Det pratas mycket om att hålla sig till beprövade investeringsstrategier och vara så passiv som möjligt. Många, framförallt nya och yngre investerare utan erfarenhet, verkar ha uppfattningen att detta inte är en bra idé. Mig själv inkluderad under yngre år. Kanske kommer de här naiva föreställningarna från den begränsade kunskap och erfarenhet man har om området i unga år - kombinerat med en hur svårt kan det vara-attityd?
Ställ dig själv följande fråga: vill du ha 7-10 procents avkastning varje år från start till slut de kommande 40-50 åren i snitt eller vill du chansa på att få en väsentligt högre avkastning med skyhög risk att du kommer göra stora förluster som för varje år som går blir allt svårare att ta igen?
Tyvärr har jag, i brist på bättre vetande, svarat det senare alternativet på frågan tidigare. Kanske beror det på att vi inom alla andra områden tänker oss att bara man anstränger sig så kommer man lyckas bättre än snittet?
Faktiskt helt fantastiskt hur ett område kan vara så annorlunda att det bästa man kan göra är att pröva något som alla andra gör och vara så passiv som möjligt i sitt agerande - samtidigt som man genom ett mediokert resultat sannolikt kommer få ett mycket bättre resultat än om man försökt vara bättre än snittet.
Detta indikerar alltså att genom att vara lika bra som marknadssnittet kommer man mycket sannolikt vara bättre än spararsnittet, eftersom majoriteten än så länge inte sparar passivt i olika indexalternativ.
