Portföljbokslut 2022 - basportföljen

Investeringsåret 2022 är slut, och portföljen backade med 13,52 procent totalt. Det får man vara nöjd med under ett år där vi haft hög inflation, kraftigt höjda räntor och ovanligt stora risker i vår omvärld. Aktiedelen slutade på minus 18,80 procent vilket även denna gång är sämre än mitt jämförelseindex. 2022 kommer också att gå till historien som det sämsta åren för 60/40-portföljen någonsin. Mycket på grund av att räntedelen haft sitt sämsta år också någonsin med kraftiga nedvärderingar av obligationsmarknaden. Drivit av kombinationen högre räntor som automatiskt sänker nuvärdet på obligationerna, samtidigt har den snabba höjningen av räntorna också gjort att många obligationsmarknaden under året blivit iskall. Mina ränteallokeringar slutade summerat på minus 5,58 procent vilket också är sämre än mitt jämförelseindex för räntor.

Men det finns ljuspunkter. Inflationen som legat som en våt filt över hela 2022 har visat allt fler tecken på att peaka, särskilt i USA men sannolikt även i Sverige nu under våren. Värderingarna har blivit rimligare och mycket sannolikt så står vi närmare toppen på räntebanorna nu är botten. Låt oss börja titta på hur fonderna gått i förhållande till sina jämförelsefonder, alltså indexfonderna.

Globala aktier. Istället för Länsförsäkringar Global Indexnära ligger 15 % i Roburs Globalfond och ytterligare 15 % i Nordnet Teknologi Indexfond, alternativt Roburs Technology. Roburs Global tangerar indexfonden i år och ligger ganska jämt på minus fem procent. Teknikfonderna är det sämre med som missar rejält med nedgångar på närmare femton procent, vilket är femton procentenheter sämre än globalt index.

Vi får dock hålla i minnet att på rullande fem år har Roburs kombo av globalfond och teknik avkastat ungefär dubbelt så mycket som Länsförsäkringars globala indexfond. Tyvärr har jag inte ägt dessa fonder i fem år ännu.

Svenska aktier och investmentbolag. De svenska investmentbolagen och Spiltans Aktiefond Stabil, i vilka jag har 30 % respektive 10 % så är det ganska dött lopp, även om Spiltans fonder marginellt slår index, men sådana små marginal är ointressant.

Svenska småbolag har haft ett jobbigt år, men tyvärr är det en del av att äga småbolag, de rör på sig mer åt båda hållen. Men återigen måste vi titta på lite längre sikt, då ser vi att senaste fem åren har mina småbolagsfonder tillsammans gett ungefär dubbelt så bra avkastning som den svenska indexfonden.

Räntor. Slutligen räntor, inte någon lysande utveckling, men förräntningen på i princip alla mina fonder har nu en avkastning, allt annat lika, på närmare tio procent det kommande året. Om räntan toppar under Q1 innebär det att det blir dubbel effekt på avkastningen. Dels genom höga räntor på befintliga optioner och dels en kraftig uppvärdering av obligationernas nuvärde när räntan börjar fall under nästa år, samtidigt som befintliga obligationer ligger kvar med sin avtalade avkastning innan de omsätts.

Så även om vi stänger böckerna för 2022 på rätt dystra resultat väntar förhoppningsvis bättre tider under 2023 eller 2024.

Aktier

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021	24,01 %	29,61 %	-5,60 %
2022	-18,80 %	-11,40 %	-7,40 %
Totalt	0,70 %	14,83 %	-14,13 %
CAGR	0,35 %	7,16 %	-6,81 %

Räntor

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021	3,20 %	1,94 %	1,26 %
2022	-5,58 %	-1,80 %	-3,78 %
Totalt	-2,56 %	0,11 %	-2,67 %
CAGR	-1.29 %	0,05 %	-1,34 %

Totalt

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021	15,74 %	18,28 %	-2,54 %
2022	-13,52 %	-7,56 %	-5,96 %
Totalt	-0,09 %	9,34 %	-9,25 %
CAGR	-0,05 %	4,46 %	-4,41 %

Vid sådana här tillfällen kan det vara värt att uppmärksamma att dels gör man sina bästa investeringar på nysparandet under sådana här tider, inklusive på de summor man flyttar från räntor till aktier.

Men ännu, viktigare, ett år eller två är i sammanhang av investeringar försvinnande lite.

Vill återigen ta upp citatet från Bill Gates, "det är lätt att överskatta vad man hinner på ett år, men ännu lättare att underskatta vad man kan göra på tio år".

Något som är värt att ha med sig i det här sammanhanget.

* Mätperioden för basportföljen är 2020-12-15 till 2022-12-15.

Schablonskatt versus realisationsskatt

Den årliga skatten i ISK och KF har de senaste tio åren varit rätt låg, men nu när räntan är lite högre så kommer schablonskatten för nästa år att landa på strax över 0,88 %. I och med det har debatten om ISK eller KF verkligen är mer fördelaktigt än att vänta med skatten till man faktiskt realiserar uppstått igen.

I diagrammet här nedan ser vi tydligt att vanlig realisationsskatt i samband med försäljning eller motsvarande beskattning med schablonmetoden ger högre nettoavkastning (givet att man fått samma bruttoavkastning) istället för årlig schablonbeskattning.

Om schablonskatten är 0,5 % är det en skillnad, om än marginell. Vid lite högre schablonskatt upp emot 1 % blir det lite större skillnad, dock inte en brutal skillnad.

Nettoavkastning beroende på skattetyp.

Men skillnaden är ändå hanterbar. Så länge inte schablonbeskattningen smiter iväg en bra bit över en procentenhet och biter sig fast där finns det fortfarande goda skäl att helt enkelt acceptera lite lägre avkastning i slutändan i utbyte mot att slippa realisationsskatt.

Skälet till det är enkelt: med 30 % i realisationsskatt i samband med försäljning kommer du inte kunna ombalansera årligen utan att drabbas av skatt på försäljningen.

Och utöver det finns det fler goda skäl till att hålla kvar den årliga skatten. Även om du är en tålmodig investerare som aldrig säljer är det en enorm frihet att vid behov kunna byte mellan olika investeringsalternativ utan att känna av inlåsningseffekten, vilket en realisationsskatt är.

Private Equity versus Public Equity

I Rikatillsammans senaste podd tar Jan Bolmensson på ett mycket underhållande, och ärligt, sätt upp det han kallar för investeringstrappan.

Bolmesson medger självklart att det finns en smula av frustration i avsnittet, vilket egentligen bara gör det hela lite mer ärligt, men i korthet kör han storyn som en liknelse med hur man hela tiden flyttar mellan olika orter i Skåne med förhoppningen om att man hela tiden skall flytta till ett ställe som är lite bättre. Liknelsen spelar an på att man som investerare börjar med enkla indexfonder och kanske en grundläggande fördelning mellan aktier och räntor för att sedan ta sig vidare upp på investeringstrappan till allt mer avancerade investeringar.

Det återkommande problemet är bara att trots att man blir mer avancerad så blir inte avkastningen bättre, den blir defacto sämre!?

Förutom den poängen kokar allt ner till att promenaden på investeringstrappan handlar om en illusion om att desto mer avancerat och exklusivt något är, ju högre kommer avkastningen att bli - men i själva verket så är det bara statusen på investeringarna som ökar - samtidigt som avkastningen verkar avta i förhållande till index.

Högst upp på trappan där de mest exklusiva investeringarna finns hamnar private equity och onoterat. Visserligen lite slarvigt ihopklumpat, men oavsett så beskrivs det här som den värsta skiten som garanterat inte leder till överavkastning. Samtidigt som detta ofta är en värld som de med lite större summor av kapital endast har tillgång till.

