MSCI World Information Tech Index

Sedan i våras har Nordnet en indexfond med fokus på teknologi, den är tänkt att jämföras mot/följa MSCI World Tech Index. Låt oss titta på hur det här indexet rört sig de senaste fem åren.

2016: 11.45%

2017: 38.23%

2018: -2.60%

2019: 47.55 %

2020: 43.78 %

Totalt 218.33 %

Under samma period har Swedbank Robur Technology gett 211.17 % i avkastning. Om vi jämför med det här indexet (osäker på om fondförvaltarna själva jämför med det här indexet) så får man säga att avkastningen är helt godkänd.

En annan spelare är TIN Fonders World Tech (även känd som Avanza World Tech). De här två fonderna tillsammans med Nordnets indexfond med fokus på teknologi har sedan 26 maj i år gett följande avkastning.

28.53 % Swedbank Robur Technology

20.73 % Avanza World Tech

32.28 % Nordnet Indexfond Teknologi

27.76 % MSCI World Information Tech Index 

Jämförelseperioden på drygt fem månader är så klart alldeles för kort för att säga något om Avanzas alternativ på sikt kommer vara lika långt efter som nu, men det vi vet är att avgiften spelar stor roll på lång sikt. Nordnets fond har endast varit tillgänglig sedan 26 maj, därav den korta jämförelseperioden

Så här ser avgiften ut för de tre fonderna.

1.46 % Swedbank Robur Technology

1.34 % Avanza World Tech

0.40 % Nordnet Indexfond Teknologi

Eftersom Nordnets teknologifond är runt 70 % billigare och det med tillgänglig statistik inte finns någonting som pekar på att de aktiva teknologifonderna skulle ge något mervärde ligger Nordnets teknologifond väldigt bra till som ersättare för mitt nuvarande val av Avanza World Tech.

Mer om MSCI World Information Tech Index.

Mina största investeringsmisstag - del 2 av 2

Vi fortsätter med andra delen i inlägget om mina största investeringsmisstag. 

Enskilda aktier och fundamental analys

Från tid till annan har jag haft extra hög svansföring och gjort bedömningen att med rätt aktieanalys kommer jag enkelt kunna slå marknaden. Helt utan att ta hänsyn till livet i övrigt, hur man reagerar känslomässigt på kraftiga tillfälliga svängningar samt det är väldigt tydligt att det inte finns något automatiskt samband mellan nedlagd tid och resultaten.

Som privatperson kan man visserligen lägga en stor del av sin fritid på investeringar, men även om det i förhållande till din egen tillgängliga tid är mycket så är det i sammanhanget en ganska minimal insats jämfört med de enorma resurser som de som jobbar professionellt med detta har möjlighet att lägga på analys. Trots det är det inte en garanti varken för dig som privatperson eller professionell investerare att mer investerad tid kommer ge ett bättre resultat.

Det handlar inte bara om att lägga mycket tid, det handlar också om att göra rätt saker och ta rätt beslut – och det har inte automatiskt ett samband med nedlagd tid att göra. Ett smärtsamt konstaterande, men så är det.

Så oavsett vad någon säger så räcker det alltså inte med att du gör din egen analys för att lyckas bättre. Risken är att du analyserar fel eller missar väsentliga saker som är svåra att som enskild privatperson bedöma.

Något som komplicerar detta är att du inte heller kan veta om ett bra utfall faktiskt är ett resultat av din analys eller om det bara råkade vara tur. Om det var tur eller faktisk förmåga visar sig tyvärr mycket längre fram. Har du mycket tur i början är det lätt att tro att det är skicklighet med resultatet att när det väl vänder kan det bli betydligt värre eftersom det är lätt att tänja på riskaptiten desto bättre det går i början.

Direktplaceringar i aktier kräver dessutom ett helt annat engagemang över tid. Och tid är ofta något som tenderar att minska i tillgänglighet allt eftersom livet utvecklas. Relationer, familjeliv, mer ansvar på jobbet, fritidsintressen, pyssel med hemmet samtidigt som intresset för aktier kan variera från tid till annan etcetera. Och även om inte tiden för analys är någon garanti kommer det ändå vara mer beslut som behöver tas kring omplaceringar när du äger enskilda aktier.

