motsatsen till kanske ett av huvudskälen till att man väljer utdelningsinvestering framför andra strategier. Låt oss gå igenom hur det kan gå till.

Ett starkt skäl till att ett bolag handlas till en hög utdelning är just att det finns en risk att den kommer sänkas. Det kan självklart vara så att bolaget inte har något bra sätt att återinvestera vinsten för fortsatt tillväxt utan istället delar man ut vinsterna direkt till ägarna. 

Ett typiskt scenario går till ungefär så här.

1. Du köper en aktie som handlas med hög utdelning på 6,0 procent.
2. Aktiekursen fortsätter falla och utdelningen ser ut att bli ännu högre.
3. Efter första utdelningen eller kanske redan innan första utdelningen hunnit genomföras aviserar bolaget att utdelningen skall sänkas, när så sker handlar det sällan om några få procent, istället handlar det kanske om en sänkning i storleken 20-50 procent. Låt oss i exemplet anta att utdelningen halveras. Utdelningen är nu istället 3,0 % och inte alls lika hög.
4. För att kompensera sänkningen byter du till en annan aktie med samma utdelning som ditt tidigare aktieköp, för att komma hit måste du sälja den första aktien till en kraftig förlust. När du säljer tar du en kursförlust på 20 %.
5. Likviden från försäljningen investerar du i en aktie med 7,5 procents direktavkastning, som motsvarar samma värde som den första aktien som du köpte i tron att få 6,0 procents direktavkastning.
6. Så småningom händer samma sak, andra aktien får kraftigt sänkt utdelning och du överväger då att sälja även denna aktie till en förlust. Så småningom blir det helt omöjligt att med mindre pengar få lika mycket utdelning i kronor när du byter ut andra aktien till en tredje.

Man målar alltså in sig i ett hörn genom att systematiskt investera i aktier som med hög utdelning som har hög utdelning av det enda skälet att utdelningen inte är hållbar. Det blir en negativ spiral och avkastningen minskar istället för att öka. Ännu värre blir det om man inte återinvesterar utdelningen, d v s man plockar ut den för att leva på, samtidigt som utdelningarna minskar och aktiekurserna sjunker. En rent av livsfarlig investeringsstrategi.

Det andra alternativet, som kallas för utdelningstillväxt, handlar om bolag som ofta har en mycket låg utdelningsandel av sin vinst. Kanske 10-30 procent av årsvinsten. Direktavkastningen för sådana aktier är ofta 0,5-2 procent. Sådana företag har ofta goda förutsättningar för att stabilt öka sin utdelning med 2-5 procent årligen under många år, och när även det bolaget når sin maximala utdelningsförmåga sitter man även med en betryggande kursvinst där man har möjlighet att sälja aktien till god vinst för att växla över till en annan aktie som fortfarande befinner sig i en fas där utdelningen kraftigt ökar.

Ett annat sätt att se det är att bolag med små utdelningar är ett sundhetstecken, medan hög utdelning snarare är ett varningstecken. Återigen är slutsatsen att det är totalavkastningen som är avgörande.

Utländsk källskatt

Under 2019 meddelade Norge att man har för avsikt att beskatta utdelningar till utländska ägare av norska aktier med ytterligare 10 procentenheter. Ett år senare följde Finland efter och meddelade att de också har för avsikt att med start 2021 höja källskatten på utdelningar till 35 procent. Istället för som tidigare femton procent blir det numera 25 procent källskatt på norska utdelningar och 35 procent källskatt på finska utdelningar.

Ännu en pungspark för de som gillar utdelningsinvestering. Undertecknad har sedan en tid helt valt bort konceptet med utdelningsinvestering, innebär inte att jag aldrig någonsin igen kommer äga utdelande aktier igen, men som det ser ut nu känns det ganska bra att inte äga aktier där fokus ligger på utdelningen. Särskilt inte utländska.

Nätmäklarna tävlar i att erbjuda internationell handel i aktier på olika sätt. Syftet med det är så klart att det finns bättre underlag för avgifter här, inte minst växlingsavgifter och högre courtage än när du handlar med svenska aktier. Då kan man tycka att det också borde ligga i leverantörens intresse att underlätta för kunden när det gäller återbetalningen av källskatt på utdelningar.

Tyvärr är inte det fallet. I bästa fall får man tillbaka sin källskatt på utdelningar tre år efter att skatten betalats (finns några mäklare som själva ligger ute med beloppet åt kunden och på så vis återbetalar källskatten tidigare). Att ligga ute med 15 procent av hela utdelningssumman i tre år ger långt ifrån försumbara effekter på ränta-på-ränta-effekten.

Till råga på allt vet du inte heller, i fallet hos Avanza, om du får tillbaka hela summan. Hur mycket man fått tillbaka enskilda år har pendlat mellan 85-100 procent. Om jag förstått det hela rätt så betraktar man alla investerare som ett kollektiv i frågan, innebärandes om man misslyckas med att få tillbaka skatt i ett särskilt fall så sprider man ut den förlusten på samtliga personer som skall ha tillbaka skatt. Enkelt för Avanza, kunden tar kostnaden. Utöver detta tillkommer växlingskostnaden, samt att när källskatten i bästa fall återbetalas tre år senare så har du ingen aning om vilken kurs valutan står i. Det behöver inte alls vara samma kurs som när skatten drogs. När det nu handlar om 25 respektive 35 procent istället för 15 procent ökar det ytterligare mina argument för att inte alls äga enskilda utländska aktier, särskilt inte där utdelningen är i fokus.

Nu skall vi inte lägga hela skulden på nätmäklarna, att skatter höjs är knappast deras fel. Däremot är det en signal till mig som investerare att ytterligare överväga att inte investera i den här typen av möjlighet, eftersom man tillför en ytterligare kostnad. Låt oss sammanfatta nackdelarna.

• Oklart om du får tillbaka all källskatt.
• Vänta i tre år, missad avkastning.
• Växlingsavgifter.
• Politisk risk. Skatten höjs kraftigt från ett år till ett annat.
• Valutarisk.
• Högre courtage för att köpa och sälja aktierna.