Detta fångade mitt intresse och jag förkovrade mig lite mer i detta kring hur bra avkastningen för private equtiy och onoterat i största allmänhet förhåller sig jämfört med public equity (alltså den typen av investeringar som vi småsparare normalt sett är hänvisade till).

Precis som när jag lyssnade på podden blev jag förbluffad över hur illa det verkar förhålla sig när det kommer till avkastningen i onoterat.

Först, onoterade investeringar, oavsett som det är i startups, via PE-fonder eller andra former så är det något som behövs i samhället - eftersom det är långt ifrån alla verksamheter som kan vara noterade av en rad olika skäl. Samhället behöver alltså den här typen av investeringar, men med det sagt innebär inte det att det är något att sträva efter att vara investerad i som privatperson.

Bara för att något inte överavkastar ett visst index eller är sunt för privatpersoner att syssla med innebär inte att verksamheten borde avskaffas - bara att det helt enkelt kan bli en olönsam historia för mig som privat investerare samtidigt som det som funktion i samhället kan bidra med mycket ändå.

Ungefär lite som att det finns fantastiska företag generellt som är underbart att vara anställd på och/eller som bidrar med fantastiska värden till samhället - men det behöver inte alls ha någon koppling att det är en bra investering för dig ur avkastningssynpunkt.

Det finns gott om artiklar och inlägg om hur private equity presterar versus public equity, sammantaget finns det en hel del argument för att man bör vara försiktig med den här typen av investeirngar generellt som privatperson, om man vill ha avkastning i linje med index eller bättre.

Några nyckelfaktorer:

Private equity versus index

Första invändningen är att när man jämför avkastningen de senaste tjugo åren mot ett relevant index, vilket bör vara ett index för small cap, överavkastar inte private equity mot public equity. Det går ungefär lika bra eller lite sämre, beroende på exakt vilket small cap-index man jämför med.

Oavsett så spelar det mindre roll, eftersom en investering i private equity innebär så många andra faktorer som är problematiska för dig som privat investerare, att skall man investera i detta behövs en rejäl premie.

Likviditet

Är du investerad i publika värdepapper kan du realisera i princip när som helst, du är fri att ta dina pengar och gå om det skulle ske förändringar som gör att du behöver pengarna. I ej publika investeringar är pengarna inte sällan låsta i flera år framåt och det är upp till förvaltarens godtyckliga vilja att ge tillbaka pengarna om du behöver dem i förtid.

Avgifter

Om investeringen sker via någon form av fond är det ofta förvaltningsavgifter på runt två procent årligen och därefter en prestationsbaserad avgift om 20 procent på all avkastning över en viss nivå. Bara där har vi en rejäl uppförsbacke.

Hög värdering

Sedan 2017 ligger värderingsmultiplen på 11xEBITDA, det är rekordhögt och gör det självklart svårare att notera bolaget till en högre multipel på börsen. Den är till och med så hög att publika bolag i vissa avseenden har lägre multipelvärdering, alltså precis tvärtemot hur det brukar vara. Normalt sett brukar en notering innebära högre värdering - vilket för investeraren för en automatiskt högre värdering och med det avkastning.

PE-branschen har fått ökad konkurrens

Om vi backar ända till 90-talet ser vi, enligt bland annat Bain&Company, att avkastningen för PE är avtagande. Oavsett hur vi ligger i förhållande till publika index så vi att avkastningen överlag befinner sig i en sluttande nedåttrend sedan 90-talet. 

Bakgrunden till detta sägs vara att andelen kapital som idag finns inom branschen är så enormt att det är trångt i entrén till de investeringar som finns tillgängliga. Många bolag tvingas alltså att välja investeringar med sämre kvalitet eftersom det helt enkelt finns så mycket kapital som skall allokeras, alternativt sitta med torrt krut - som inte heller genererar någon avkastning.

Så för att få bra avkastning här gäller det alltså att du väljer de PE-fonder som har valt de bästa investeringarna, och då är vi där igen, sannolikheten att lyckas med det övertid är låg.

Transparens

Möjligheten att löpande få insyn i hur det går, och hur det faktiskt går, är betydligt mer begränsad i jämförelse med noterade bolag som har strikta krav att ge marknaden och alla investerare väldigt stort insyn i utvecklingen.

---

Så sammanfattat finns det alltså för dig som privatinvesterare rätt få argument som talar för att PE och/eller onoterat per definition skulle vara bättre än publika investeringar.

Lägre risk i småbolag

Angelica Hanson, fondförvaltare på AMF Fonder och ansvarig för fonden AMF Småbolag, som jag har en stek i, medverkar i en intervju hos Börssnack med Hansén och Olavi. Avsnittet är från 2020 men är ändå tidlöst intressant.

Bland annat pratar Angelica om varför risken är lägre i småbolag med hänvisning till hur påpassade de är samt att ledningen ofta är betydligt mer engagerad och inte sällan har egna pengar i bolaget - jämfört med de större bolagen där det inte är fallet lika ofta.

Ett hörvärt avsnitt och intressant att få en lite djupare bild av hur en av fondförvaltarna som förvaltar småbolag sedan många år tillbaka ser på småbolagsmarknaden.

Gör det bästa av ditt liv

Många lägger en stor del av sin energi på att studera hur bra andra har det och samtidigt grubbla över varför man själv inte har kommit dit man vill. Den här tiden av grubblande är nästan alltid helt meningslös. Ett betydligt bättre sätt att tänka, oavsett inom vilket område det gäller, är att acceptera sina förutsättningar. Förutsättningar som dessutom bygger på tur, till exempel att var född rätt år på rätt ställe.

När man accepterat sina egna förutsättningar blir det mycket enklare att fokusera på det som har bäst långsiktig effekt för resten av ditt liv. Nämligen att göra det bästa av sitt liv baserat på de faktiska förutsättningar man har och den situation som råder just nu.

Då slipper man alla problem med att fundera på hur bra andra har det eller hur bra man skulle kunna haft det om man bara... Det här tänkandet kan närmast sammankopplas med survivorship bias och hindsight bias. Det är alltid lätt att bara se de som lyckats, men inte all de som försökt. Liksom att vara efterklok i frågor samtidigt som man glömmer alla de där förutsättningarna som alltid försvinner från ekvationen när man börjar blicka tillbaka och försöker optimera sitt liv i efterhand.

Gör det bästa av ditt liv.

Beta avgör avkastningen mer än alfa

Alfa och beta är två begrepp som används när man mäter avkastning. Förenklat och i de sammanhang som jag syftar på handlar det om att beta är det som marknaden ger i avkastning som helhet medan alfa är skillnaden mellan avkastning i det enskilda fallet och marknaden i stort. Är alfa positiv har man överavkastat, eller lite mer populistiskt uttryckt: man har haft bättre avkastning än index.

Varför är detta viktigt och vad innebär detta? Genom att sikta på positiv alfa vill man överavkasta marknaden, alltså gå bättre än index. Ser vi detta i ett lite mer långsiktigt och historiskt perspektiv så vet vi att för 99 % av alla investerare så är avkastningen extremt beroende av beta, alltså hur marknaden går i stort.

Vi som varit med ett tag vet alla att det i goda tider inte sällan är så att nästan allt går upp, det är nästan en prestation i sig att lyckas med att gå back. Allt hänger med i samma riktning som beta, marknaden i stort. Ett år som börsen går upp 35 % (beta) kan du ha en alfa på -10 % utan att det har gått särskilt dåligt i absoluta tal. Du kommer ändå vara 25 % upp när året är slut.

Ett år när index är -35 % (beta) är det inte lika lätt att uppnå 25 % i avkastning.

Poängen jag vill dokumentera här är att det under vissa perioder, som till exempel under 80- och 90-talet så var det många som underpresterade index. Trots det var deras totalavkastning mycket bättre än för många som överpresterade index under 70- och 00-talet.