Fonder, inklusive olika indexfonder, kan också kräva tid, men då finns det i alla fall en förvaltare emellan som sköter detaljerna i fondens enskilda innehav. Se det så här. Om du glömmer att ombalansera eller titta till din globala eller lokala indexfond är effekten på ditt sparande betydligt mindre än om det gäller enskilda placeringar.

Bara aktier

En annan fälla som jag varit fäst vid är att den enda sparformen man kan ha är aktier. Alla former av ränteallokeringar är meningslöst eftersom de i bästa fall endast ger några procent per år. Det må så vara, men den stabilitet och trygghet som den ger i turburlenta tider har visat sig göra underverk för uthålligheten. Dock inte något som jag ansett mig behöva under de första åren med investerande. Tyvärr något som starkt bidragit till mycket onödigt agerande och tokiga beslut som försämrat min avkastning genom åren.

Fokuserat på utdelningar

Utdelningar är i grunden bra, men för oss småsparare finns det många fallgropar. De bästa utdelningsaktierna är de som har små utdelningar, både i procent av företagets vinst och med det ofta i även i förhållande till aktiekursen. Det är alltså främst aktier med utdelningstillväxt som är intressanta. Men problemet med dem är att utdelningen ofta är väldigt låg i förhållande till aktiekursen. En direktavkastning på 0,5-1 procent är tyvärr inte den typen av utdelningsaktier som intresserade mig. Istället skulle det vara aktier med direktavkastningsnivåer på fyra procent eller mer. Problemet här är att aktier med hög direktavkastning har det av en anledning. Tillväxten är låg och/eller utdelningsnivån är hotad. Med andra ord blir det inte så mycket totalavkastning och man underpresterar index.

Dessutom visade det sig under pandemins första år att utdelningar inte alls är så säkra. De kan ställas in med kort varsel och politiska åtgärder kan även blanda sig i här.

Prövat fokusinvestering

Självklart har jag även testat fokusinvestering. En spännande resa men tyvärr inget för mig, det blev helt enkelt för spännande. Dessutom, det här med att definiera att man vet man vad håller på med tycker jag är överskattat. Få som anser sig veta vad de håller på med – vet förmodligen inte det. Det vet bara inte ännu att de inte vet det. Men jag beundrar de som faktiskt är bevisat duktiga på fokusinvestering över tid.

Prövat teknisk analys

Det kanske allra mest galna är ändå tron på teknisk analys. Det vill säga att ta köp- och säljbeslutbaserat på kursformationer i historiken. Jag köper poängen i att vissa formationer statistiskt ger vissa utfall. Men generella utfall hjälper föga i enskilda fall och istället är det bara en tidskrävande strategi som i förlängningen hopplöst förlorar mot index.

Självklart kan ovanstående misslyckanden bero på att just jag använt strategierna på fel sätt, blandat in känslor eller på annat sätt överskattat min förmåga. Men oavsett så ser jag ovanstående som mina egna misstag och med det egna erfarenheter. Inom investerande behöver inte det som fungerar för någon vara rätt för en annan.

Just i mitt fall har det visat sig att desto mindre jag försöker avvika från beprövade teorier och ju mer passiv jag är, desto bättre har det gått.

Mina största investeringsmisstag – del 1 av 2

Det finns gott om misstag man gjort i sin investeringskarriär. Det skulle bli ett alltför långt inlägg att ta upp allt skumraskt man försökts sig på genom åren, men jag tänkte inleda med några i alla fall. Kommer säkert uppföljande inlägg om detta. Vill även varna känsliga läsare att det här inlägget kommer bjuda på tragikomiska resonemang.

Vi börjar med en sammanfattning:

• Inte jämfört mig mot index
• Byta strategi ofta
• För hög eller låg risk
• Tajma marknaden
• Utforma egna strategier
• Enskilda aktier
• Bara aktier
• Fokuserat på utdelningar
• Prövat fokusinvestering
• Prövat teknisk analys

De sista fem misstagen gås igenom i andra delen.