Så för alla som jagar alfa, mig själv inräknad ibland, skall vi vara medvetna om att beta-utvecklingen sannolikt är mycket viktigare när man tittar på lång sikt. Detta eftersom de som slår index (alltså har positiv alfa) på lång sikt kommer närmare och närmare beta. Att t ex ha en årlig genomsnittlig alfa på 2 % under en 30-årsperiod gör en enorm skillnad.

Om beta under denna period är 5 % i genomsnitt per år eller 8 % gör skillnaden helt brutal. Den som överavkastar med 2 %-enheter på 5 % på en investerad miljon 7,6 miljoner efter 30 år. Råkar man överavkasta med lika mycket när beta är 8 % får man 10 % och då blir samma belopp efter 30 år 17,5 miljoner. Allt mer än dubbelt så mycket.

Och att beta är åtta istället för fem procent under just den perioden som du råkar befinna sig på börsen är självklart bara ren tur, och inte din förtjänst.

Paradox of skill

Rikatillsammans har ägnat två avsnitt åt att prata om the Paradox of skill. Ett mycket tänkvärt fenomen som är värt att lägga på minnet, generellt men i synnerhet när det gäller investeringar. Trots att du blir riktigt duktig på investeringar så kommer du ändå behöva ha en hel del tur för att vara bättre än marknaden. Grundtanken är ungefär att när alla blir riktigt bra minskar betydelsen av att vara riktigt bra, eftersom alla andra också är lika bra.

Enklast är kanske att tänka på olika sporter där den yttersta eliten tävlar mot varandra. Det är i toppen mycket tur som avgör vem som vinner i slutändan. Till exempel slalom där det skiljer hundradels sekunder mellan de bästa i en turnering. Det är svårt att förklara vid enskilda tillfällen förklara att en åkare genom skicklighet slår den andra åkaren när det skiljer fyra hundradels sekunder, snarare är det tur som avgör det där sista.

Att ta sig till elitnivå är inte tur, det är skicklighet i form av en kombination av talang, intresse, vilja och uthållighet. I vissa fall även ren intelligens. Men när det blir tillräckligt många som uppnår den här nivån kommer den inom den här gruppen vara turen vem som vinner i slutändan, eftersom marginalerna är så små.

Det här resonemanget fungerar även i investeringssammanhang på nästan samma sätt. Trots en perfekt kombination av talang, intresse, vilja och uthållighet kommer det i slutändan vara mycket tur som avgör om du lyckas bättre än marknaden i stort. Liknelsen är inte perfekt, men poängen är tydlig.

Detta är alltså ytterligare ett argument att ha på listan när man funderar på att vara smartare än marknaden. Ett bra exempel är fondförvaltare versus index. Chansen att en fondförvaltare, trots att han eller hon är extremt duktig och kompetent, skall vara bättre än hela marknadens samlade kompetens över tid, är väldigt osannolikt. Istället handlar det om en stor dos med tur i slutändan, självklart ovanpå att man i grunden är väldigt duktig. Både mätt i absoluta enheter och i relativa enheter.

Här blir det ofta lite survivorship bias. De som är både extremt duktiga och har tur är de som lyfts fram, de många som bara är extremt duktiga hamnar bakom scenen och syns aldrig, istället visas bara kompetensen upp och den som inte är medveten om tur-delen tror att det räcker att bara bli tillräckligt duktig så lyckas man.

I nedgångar borde intresset för aktier öka

Tänkte fortsätta resonera lite på temat köpa dyrt och sälja billigt. Kanske är det bara jag, men aktier verkar ha blivit iskallt senaste tiden - och precis som ryktet säger så är det sannolikt ett bra tecken på att vi mer mer nära en botten än en topp. Det var egentligen inte så längesedan det var extremt populärt med aktier bland i princip alla. Det spekulerades till och med i att aktier till stor del hade ersatt vanliga spel- och bettingformer när pandemin var i sin värsta fas och många tvingades sitta ensamma hemma på sina kammare.

En del gick till och med så långt att de spekulerade i att det var privatpersonerna som drev utvecklingen på börsen. Sannolikt var det inte så, men intressant att det ändå spekulerades i att det var det.

Egentligen hade jag inte tänkt resonera så mycket om just det tillfället utan mer generellt kring hur vi, eller folk i allmänhet, verkar vara mer intresserade av aktieaffären när kurserna står högt snarare än när de står lågt. Egentligen ganska förståeligt.

Diagrammet här ovan visar hur många som köper en viss produkt vid ett visst tillfälle under dess livscykel. Detta stämmer ganska bra med den teori som brukar beskriva hur olika grupper av investerare kliver in på marknaden under en börscykel. Självklart två helt olika saker, men ändå med många likheter.

Oavsett om vi pratar om entré i enskilda aktier eller att allmänt köpa in sig i marknaden har vi de som är de så kalalde early adopters först. Det vill säga entreprenörerna och/eller de som sitter på information eller möjligheter som vi genomsnittliga småsparare inte har tillgång till.

Därefter kommer övriga proffs, det vill säga de genomsnittliga proffsen som antingen är mycket kompetenta eller har tillgång till resurser som småsparare helt saknar möjlighet att ha tillgång till. Eller både och. Det kan till exempel handla om extremt rika som arbetar med sina förmögenheter under professionella former. Det kan även handla om olika typer av riskkapitalister, oavsett om det handlar om onoterat, noterat eller sådant som så småningom blir noterat (ofta till högre kurser och värderingar via noteringar, IPO:er).

Därefter är det dags för merparten av de vanliga småspararna, det vill säga de där som valt att tajma marknaden vilket uppenbarligen väldigt många försöker göra. De kommer in en bra bit in i uppgången och behåller sedan till dess att det gått ner såpass mycket att smärtgränsen är nådd, inte sannolikt ligger den precis innan det är dags för nästa uppgång, och så börjar det om.

Liknelsen med early adopters var främst för att belysa just detta med att det är först när något tagit fart och kommit en bra bit på vägen som det blir tillgänglighet för den stora massan (i det här den genomsnittliga småspararen).

Utifrån det här perspektivet är det alltså för oss småsparare betydligt mer träffsäkerhet att alltid vara investerade i marknaden, balansera regelbundet och inte tajma marknaden.

Köpa dyrt och sälja billigt

Avanza-Nicklas har gjort en sammanställning av de mest köpta och sålda fonderna samt aktierna under september. Här kan vi konstatera att den tredje mest köpta fonden i september är företagsobligationer, noterade i dollar!?

Bilden här nere visar till vilken kurs som den här fonden handlas just nu. En korträntefond skall i sin egen valuta ge någon futtig procent i avkastning per år, men eftersom vår avkastning mäts i svenska kronor är det snarare hur växelkursen utvecklas som är det som avgör avkastningen. I skrivande stund kostar en dollar runt elva kronor, vilket är ATH någonsin. De som nu köper en korträntefond i dollar för svenska kronor där varje dollar kostar runt 11 kronor kommer behöva ha en enorm avkastning i korträntefonden om kronan så bara faller tillbaka någon krona.

Med tanke på hur räntorna har utvecklats är det snarare lite mer långsiktiga obligationer som lär ge väldigt bra avkastning de kommande åren. Priserna har sänkts rejält på fondernas befintliga innehav, samtidigt har de nu under en tid kunnat köpa på sig nya obligationer till riktigt bra ränta.

När väl räntan toppar och kanske till och med börjar falla tillbaka får obligationsfonderna, som är noterade i SEK och mer oberoende av valutan, en riktig skjuts. Sänkt ränta innebär att befintliga innehav värderas upp samtidigt som avkastningen på befintliga obligationer är på den nivån som de köptes till.