Inte jämfört mig mot index

Jag har försökt mig på att investera mitt sparande sedan mitten på 00-talet när jag kom igång på allvar. Tyvärr missade jag helt att hålla kolla hur mitt eget agerande utvecklades i förhållande till index. Jag hade helt enkelt uppfattningen jag alltid skulle gå plus, och om marknaden gick ner kunde man ju ligga utanför marknaden. Smart.

Det är ganska självklart att man som småsparare måste förhålla sig till index. Det är även ett bra sätt att snabbt utvärdera sina egna kunskaper. Har man tiden och intresset kan det absolut, inom rimliga gränser, vara aktuellt med att försöka slå index. Har man sedan koll på hur man ligger i förhållande till index får man snabbt svart på vitt om man har nästa för att syssla med att slå index eller inte. För de allra flesta kommer det inte att vara en bra idé, men det är förmodligen bra att själv få erfara att det med riktiga pengar. Och en sådan insikt är bättre att göra tidigt i början av sin investeringskarriär. Det skall inte som i mitt fall behövas +10 år för att komma fram till en egentligen så grundläggande insikt. Att år efter år av olika strategier och marknadstajming systematiskt underprestera mot index är inget annat än slöseri både med tid och pengar.

Till diskussionen skall kanske läggas att man självklart måste jämföra med ett relevant index.

Byta strategi ofta

Som en del i min plan att systematiskt underprestera index under lång tid har jag ägnat mig åt att byta strategi ofta. Jag har prövat allt från swing trading till teknisk analys. Momentuminvestering, fokusinvestering, aktiefonder, enskilda aktier, börshandlade fonder, marknadstajming, utdelningsinvestering, magic formula, preferensaktier, egenkomponerade strategier, Aktiespararnas fundamentala analysprogram (haha) etcetera. Hängt på forum, agerat på tips. Vi kan hålla på länge.

Min övergripande strategi de första 10-15 åren har alltså varit att inte ha någon strategi, eller ett slags strategi som hela tiden går ut på att byta strategi i tron att det alltid finns en bättre strategi. Inte ett vinnande koncept i längden, bevisligen.

För hög eller låg risk

Genom att tajma marknaden utifrån väldigt känslobaserade bedömningar har jag genom åren varit väldigt av eller på i mitt investerande. Antingen har det varit all in i marknaden eller all out. Resultatet har sammanfattat blivit ungefär noll, eller strax över i avkastning. Ofta har det börjat bra och sedan har det gått utför. Det har då ofta slutat med en förlust som sedan nästan alltid tagits igen vid nästa entré. Den lilla vinsten som sedan uppstått under nästa försök har sedan effektivt minimerat genom ytterligare en dåligt tajmad exit. Och så här har det hållit på.

Omvänt har man helt stått utanför marknaden eftersom man av olika, mindre rationella skäl, bedömt att marknaden stått för högt (haha) och resonerat att det är bättre att kliva in i nästa dipp. Något som vi vet statistiskt är en väldigt dålig strategi för bra avkastning. Risken är att det där tillfället aldrig riktigt uppstår, istället går år efter år när man ser hur kurserna bara stiger och stiger och själv står man på perrongen för att tajma entrén till precis när man är nära toppen. Ungefär. Eller så uppstår det där fantastiska tillfället men då är uppfattningen gärna att världen håller på att gå under så det är bättre att vänta lite till när det lugnat ner sig, och så är även det tillfället borta och man tycker återigen att det är för dyrt.

Sammantaget har man alltså under årens lopp legat med ständigt för hög eller låg risk.

Tajma marknaden

Det är fantastiskt hur man år efter år ständigt intalar sig själv vilken oerhörd förträfflighet man som småsparare har runt att göra bedömningar om marknadens framtida riktning. Jag påverkades väldigt mycket av den berg- och dalbana som var på marknaden under 2000-2010. Vi hade i princip två perfekta cykler där skillnaden mellan att sitta still i båten och tajmat marknaden varit enorm för den som lyckades med det.

Efter den brutala uppgången i slutat av 90-talet blev det en härdsmälta under våren 2000 ända fram till sommaren 2003. Drivet av it-bubblan, terrorattackerna i New York följt av krigen i Irak och Afghanisation (samt en massa annat). Därefter fick vi superkonjunkturen följt av finanskrisen följt av enorma stimulanser och räntesänkningar vi aldrig kunnat drömma om. Med det i bakhuvudet var marknadstajming en självklart. Lika sjävklart som att 10-talet skulle ha samma förfarande. Riktigt så blev det inte utan istället fick nästan 10 raka år med en stabilare uppgång än någonsin. Det där fantastiska tillfället att kliva in kom aldrig.

Så med den läxan i bakhuvudet är jag betydligt mer ödmjuk i mina bedömningar. Bättre att utgå ifrån att man kan förvänta sig vad som helst och agera utifrån det istället.

Utforma egna strategier

Som en sann marknadstajmare har jag även sysslat med att hitta egna strategier i olika former för att göra snabba affärer. Något som kan liknas vid en form av swing trading. På gott och ont skedde all sådan aktivitet med ganska små belopp, så även om det var lönsamt i procent var det väldigt låg timpenning i absoluta tal. Dessutom till en skyhög risk förmodligen. Det kapitalet skulle varit enormt mycket mer värt idag om det varit permanent investerat i närmast valfri generell aktiefond.

Fortsättning följer i andra delen......

Avkastningsmål

Vilken avkastning är rimlig att förvänta sig? Och vilket avkastningsmål bör man ha. Det är kopplat till vilken strategi du har och framför allt vilken risk du är villig att ta. Desto högre risk ju bättre avkastning. Desto högre risk innebär också att du måste acceptera större svängningar samt att du inte alls får den avkastningen du hade tänkt dig.

Börsen avkastar i snitt 6-8 procent per år, sett över en längre period. Investerar man i indexfonder är det alltså där någonstans som det kan vara rimligt att förvänta sig att avkastningsnivån kommer att ligga på. Har du valt den strategin bör alltså även målet vara någonstans runt 6-8 procent per år. Vill du har mer än så behöver du välja en annan strategi. Vill du ta lägre risk kan det vara aktuellt att välja andra tillgångsslag än aktier som komplement.

Har man en portfölj som blandar aktier och räntor i en fördelning mellan 60 procent aktier och 40 räntor med återkommande ombalanseringar har man historiskt fått strax över nio procent per år över längre tidshorisonter. Mycket tack vare att man fått hög avkastning på räntedelen under vissa tidsperioder.

Själv har jag ett avkastningsmål som består av ett avkastningsintervall mellan 6-15 procent. Det gäller för själva aktiedelen av min portfölj. Detta eftersom jag i stor utsträckning satsat på småbolag, tillväxt och investmentbolag, i stor utsträckning som dels har en högre risk men också goda förutsättningar att avkasta högre. Jag förväntar mig alltså att den här inriktningen kommer ge mig mer än börsen har gett generellt. Samtidigt är jag realistisk och räknar med att avkastningen kan bli lägre.

I min största portfölj som också är min basportfölj tillämpar jag en allokeringsstrategi med 60 procent aktier och 40 procent räntor med normalt sett årliga ombalanseringar. För portföljen i sin helhet har jag ett avkastningsintervall på 6-12 procent per år. Detta baserar jag på historiken för den här setupen. Eftersom nio procent är det historiska snittet inser jag att just mitt resultat kan bli både lägre och högre under den period som jag investerar, alltså under 20-, 30- och 40- samt 50-talet. Vilket jämfört med hela historien är en betydligt kortare period att mäta på. 

Sedan tillkommer det andra faktorer som kan påverka i båda riktningarna. Jag tillför kapital varje månad i form av månadssparande, men jag planerar även att delvis gör uttag från sparande under vissa perioder. Beroende på lite hur dessa sammanfaller med upp- och nedgångar kan värdeutvecklingen påverkas i båda riktningar, men själva avkastningen i procent har jag alltså för avsikt att mäta enbart på själva kursutvecklingen. Insättningar och uttag hanteras sett till avkastningen som i en fond. En viss procentuell utveckling påverkas inte av insättningar eller uttag. Däremot kan den absoluta värdeutvecklingen påverkas av detta.