Så nej, jag får inte ihop hur en korträntefond i dollar kan vara bland det mest köpta just nu. Samtidigt är börsen ner 20-40 procent beroende på var man tittar, det borde med andra ord vara betydligt mer attraktivt att köpa aktier nu än det var vid årets början.

Köpa dyrt och sälja billigt.

Men jag är ju dålig på tajming, så jag kanske missar något här som alla andra har observerat?

Lite samma sak med globalfonderna, det är sannolikt inte lika illa som köpen i obligationsfonderna, men eftersom Sverige har underpresterat de globala indexen i snart ett år nu känns det betydligt mer attraktivt att köpa svenska värdepapper just nu. Det hade snarare varit mer logiskt att sälja lite globalfonder nu eftersom de rentav har en YTD på noll till minus tio procent just nu, vilket kan jämföras med Sverige som ligger på 20-45 procent minus beroende på lite var man tittar.

Mean reversion

Mean reversion innebär att tillgångar förr eller senare återgår till en utveckling som är i linje med det historiska snittet, långsiktigt. Det som under en tid haft kraftig överavkastning kommer förr eller senare få en underavkastning, och tvärtom. I slutändan så drar sig all utveckling likt en gummisnodd i mot mitten, eller snittet.

Detta är särskilt intressant att titta på när vi nu jämför Sveriges utveckling versus den globala utvecklingen, som det här året har varit ovanligt avvikande. Sverige ligger rejält efter den globala utvecklingen. Det kan vi självklart förklara med olika omvärldsfaktorer, oro innebär generellt att små marknader är mindre populära eftersom de anses mindre säkra. Detta till följd av de många oroligheter och övergrepp som just nu härjar i vårt närområde.

Oavsett vad som driver nedgången, för det är alltid något som driver den, så kommer det mycket sannolikt bli så att det som långsiktigt går bra kommer att fortsätta gå bra. Därför är det mycket sannolikt att till exempel svenska marknaden kommer att överprestera nästa eller näst nästa år för att komma ikapp den globala marknaden.

Det gäller i allmänhet men i synnerhet till exempel småbolag som fått extra mycket stryk i år. Det är därför sannolikt ett bra köpläge i sådana aktier just nu. Viktigt att tänka på är jag inte här tänker på enskilda aktier utan små- och medelstora bolag generellt.

Bilden visar hur småbolagsfonden AMF Småbolag har ett rätt dåligt år hittills. Dett när vi jämför med en svensk indexfond (gul linje) och ännu sämre när vi jämför med en global indexfond (blå linje). Om vi drar ut trenden några år ser vi dock att småbolag har gått ungefär lika bra på tre år. Riktigt intressant blir det när vi tittar på lite längre sikt, till exempel tio år.

Här pratar vi en helt annan skillnad, om vi dessutom köpt vid de tillfällen då fonden underpresterat index har avkastningen varit ännu bättre. Historik är inte någon hundraprocentig garanti för framtida resultat, men att småbolag övertid växer snabbare än större bolag (som det ofta finns ganska mycket av i indexfonder) är något som jag fortsatt tror gäller.

Nyttan av pengar minskar med åldern

Jag fortsätter med mina reflektioner kring Die with Zero som diskuterats främst i podden Rikatillsammans senaste veckorna. Här kom det här med att nyttan med pengar minskar när man blir äldre. Något som jag funderat mycket på genom åren när jag planerat framtiden.

Drar man ut sitt sparande så kommer det bli enormt mycket om marknaden fortsätter ge 6-10 procents avkastning i snitt under några decennier till. Lägg till detta att man samtidigt fortsätter med sitt månadssparande. Det blir mycket pengar och det är så klart trevligt för de efterlevande. Men väldigt sannolikt är det bättre att försöka hitta en bättre balans mellan att leva nu och spara för framtiden.

Som vi konstaterat tidigare så ändras vanorna med åren och det som man drömde om när man var trettio känns inte lika aktuellt när man är femtio. Och just behovet av pengar, i alla fall när det kommer till den egna konsumtionen, tyder på att vi kommer behöva allt mindre när vi blir äldre. Orken försvinner långsamt och till slut är man nöjd med att bara vara hemma och följa världens utveckling från soffan.

Jag är i botten en väldigt sparsam person och jag är långt ifrån övertygad om att ett mer offensivt spenderande skulle göra mig lycklig, men det jag behöver bli bättre på är att fundera på hur jag kan använda de medel jag har i nuläget på ett bättre sätt innan man blir för gammal. Och framför allt sluta att spara in på saker som jag verkligen vill göra.

Man behöver helt enkelt lite mer tydligt definiera frågan, vad är det jag sparar till egentligen?

Strategiskt medioker

Det pratas mycket om att hålla sig till beprövade investeringsstrategier och vara så passiv som möjligt. Många, framförallt nya och yngre investerare utan erfarenhet, verkar ha uppfattningen att detta inte är en bra idé. Mig själv inkluderad under yngre år. Kanske kommer de här naiva föreställningarna från den begränsade kunskap och erfarenhet man har om området i unga år - kombinerat med en hur svårt kan det vara-attityd?

Ställ dig själv följande fråga: vill du ha 7-10 procents avkastning varje år från start till slut de kommande 40-50 åren i snitt eller vill du chansa på att få en väsentligt högre avkastning med skyhög risk att du kommer göra stora förluster som för varje år som går blir allt svårare att ta igen?

Tyvärr har jag, i brist på bättre vetande, svarat det senare alternativet på frågan tidigare. Kanske beror det på att vi inom alla andra områden tänker oss att bara man anstränger sig så kommer man lyckas bättre än snittet?

Faktiskt helt fantastiskt hur ett område kan vara så annorlunda att det bästa man kan göra är att pröva något som alla andra gör och vara så passiv som möjligt i sitt agerande - samtidigt som man genom ett mediokert resultat sannolikt kommer få ett mycket bättre resultat än om man försökt vara bättre än snittet.

Detta indikerar alltså att genom att vara lika bra som marknadssnittet kommer man mycket sannolikt vara bättre än spararsnittet, eftersom majoriteten än så länge inte sparar passivt i olika indexalternativ.

Långsiktighet

Just nu är jag alltmer insnöad på det här med långsiktighet. Har tidigare skrivit lite om det här med hur lätt det är att överskatta ett år och lika lätt att underskatta tio år. Det här inlägget är på samma tema. Vi vet att tio år är både en lång och kort period i relativa termer till olika saker. Inom investeringar börjar tio år åtminstone bli något som liknar seriös långsiktighet.

Men vi vet också att en tioårsperiod kan vara sur öven för diversifierade portföljer och generella index. Inledningen på 2000-talet är en sådan period som ofta lyfts fram som ett förlorat decennium inom investeringar vilket självklart inte är sant någonstans.

Det jag tänkte belysa i det här inlägget är hur fantastiskt det faktiskt det faktiskt gick för småbolagen under åren 2000-2009. Svenska indexfonder var under den här perioden ner i storleksordningen 20-25 procent under den här perioden. Men med ett 60/40-upplägg skulle resultatet på enbart aktiedelen istället vara minus fem procent. Och om vi adderar räntor skulle vi haft runt +50 % eller ett årligt CAGR på 5 % den här perioden. För svenska indexfonder i ett 60/40-upplägg tillsammans med räntor.

Men nu till det intressanta.

Småbolag levererade mellan 40-100 % under 00-talet.

Hade man satsat rejält på småbolag under 00-talet hade de levererat en utsökt avkastning. Pengarna dubblades faktiskt under den här perioden ifall man ägde småbolagsfonden från SEB, vilket är ett helt fantastiskt resultat. Trots att bolagen tappade mer än index under de inledande åren (efter att ha gått extremt mycket bättre än sverigeindex under slutet på 90-talet) så blev återhämtningen mycket kraftfull och slog det allmänna sverigeindexet med råget (-25 versus +100).

I ett 60/40-upplägg med nollavkastning från räntedelen skulle totalavkastningen varit 76 % eller ett CAGR på nästan sex procent.

Aktiemarknaden spekulerar och räntemarknaden räknar

Det har knappast undgått någon att räntemarknaden inte varit någon lysande investering under första halvåret av 2022. Mina sex ränte- och hedgefonder (som också till stor del är ränta) är ner mellan 1,5 % och 9 % på bara ett halvår, detta dessutom i en marknad som har ovanligt hög inflation.

Den enkla förklaringen är att obligationer alltid nuvärdesberäknas (så att man när som helst skall kunna likvidera positionen). Förenklat innebär det att en obligation som köpts med en viss ränta måste värderas lägre om nya obligationer med samma förutsättningar ger högre ränta. Genom att sänka värdet på obligationen ger den samma ränta som nya obligationer om någon vill ta över den. Därmed sjunker det totala värdet på räntefonden eftersom värdet på en räntefond är värdet på ägda obligationer plus den ränta som trillar in löpande.

"På aktiemarknaden spekulerar man och på räntemarknaden räknar man".

Det som i allt väsentligt skiljer räntemarknaden från aktiemarknaden är dock att den går att räkna på, på ett helt annat sätt. En obligation som var värd 100 vid köptillfället kommer också att vara värd 100 när den går ut, och man vet exakt hur mycket ränta som den kommer att generera. Så länge inte företaget som har obligationen går i konkurs, men det är en annan kalkyl.

Om vi tittar på den fonden som gått allra sämst, Case Safe Play som är ner nära nio procent på sex månader vet vi att den fonden för närvarande köper nya obligationen med mycket hög avkastning. Det innebär att när alla obligationer som köpts med den lägre räntan omsatts, så kommer avkastningen snabbt att komma tillbaka. För att inte tala om vad som kommer hända när räntorna börjar sjunka igen. Därav skillnaden mellan aktiemarknaden och räntemarknaden. Även om räntorna inte kan förutsägas så är det i alla fall enklare att se räkna än på aktiemarknaden som kan hålla sig turbulent på ett helt annat sätt.

Utveckling räntefonder senaste sex månaderna, cirka.

-1,6 % Spiltan Räntefond

-3,4 % IKC Avkastningsfond

-4,8 % Atlant Opportunity

-5,2 % Case Fair Play

-5,8 % Spiltan Högräntefond

-9,0 % Case Safe Play

Halvtid 2022 - aktiva portföljen

Nedgångarna fortsätter och vi är nu officiellt i en bearmarket sedan en tid. Den aktiva portföljen har drabbats hårdare än mitt jämförelseindex av naturliga skäl. Dels för att jag är överviktad mot tillväxt som har det lite kämpigt just nu. Vidare är jag överviktad mot Sverige som också gått sämre än globalt under första halvan av 2022.

I övrigt har jag inte gjort några ändringar utan bara fortsatt med månadssparandet. Det positiva är att samtliga köp som gjorts under första halvåret har kunnat göras till allt lägre kurser.

Aktier

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021	24,08 %	32,89 %	-8,81 %
2022-H1	-17,32 %	-12,40 %	-4,92 %
Totalt	-13,68 %	-7,64 %	-6,04 %

Det som räddar upp siffrorna är alltså att nya köp gjorts löpande under första halvåret. Den aktiva portföljen är dessutom ganska liten så varje månadsinsättning har rätt stor påverkan relativt på det insatta kapitalet.

Sammansättningen av den aktiva portföljen är 100 % aktier, men fonderna som används är nästan 100 % samma som för basportföljen. Det finns alltså i nuläget inga utsvävningar utan jag följer den plan som jag satte för några år sedan och känner mig i nuläget bekväm med det.

Visst, jag hade kunnat ta några chansningar i fossil energi eller multifaktorinvestering, men i nuläget känner jag mig bekväm med att inte göra några försök att vara smartare än marknaden. Jag försöker helt enkelt bara sitta still i min båt och köper in mig varje månad i väntan på att marknaden skall bottna och vända.

Skall vi titta i backspegeln så hade det självklart varit jättesmart att sälja allt i början av året och bara sitta och invänta botten, men ärligt talat så känner jag mig väldigt säker på att jag inte kommer kunna pricka botten. Istället skulle bara problemet med när man skall köpa tillbaka uppstå och sannolikt skulle jag missa ännu mer avkastning.

Aktuell fördelning av aktiefonder

30 % Svenska investmentbolag

30 % Svenska småbolag

10 % Svenska kvalitetsaktier

15 % Globala aktier

15 % Globala teknikaktier

Det har även skrivits mycket om att teknikaktier skulle vara döda. Jag har svårt att se att det skulle vara så, teknikaktier sorterar under tillväxtaktier och att värderingarna faller när räntan stiger är i sig inte något som innebär att aktierna skulle sakna positiva utsikter för all framtid.

60/40-portföljen - fortsättning

För ett och ett halvt år sedan skrev jag ett inlägg om 60/40-portföljen. Detta är ett fortsatt resonemang kring 60/40 med anledning av uppmärksammandet i det här inlägget. På samma sätt som A Wealth Of Common Sense är inne på kommer 60/40-portföljen med en blandning av tillgångsslagen aktier och räntor väldigt sannolikt att överleva även den här gången.

Slutet för obligationer. Om man inte tror på en framtid med avkastning för obligationer kan man sannolikt argumentera för att 60/40-portföljen kommer få betydligt sämre avkastning i framtiden. Men jag känner mig, än så länge, rätt säker på att vi inte fått den sista avkastningen på obligationer. Att nuvärdet på befintliga obligationer är lite lägre nu beror självklart på att tidigare köpta obligationer har värderats ner i och med att räntan har stigit. Å andra sidan så kommer avkastningen på alla nya obligationer som tas in i fonderna att har en mycket bättre avkastning, och när vi omsatt durationen kommer värdet på obligationsfonderna återigen stiga. Och mycket troligt så kommer räntan att stabiliseras inom något år eller så, för att inte tala om hur positivt det blir för obligationsfonderna när de dels sitter med högre avkastande obligationer samtidigt som nuvärdet kommer börja öka till följd av att räntan sänks igen.

Mindre svängningar. Man kan tycka att 60/40 ger sämre avkastning än aktier på sikt, men historiskt så skiljer det någon procent mellan 60/40 och 100 procent aktier. Vilket både är mycket och lite. Över ett helt livssparande är självklart en hel procentenhet väldigt mycket, men den kostnaden innebär samtidigt att svängningarna är brutalt mycket mindre. Min nuvarande portfölj är ett bra exempel där vissa småbolagsfonder varit nere och touchat på minus 40 procent, räntedelen är back lite drygt två procent. Viss skillnad.

Torrt krut. Så även om vissa av räntefonderna backar några procent är det ändå en rätt skön känsla att vid nästa ombalansering kunna flytta in torrt krut till aktiedelen och därmed köpa in sig betydligt lägre, delvis med kapital som man flyttade bort från aktier förra året.

Olika typer av obligationer. Och om man är beredd att ta lite högre risk i sitt räntesparande, som till exempel mer företagsobligationer istället för statsbärande papper finns det mycket bra möjligheter att över några års sikt fortsatt på riktigt bra avkastning på sina räntor. Relativt sett självklart.

Så oavsett hur mycket det under året kommer skrivas om att man inte skall ha räntor i portföljen kommer det krävas betydligt mer för att övertyga mig.

Halvtid 2022 - basportföljen

Ännu ett halvår har passerat och det har återigen blivit dags att titta till basportföljen, alltså den portfölj som normalt sett utgår från en 60/40-fördelning mellan aktier och räntor. Basportföljen får inte heller några insättningar utan det är ett belopp i den här portföljen som helt utvecklas baserat på hur marknaden utvecklas.