Som komplement till till avkastningsmålet är målet att alltid ligga lite över index, vilket jag hoppas kunna göra genom satsningen på småbolag och investmentbolag. Enbart en procent bättre än index kan under en 30-årsperiod innebära 30 procent mer i avkastning, vilket är ganska brutalt när det handlar om stora belopp på slutet.

Världens rikaste 2021

2021 har varit ett händelserikt år inte minst på listan över världens rikaste. Det är inte längre Bezos som innehar förstaplatsen. Teknik är fortsatt i topp med några få undantag. Dessutom har världen blivit rejält mycket rikare, det var inte längesedan de som toppade listan låg runt 100 miljarder dollar i net worth. Nu är de rikaste uppe på nästan 300 miljarder dollar. 

Topp 10-listan (21 november 2021 i realtid)

Elon Musk, $296 mdr, Tesla

Jeff Bezos, $211 mdr, Amazon

Bernard Arnault, $201 mdr, LVMH

Bill Gates, $139 mdr, Microsoft

Larry Ellison, $128 mdr, Oracle

Larry Page, $127 mdr, Google

Mark Zuckerberg, $124 mdr, Facebook

Sergey Brin, $123 mdr, Google

Steve Ballmer, $108 mdr, Microsoft

Warren Buffet, $102 mdr, Berkshire Hathaway

Av de tio rikaste hittar vi i åtta av fallen teknikinriktade bolag. Det säger en del om var vi har världens tillväxt. Elbilar och molntjänster är just nu två av de sakerna som driver enorm tillväxt, och det reflekteras även på miljonärslistan. Ny på listan och på förstaplaceringen är Elon.

Investeringsoraclet Buffet är fortfarande med i topp tio, men han ligger numera långt efter de i toppen. Kanske kan man fråga sig vem som har mest stabila tillgångar. Buffets tillgångar består av massor av investeringar i många olika brasncher, Elon och Jeff är väldigt beroende av ett enda bolag för att kunna ligga på den nivån som de gör. Även om de båda men särskilt Jeff har gott om andra investeringar också.

Det är inte bara på topp-tio-listan som folk blivit rikare, det har tillkommit många dollarmiljardärer även utanför topp-tio under året. Det finns just nu runt 2 800 dollarmiljardärer i världen vilket är runt 650 fler än det var förra året. 86 % av dollarmiljardärerna är rikare nu än de var för ett år sedan, självklart drivet av en stark börs.

Värt att nämna är att mycket av de värden som räknas in i ett är kopplat till aktiekurser i ett fåtal bolag där de är storägare. Det innebär i mångt och mycket att de skulle få svårt att realisera merparten av de här värdena eftersom kursen skulle falla enormt om de skulle försöka göra sig av med en stor del av aktierna. Både genom att det skulle bli massor av aktier ute till försäljning samtidigt, men även på grund av de spekulationer som förmodligen skulle uppstå om det blev känt de skulle försöka göra sig av mer merparten av sina aktier i bolaget. Om Elon skulle dumpa hela sitt innehav i Tesla skulle det väldigt sannolikt sätta igång någon form av panik och ifrågasätta hela förtroendet för Teslas framtid. Även om det sannolikt skulle vara överdrivet skulle det ändå tillfälligt pressa ner kursen rejält på bolaget och med det Elons net worth.

Att köpa kostnader

Ibland funderar jag på hur man i genomsnitt resonerar när man konsumerar dyra kapitalvaror som inte bara direkt minskar i värde, utan även genererar permanenta kostnader – även om du inte använder dem. Det kanske allra tydligaste exemplet på detta är bilen.