Aktiedelen sjönk med 21,25 % vilket var drygt fem procent sämre än mitt jämförelseindex som bara sjönk med 15,89 %. Här behöver man dock ha i åtanke att jag inte tar hänsyn till att portföljen ombalanseras minst årligen, det ger endast en effekt på den totala utvecklingen. Här kan man alltså bara se hur aktiedelen utvecklats oberoende av ombalanseringen.

Räntedelen har även den gått sämre än mitt jämförelseindex, minus 2,78 % versus minus 1,73 %. Samma sak gäller för räntedelen som aktiedelen, ingen hänsyn tas till ombalanseringen utan här tittar vi enbart isolerat på hur det enskilda tillgångsslaget utvecklats över tid.

Totalt sett ligger jag nu på ett nollresultat rent värdemässigt sedan starten i december 2020. Det innebär att jag ligger nästan sju procent efter mitt jämförelseindex. Bakgrunden till det, den här gången, kan dock inte tillskrivas mig själv eftersom jag faktiskt uppfyllt mitt mål och verkligen inte gjort någonting. Istället har jag konstaterat att jag har en bra båt och jag gör bedömningen att jag kommer kunna sitta still i den ett bra tag till.

Kommentarer följer i punktform.

• Inflation. Inflation i Sverige på 6 % och i USA nu senast på 8 % kommer självklart resultera i högre räntor vilket i det kortsiktiga perspektivet är dåligt både för aktier och räntor, generellt. Dock är inflationen den här gången både utbudsdriven och helt importerad. Sverige styr varken över globala energipriser, brist på spannmål på grund av kriget i Ukraina, logistikproblem i Kina eller effekterna från överdimensionerade stimulanser under pandemin i främst USA.
• Räntor. Räntorna stiger och mildrar i bästa fall försvagningen av kronan, i det lite längre perspektivet kommer högre ränta innebära bättre avkastning även om det initialt innebär sämre avkastning även på räntefonder. På lång sikt har räntor även mindre påverkan på börsen, men just nu verkar räntorna ge stort avtryck på värderingarna.
• Övervikt i Sverige. Jag fortsätter har övervikt i Sverige med 70/30 versus övriga världen, den här våren har det sannolikt varit negativt för portföljutvecklingen. Men knappast något som jag tycker det är läge att ändra på nu.
• Småbolag. Småbolag har den här gången, till skillnad från senaste raset under pandemins inledande veckor avvikit mer från indexfonderna. Sannolikt för att tillväxtbolag med höga multiplar är mer känsliga för räntor. I stort har företagens tillväxt och vinstförmåga på lång sikt knappast förändrats, men i den här nedgången verkar fallen mer följa samma utveckling som under 00-talet. Småbolag är mer volatila än aktier generellt.
• Investmentbolag. Investmentbolag är för mig om småsparare fortsatt den bästa varianten av aktiv exponering. Jag slipper ta några beslut själv men får ändå ta del av det värdeskapande som sker i investmentbolagens privat handlade investeringar.
• Teknik. Teknik är inte jättehett just nu, men knappast något som slutat vara en megatrend. Världen är under stark digitalisering och det är knappast något som förändras bara för att inflation och räntor råkar vara lite högre för tillfället.
• Ombalansering. Jag skulle kunna ombalansera både mellan aktier och räntor, alltså köpa mer aktier för ränteplaceringarna just nu samtidigt om jag skulle kunna ombalansera till mer svenska aktier då dessa fallit mer än de globala. Just att köpa mer aktier nu skulle kunna vara motivera då skillnaden mellan aktier och räntor ändrats väsentligt, men jag tycker ändå att det är för små nedgångar för att göra en extra ombalansering, bättre att vänta till den årliga ombalanseringen. Att vikta om vill mer svenskt skulle vara en ren optimering, så jag avstår även det och avvaktar alltså till den stora årsavstämningen.

Aktier

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021	24,01 %	29,61 %	-5,60 %
2022-H1	-21,25 %	-15,89 %	-5,36 %
Totalt	-2,34 %	9,01 %	-11,35 %

Räntor

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021	3,20 %	1,94 %	1,26 %
2022-H1	-2,78 %	-1,05 %	-1,73 %
Totalt	0,23 %	0,87 %	-0,64 %

Totalt

År	Min portfölj	Beta	Alfa
2021	15,74 %	18,28 %	-2,54 %
2022-H1	-13,86 %	-9,95 %	-3,91 %
Totalt	-0,30 %	6,51 %	-6,80 %

Allokering under 2022-H2 kommer att vara exakt densamma som den varit under första halvåret. Inga ändringar här heller.

Aktier

30 % Investmentbolag

30 % Småbolag

10 % Svenska kvalitetsaktier

15 % Globala aktier

15 % Globala teknikaktier

Räntor

20 % Hedgefonder

80 % Räntefonder

Tillgångsslag

55 % Aktier

45 % Räntor

* Mätperioden är 2021-12-15 - 2022-06-15.

** När mätningen gjordes var en del kurser inte uppdaterade för 15 juni, så vissa värden är från 14 juni.

Lägre multiplar, lägre risk

Det ser ut som att första halvåret 2022 kommer att sluta på ganska mycket minus, faktiskt det sämsta året på länge. Allt fler, särskilt experter, pratar gärna om hur risken på börsen i och med detta ökat. Ingenting kunde knappast vara mer fel för den långsiktige, och som alla vet är börsen enbart för de långsiktiga. Tvärtom så minskar risken för varje enhet av lägre vinstmultiplar som bolagen värderas till. Lönsamma tillväxtbolag med bevisat fungerade affärsmodeller har fortfarande framtiden för sig lika mycket nu som de hade för ett halvår sedan. Men med skillnaden att du nu kan köpa dessa tillgångar till ett bättre pris.

Det innebär inte att risken är borta, men på samma sätt som man är långsiktig är man diversifierad och minskar med det risken för att sitta med aktier i bolag som inte håller måttet eller i värsta fall tvingas stänga ner verksamheten.

Att vi får lägre multiplar på förväntade vinster generellt när räntan stiger är i sig inget konstigt. När räntorna stiger så stiger också den riskfria räntan vilket gör att man till exempel kräver högre direktavkastning på sina aktieinvesteringar. För att direktavkastningen skall stiga, allt annat lika, måste aktiekursen och med det vinstmultipeln sjunka. Sannolikt kommer räntorna inte stiga för alltid utan de kommer stabiliseras och mycket troligt även falla tillbaka en hel del så småningom. När det sker i kombination med att tillväxtbolagen fortsätter öka sina vinster kommer det ge dubbel effekt på kursutvecklingen - och med det också ge dig som långsiktig investerare fin värdeutveckling på kapitalet.

I väntan på det är det alltså bara ombalansering och fortsatt investering av månadssparandet som gäller.

I det långa perspektivet spelar räntor, inflation och högre värderingar liten eller ingen roll. Bevis här. I ett kortsiktigt perspektiv kan självklart räntor spela roll för värderingarna, men ytterst är det framtidstron som spelar roll och i förlängningen resultatet.

Eftersom detta utvecklar sig väldigt olika från gång till gång och det är omöjligt att peka ut enskilda faktorer vid enskilda tillfällen, om man inte är expert vill säga (ironi), så är det som vanligt det bästa man kan göra att bara sitta still i sin väldesignade båt och låta vattnet lugna sig.

Tro på börsen

Det känns kanske självklart, men en förutsättning för att investera på börsen eller ens att behålla de investeringar man har, är att man tror på börsen. Om man inte tror att börsen kommer leverera överavkastning i framtiden är det meningslöst att äga tillgångar inom tillgångsslaget aktier.

Något att ha med sig i bakhuvudet nästa gång du funderar på att sälja. Varje nedgång har statistiskt varit ett bra köptillfälle hittills de senaste hundrafemtio åren. Den som inte tror att det kommer att fortsätta vara så behöver inte göra sig besvär.

Om vi tar det ett steg längre så kan vi även säga att den som inte tror på börsen inte heller tror på framtiden för mänskligheten. Hur gärna många som gärna vill få det till att det inte är kapitalmarknaderna som driver vårt välstånd, så är det faktiskt så att väldigt mycket av vår utveckling är reflekterad på de finansiella marknaderna. Utan innovationer, produkter och tjänster kommer kan vi vare sig upprätthålla eller utveckla vårt välstånd.

Att skapa en bättre miljö för oss människor är en väldigt stark underliggande drivkraft för mänskligheten, så länge man tror på det finns det sannolikt även goda skäl att tro på börsen.

Idag bygger till exempel en stor del av världens samlade börsvärde på företag som bygger hela sin existens på att utveckla tjänster som bygger på innovationen Internet. För att nämna ett exempel.

Ökad avkastning i samband med nedgångar

I takt med att börsen går ner brukar intresset bland småspararna falna. Har vi fel förutsättningar när vi gå in i ett negativt börsklimat riskerar vi att bli en av de många småspararna som köper dyrt och säljer billigt. Istället för att göra precis tvärtom.

Grundkonceptet är alltså att desto mer kurserna går ner, ju högre avkastningen kommer du att få senare. Du köper alltså billigare och säljer dyrare. Detta har hittills varit ett statistiskt faktum som stämt till 100 %. Vi kan ta några exempel i närtid de senaste tjugo åren.

Fonden SEB Småbolag C/R har varit med sedan 90-talet och hade vi köpt in oss vi sämsta tänkbara tillfälle under första kvartalet år 2000 har vi ändå sju år senare har av värdeökning på 170 %.

För de köp som vi gjort under sommaren 2002 har istället avkastningen fem år senare varit fantastiska 330 % på fem år.

Eftersom vi inte på förhand kan veta när vare sig toppar eller bottnar inträffar passar en fördelning mellan aktier och räntor formidabelt för att dra nytta av svängningarna. Du kommer självklart inte att få maximal avkastning på allt som är investerat, men poängen är att varje enskild krona som är investerad kommer att ge dig god avkastning samtidigt som de köp du gör när kurserna står som lägst kommer ge dig ännu bättre avkastning.

Det går att konstatera i samtliga nedgångar som varit ända sedan det funnits aktier att investera i.

Just nu har till exempel småbolag (som i allra högsta grad kan sorteras i kategorin tillväxtbolag) det ganska jobbigt. Det har varit några rekordår för småbolagen och därmed blir det naturligt att det även kommer rejäla sättningar. Jag liksom alla andra har såklart ingen aning om nedgången kommer ta några månader eller några år. Men väldigt sannolikt var förra gången inte sista gången småbolagen kommer stiga.

Rundar av genom att titta på de fem senaste femårsperioderna för SEB Småbolag C/R.

Slutet på 90-talet var en fantastisk period.

Inledningen på 2000-talet var jobbig, men med ombalanseringar till aktier under de första tre åren innebar fantastiska uppgångar på slutet.

Slutet på 00-talet peakde i mitten, om man då omallokerade överskottet de första åren och sedan tillbaka till aktier när det började gå ner fick man återigen bra avkastning.

Första delen av 10-talet innebar i princip ständiga möjligheter att sälja dyrare och dyrare för varje år som gick.

Och under sista delen av 10-talet blev det ytterligare försäljningar till dyrare och dyrare kurser.

Sammanfattat har det alltså varit bra väldigt bra tider på börsen de senaste tjugofem åren. När det går rakt uppåt säljer man av år för år och i nedgångarna köper man tillbaka och tar sats för nästa uppgång.

Har man dessutom månadssparat under hela resan har avkastningen varit helt fantastisk.

Till och med den som köpt i början av år 2000 fick under de kommande 20 åren en avkastning på runt 1 000 % eller ett CAGR på runt 12-13 % och då tittar vi alltså på en investering som gjordes exakt på absolut sämsta tänkbara tidpunkt.

Om vi istället räknar på om investeringen gjordes sommaren 2002 hade en miljon istället utvecklats med en avkastning på 1 500 %.

Skillnaden mellan börsen och casinot

Ofta görs jämförelser mellan börsen och casinoverksamheter. Det många glömmer är att börsen är ett område där sannolikheten ökar desto längre man varit investerad (givet att man följer strategier som vi vet statistiskt fungerar).

På ett casino är det tvärtom, desto längre man spelar, ju större sannolikhet att man kommer förlora om man haft tur inledningsvis.

Detta förhållande är viktigt att ha i bakhuvudet när man tittar på kortsiktig utveckling. Kort sikt är slump (eller tur om det gått bra), medan lång sikt är hög sannolikhet för positivt utfall.

 

Strategier som fungerar just nu

Det finns gott om investeringsstrategier, förmodligen lika många som det finns investerare. Samtidigt vet vi att det är oerhört få strategier som verkligen har visat sig fungera på lång sikt, nu pratar vi dessutom bara om det som vi med statistik kan bevisa har fungerat under lång sikt. Det finns gott om strategier som fungerar under olika perioder när vi backtradar. Grundproblemet är att vi backtradar i alldeles för korta perioder, gärna också med någon form av recency bias där vi tenderar att titta på vad som fungerar just nu eller de senaste åren.

Många är vi som kommit in i sparkarriären under 00-talet där index rörde sig i väldigt tydliga vågor över och under MA200. När vi gick in i 10-talet var det många, inklusive undertecknad, som var helt övertygad om att det krävs marknadstajming för att inte sitta med på de stora resorna ned. Problemet blev att under 10-talet så var det i princip en enda lång uppgång, det där fantastiska köptillfället infann sig inte, och vid de tillfällen då det i alla fall var lite köpläge kändes det ändå för riskfyllt att gå in. Kanske var det inte på en botten...

På temat strategier som fungerar just nu är det många som skrivit en del i ämnet. Bland annat här, här och här.

I Nicks inlägg slår han fast att även om man skulle lyckas med bedriften att vara en hygglig marknadstajmare, så är det mycket sannolikt att man över tid underpresterar. I bästa fall kommer man få ungefär samma avkastning. Då bygger hans simulering ändå på att man man under flera decennier klarar av att matematiskt följa en strategi med tajming utan att blanda in känslor eller att det kommer annat i vägen som innebär, vilket det i verkligheten nästan alltid gör under en så lång period.

Nästan alla strategier fungerar ibland

Jim O'Shaughnessy beskriver hur lätt det är att analysera en strategi under bara några år och sedan dra slutsatser kring det. Drar man ut spannet och tittar på samma strategi över några decennier kan istället resultatet bli katastrofalt. Problemet när vi använder backspegeln för att dra slutsatser om framtiden är att vi inte vet. Skall man testa en strategi seriöst behöver man göra det under 3-5 år, och det är trots allt en väldigt kort period inom investeringssammanhang, även om det jämfört med andra sammanhang kan uppfattas som en ganska lång tid.

Och varför gång man lägger ett antal år på att utvärdera en strategi så tappar man potentiell tid för att istället låta beprövade strategier ge dig genomsnittlig avkastning. Lärdomarna är alltså att bara för att en strategi fungerar under några år finns det inga bevis för att den kommer fungera kommande år. Det gör det inte för strategier som fungerat i decennier heller, men statistiskt har de högre sannolikt att fungera även i framtiden.

Dessutom -  att basera sin strategi på något som är belagt både med statistik, forskning och beprövat av en stor del av investerarkollektivet är sannolikt bra mycket bättre än något som man som privatperson snickrat ihop på fritiden i Excel.