En bil som inte används kostar ändå pengar i form av skatt, parkering och försäkring. Börjar du använda den tillkommer kostnader för till exempel bränsle, vägavgifter, underhåll, däckbyte med mera. Få resonerar kring detta utan tittar bara på om det är en acceptabel månadskostnad i utgångsläget. Utan att ens reflektera över om kostnaderna som tillkommer motsvarar det värde som faktiskt tillförs.

Andra exempel kan vara fritidsbåten som förutom att kräva kostnader i form av kajplats, förvaring på vintern, bränsle, service, reparationer, hamnavgifter och kompletterande utrustning också drar tid från ditt övriga liv. Inte bara tiden som du tillbringar i båten för nöjes skull utan också tiden det tar att underhålla båten, forsla den mellan sommar- och vinterförvaringen, kanske ingår vissa aktiviteter om du är med i en båtklubb med mera? För de som är sällananvändare av sin fritidsbåt uppgår kanske tiden man spenderar på att hantera sin båt till fler timmar på ett år än man faktiskt tillbringar i den för nöjes skull.

Synsättet att reflektera över hur kostnader och tidsåtgång som tillkommer permanent när man köper något som är tänkt att öka värdet i tillvaron verkar det vara få som reflekterar över.

Tid är kanske en av de viktigaste tillgångar vi har i vårt liv, och det är förvånansvärt många som verkar spendera sin tid på att skaffa sig åtaganden som drar ännu mer tid och pengar än de man lägger på att skaffa dem. Jag menar inte att detta är fel om man verkligen kan påvisa att det finns ett mervärde i detta. Något säger min att alla inte gjort den här kalkylen från scratch.

Det lär finnas forskning som visar att upplevelser skapar mer värde än prylar, jag har tyvärr ingen källa på det, men jag kan anekdotiskt bekräfta detta. Det går att argumentera för att upplevelser är ännu värre, du köper aktiviteter var ekonomiska värde är noll efter att aktiviteten är utförd. Kvar finns endast minnena från den. Goda minnen skall inte underskattas. Dessutom är du helt fri att gå vidare till nya spännande upplevelser utan några förpliktiganden eller fasta kostnader som du ådragit dig. En frihetskänsla helt enkelt att nästa steg kan vara precis vad du vill. Dessutom utan begränsningar i form av kostnader som är kopplade till prylar som du skaffat dig för längesedan men som nu kanske inte uppbringar samma värde som vid inköpstillfället?

Varje gång man konsumerar något som innebär ett åtagande i form av permanenta kostnader och/eller tidsåtgång är en ekonomisk begränsning, både ekonomiskt och på ditt konto över tillgänglig tid.

Konsumera utifrån din förmögenhet, inte din inkomst

I samband med att man tar köpbeslut utgår många från sin inkomst. Det behöver inte vara helt fel, men för oss som gillar sparande och ekonomi ter det sig rätt märkligt att enbart resonera kring konsumtion utifrån sin inkomst. Har man ett sparkapital borde köpbesluten alltid ta hänsyn till hur stort kapital man har.

Hur stort sparande man skall ha för att köpa något? Det är en befogad fråga och förmodligen en fråga man alltid skall fundera över i samband med köpbeslut – åt båda hållen. Något som kostar 1 000 kr har inte samma påverkan på en ekonomi där sparkapitalet är 10 mkr som när det är 100 tkr. Ett köpbeslut som innebär att man gör sig av med en procent av hela sparkapitalet har betydligt större effekt än om det är 0,01 procent. Omvänt kan man även säga att om det handlar om 0,01 procent av ditt sparkapital kan det vara rent dumdristigt att inte genomföra köpet om du verkligen anser att de ger dig någon form av värde.

Någonstans finns det en gräns mellan när det är olämpligt och när det blir löjligt i förhållande till ditt sparkapital. 

Så, varför skall man resonera utifrån sitt sparkapital snarare än sin inkomst? Jag skulle säga att främsta skälet är ansvarsfrågan för din egen ekonomi. Har man inget eller ett litet kapital i förhållande till vad man konsumerar konsumerar du för pengar som du istället borde använda för att bygga upp just ditt egna kapital. 