Kortsiktig tur vs långsiktig kunskap

Om någonting går bra i samband med att man blir introducerad till något, är det ofta så att vi tenderar att lägga mer vikt kring detta när vi tar beslut, istället för att titta på det faktiska statistiska resultatet över tid. Storyn är viktigare än statistiken alltså.

Med det som kännedom är det bättre att istället använda en checklista för att utvärdera strategier.

1. Hur ser statistiken och utfallet ut på lång sikt, desto längre utvärderingsperiod ju bättre.
2. Är utfallet kopplat till slump eller finns det andra saker som förklarar utfallet.
3. Hur har strategin utvecklats under historiskt extrema perioder.

Ytterligare två saker att ta med sig från Jims inlägg är att, givet ovan, köp inte lotterna (strategierna), du kommer inte vinna. På kort sikt kan allt hända, en bra investeringsstrategi kan ge dåliga resultat och en dålig strategi kan ge bra resultat.

Vi är produkter av vår tid

Senaste åren har det varit mycket skriverier om hur alla bara förutsatt att börskurserna skulle fortsätta upp i alla evighet. Det är i sig inget konstigt eftersom det faktiskt är så det varit ända sedan börsen startade på 1800-talet. Sannolikt kommer kurserna även att fortsätta upp även i framtiden, tror man inte det skall borde man satsa på något annat.

De senaste 10-12 åren har det utöver att börsen fortsatt uppåt varit ovanligt jämn och fin avkastning, vilket mycket väl kan komma att ändras de kommande åren. Jag har självklart ingen bättre gissning än någon annan i den frågan. Poängen som jag vill dokumentera i det här inlägget i frågan är att den fina resa som vi haft under 10-talet inte är något unikt. Börsen har haft många decennier sedan start som varit lugna och fina med mycket god avkastning. Titta till exempel på större delen av 90- och 80-talen. Det är snarare så att 00-talet var ovanligt turbulent med dels en rejäl baksmälla mellan 2000-2003 där it-bubbla, 9/11 och kriget i Irak följde på varandra. Sedan rundade vi av med en rejäl finanskris efter superkonjunkturen.

I de flesta fall är börsen ner ett eller i vissa fall två år på raken, sedan följer 2-4 år uppåt. Ungefär. Sedan kan det hända rätt volatila saker inom åren också som inte riktigt syns i årsstatistiken. Med få undantag har det oavsett nästan alltid varit bra köplägen om man haft 5-10 årsperspektiv på investeringarna, vilket man självklart bör ha om man är en seriös investerade och inte en spekulant. Allt under fem år får nog anses vara just spekulation. Ibland kommer det bli väldigt bra och ibland blir det inte bra alls.

Med ovanstående som bakgrund är den andra poängen att vi som investerar i börsen formas mycket av hur det går just enskilda decennier. Lyssnade nyligen på ett avsnitt av Sparpodden där de kommenterade just det att vi är produkter av vår tid. Innebörden är ungefär att den för oss högst slumpartade avkastningen i mångt och mycket formar vår inställning till börsen. Vi som är födda i slutet av 70-talet eller början av 80-talet och som fick våra första jobb runt år 2000 och med det började månadsspara fick bittert erfara hur sparpengar minskade kraftigt nästan konstant under tre år.

Efter en sådan resa är det klart att man kanske inte är lika säker på att börsen kommer vara ett bra ställe för sparpengarna. Även om vet att det är på lång sikt man skall vara investerad. Desto mer grön man är på investerande, ju sämre förutsättningar har man sannolikt att utnyttja börsens svängningar. Alltså även om bara är en simpel index- och aktiefondsinvesterare som balanserar sin portfölj årligen.

När vi börjar med andra saker inom andra områden ser vi ofta resultat efter kanske bara veckor eller månader, eller åtminstone efter något år. Men med investerande har vi andra förutsättningar. Där är en bra utgångspunkt att allt som händer de kommande 3-5 åren är slump. Och på lång sikt är det också mycket slump, även om slumpen ofta innebär att det nästan garanterat blir positivt utfall.

Är man född i början av 90-talet och fick upp ögonen för investerande strax efter hösten 2008 har man sannolikt fått en väldigt bra start. Man kommer in i en marknad som går mycket kraftigt uppåt under några år samtidigt som man inte fått självförtroendet grusat av kraftiga nedgångar. Enda problemet här är sannolikt att det var många gjorde konstaterandet att det var deras egna skicklighet som skapade den fina avkastningen, något som de riskerar att få sota för längre fram.

Oavsett så gäller fortfarande konceptet, köp billigt och sälj dyrt, vilket är ett resultat man får nästan automatiskt om man systematiskt balanserar mellan räntor och aktier på vid bestämda tidpunkter på året.

Försöker man tajma marknaden och kliva in och ut i enskilda investeringar baserat på känsla, eller 'egen' analys spelar man i en annan liga, där ungefär 99 procent av investerarkollektivet systematiskt underpresterar världsindex.

---

Den som lyckas se bortom de faktum att man är en produkt av sin tid och istället låter sig styras av de principer som gäller oberoende av vilken tid råkar befinna oss på börsen kommer sannolikt att ha bättre möjligheter att få en bra avkastning över tid som är i linje med index.

Glöm aldrig att varje säljbeslut kräver ett minst lika vältajmat köpbeslut för att marknadstajmingen skall lyckas. Oavsett när du råkar vara född.

Småbolagens fantastiska resa

Småbolagsfonder kommer och går, men en som varit med sedan 90-talet är SEB Småbolag C/R (C=Chans, R=Risk). Den har sedan starten i mitten på 90-talet levererat en avkastning på otroliga +8 000 procent. En hundralapp investerade i fonden sedan start är idag, cirka 27 år senare, värd 80 000 kr. Sparade man 10 000 kr har vi nu ett värde på åtta miljoner kronor.

Svenska småbolag har alltså haft en fantastisk resa de senaste åren. När index gått neråt har det ofta blivit rejäla tapp, men återhämtningarna har blivit desto starkare.

Fonden är ett bra exempel på hur tiden kan göra underverk med avkastning. Fonden har levererat ett CAGR på runt 27-28 procent årligen, i 27 år. Det är helt brutalt.

SEB Småbolag C/R, avkastning per år sedan 1995.

Så även om det enskilda år varit lite jobbiga resor neråt, men som i efterhand uteslutande visat sig vara bra investeringstillfällen har småbolag levererat bra avkastning under i princip alla femårsperioder utom runt åren kring finanskrisen 2008 då det var nollavkastning ett tag.

SEB Småbolag C/R, avkastning per femårsperioder sedan 1995.

Tittar vi vidare på tioårsperioder kan vi se att det varit riktigt bra resultat. De sämsta tioårsperioderna har levererat runt 100 procent. Det motsvarar ungefär ett CAGR på sju procent och är i linje med vad man kan förvänta av en indexfond. Visserligen avkastning där man tagit högre risk, men man har i  alla fall över alla tioårsperioder legat långt över indexfonderna.

Och detta gäller alltså även innan det fantastiska 2021 som var lite av ett rekordår för svenska småbolag.

Vilka slutsatser kan vi dra här? Ingen har så klart någon aning om framtiden, vilket är viktigt att ha med sig. Men svenska småbolag med stort fokus på innovation tror jag kommer vara framgångsrika även i framtiden. Även om vi kanske i skrivande stund har en period framför oss med lite lägre avkastningar, drivet av lägre multiplar till följd av högre räntor som en tungt vägande faktor. Vi kan också vända på det och med det så den kommande perioden som ett bra tillfälle att öka i småbolag innan det tar fart igen.

Ovasett, ingen vet, men sett över lång tid kommer jag fortsätta att räkna med att småbolag (särskilt svenska) kommer att växa snabbare än de större bolagen.