På samma sätt gäller det omvända. Har du ett stort sparkapital att det du konsumerar knappat har någon påverkan på ditt sparkapital kan det istället vara dumdristigt att inte unna sig något – om det verkligen ger dig någon form av värde. Att fundera på om man har råd med streamingtjänster för några hundralappar i månaden om man tiotals miljoner i sparkapital när man älskar filmer och serier är dumt. Värdet av detta överväger effekten det har på ditt investerade kapital.

Om du däremot håller på att bygga upp en buffert och kostnaden för streamingtjänsten motsvarar fem procent av ditt totala kapital, då kan det vara läge med en annan bedömning. Exakt var den här gränsen går avgör man själv, men i de flesta fall är det ganska uppenbart vad som är rätt och fel.

Det gäller i allmänhet men i synnerhet när det gäller större konsumtion i lite större storlek, som till exempel en bil eller ett hus. Nyttan av en bil gör naturligtvis att relationen mellan bilens kostnad och sett i relation till ditt kapital kan vara betydligt större än i exemplen ovan. Men även här hamnar vi i en värdediskussion.

Samma sak när det gäller lån. Bankerna bedömer någons låneutrymme nästan uteslutande från vilken inkomst en låntagare har. Du själv bör dock titta på ditt sparkapital. Oavsett vad banken säger kommer det för din egen privatekonomi att vara relevant hur stora dina tillgångar är i förhållande till hur mycket du lånar.

Att låna fem mkr har garanterat lägre risk om du har ett sparkapital på 10 mkr. Oavsett vilken inkomst du har. Ett bostadsköp där belåningen är fem miljoner och som senare endast är värt fyra miljoner kommer definitivt vara enklare att ta sig ur om ditt finansiella sparkapital är tio miljoner istället för en halv miljon.

Ganska självklart, men få reflekterar över det här i samband med köp- och lånebeslut. Eftersom vi blandade in lån i diskussionen kan jag även tillägga att jag inte ser några konstigheter med att låna ett bostadsköp även om man skulle kunna betala kontant. I ett ränteläge med räntor på en procent eller lägre är det tvärtom rentav oansvarigt att inte och att använda sitt sparkapital.

Min strategi

Min strategi består av sparande i aktier och räntor. Allokeringen till respektive tillgångsslag kan variera, men utgångspunkten är en klassisk 60/40-fördelning mellan aktier och räntor.

Jag har inga särskilda regler för vilka aktier som sparandet skall ske i, men jag bygger i första hand mina placeringar på aktiefonder framför investeringar i enskilda aktier. På räntesidan är det i första hand företagsobligationer som gäller, men här finns inte heller några särskilda regler att det måste vara en viss typ av räntor. Som alternativ till räntefonder kan jag även spara i vissa hedgefonder eller fonder som är så kallade multistrategifonder.

Strategi.

Balansen mellan aktier och är i utgångsläget 60/40 enligt klassiska principer. Den här fördelningen skulle kunna vara annorlunda från tid till annan, men det är en balans som historiskt fungerat väl och jag anser inte att jag har en bättre motiveringen till ha ha mer allokerat i aktier baserat på min situation.

Till planen hör även att alltid genomföra ett månadssparande.

Det finns inga absoluta regler för ombalansering mellan aktier och räntor, men målet är att som minst alltid genomföra en ombalansering i slutet av varje år.

Målet är att vara minst lika bra som index eller lite bättre. Lite bättre kan på lång sikt ha en enorm betydelse för avkastningen. Med index avses indexfonder för Sverige respektive globalt för aktiedelen. Jag vill alltså jämföra min egen strategi mot att bara vara investerade i indexfonder. Att jämföra mot index som inte går att investera i tycker jag är meningslöst eftersom jag som småsparare inte kommer att komma närmare index än om jag sparat i indexfonder.

Merparten av mina aktiefonder är investerat i fonder som är inriktade mot främst småbolag och svenska investmentbolag. Dessa inriktningar är några av de få inriktningar som under mycket lång tid varit bättre än index. Jag väljer därför att ha en betydande del av min aktieallokering i den här typen av fonder.

Jag försöker generellt att undvika branschfonder, undantaget teknikinriktade fonder. Digitalisering, eller icke-materiell tillväxt är en megatrend och något som kommer att ha mycket hög tillväxt under en mycket lång tid framöver. Därför tycker jag det kan vara värt att ha en mindre andel av aktiedelen allokerad inom den här branschen. I övrigt är det generella tillväxt- eller kvalitetsfonder som är i fokus globalt utöver mina indexfonder.

Jag har viss övervikt i svenska aktier, eftersom dessa visat vi överprestera globala indexfonder under mycket lång tid och jag kan i nuläget inte se något som tyder på att det kommer att ändras i närtid.

I nuläget har jag två portföljer. En basportfölj som i nuläget är stängd för insättningar. Här har jag även min allokeringsstrategi där jag aldrig är fullinvesterad i aktier, utan alltid har en räntedel.

I den aktiva, och betydligt mindre portföljen, har jag hundra procent aktier. Det är även här som jag har mitt månadssparande.

Jag har alltså inget abolut avkastningsmål annat än att jag skall vara minst lika bra som index, eller lite bättre. Lite bättre gör rent matematiskt en enorm skillnad över en hel spararkarriär. Jag försöker inte att sätta ett absolut avkastningsmål eftersom jag helt enkelt anser att det är meningslöst, det skulle i så fall vara ett mål som är betydligt under vad man borde få om man följer index alternativt skulle jag tvingas göra mer våghalsiga investeringar.

Valet att undvika direktinvesteringar i aktier, att inte ha för många placeringar samtidigt samt undvika alla typer av specialinvesteringar grundar sig i att jag prioriterar enkelhet kombinerat med att jag vill ha lägre svängningar än vad aktiemarknaden ger när man är fullinvesterad i enbart aktier.

Mindre svängningar eftersom jag vet att jag emtionellt kommer ha lättare att handskas med nedgångar när jag vet att jag går bättre än index, vilket man går automatiskt i nedgångar när man inte är fullinvesterad i aktier. Dessutom vet vi att en 60/40-portfölj historiskt gett runt nio procent årligen. Det är i linje med vad 100 procent aktier gett historiskt också. Ur det perspektivet finns det ingen anledning att dra på med mer aktier eftersom det inte över mycket lång tid verkar vara en självklar fördel. Här är forskningen dock inte jättetydlig.

Enkelheten vill jag ha eftersom jag vet inte vill känna att sparandet skall vara en hobby utan något som alltid finns där och fungerar oavsett hur mycket lust eller tid man har.

Summerat så finns det alltså inga inslag av egenutformade strategier, utdelningsinvestering eller några som helst andra former av marknadstajming som jag måste bevaka eller utöva. Bara enkla fonder helt enkelt som mer eller mindre sköter sig själva.

Förutom att det är enkelt så bidrar det även till att jag minskar risken för att ge mig in i att pröva egna idéer och investeringsuppslag som med mycket hög sannolikhet inte kommer hjälpa mig att över lång tid överavkasta index eller ens hålla jämna steg.

Desto mindre krångel och specialinvesteringar, ju bättre. Med det sagt så kan det så klart finnas tillfällen när man tillåter sig själv att göra undantag, men då sker det med kapital ute i marginalen. Självklart finns det inte heller någon belåning kopplat till mina investeringar.

Glad varannan dag

Använder du börsutvecklingen för att avgöra om du är glad eller sur? Då kommer du väldigt sannolikt att vara glad lite fler än hälften av dagarna. Historiskt är det något fler dagar som positiva på dagsbasis än de som är negativa. Att vara sur nästan hälften av alla börsdagar är trots allt rätt onödigt när man istället kan vara glad betydligt oftare om man istället tittar på utvecklingen på längre perioder.

Poängen med det här resonemanget är att det är onödigt att titta till börsutvecklingen varje dag. Allt för många tittar på börsens dagsutveckling alltför ofta. Vad är egentligen meningen med att titta på enskilda dagshack? Inte ens stora rörelser på flera procent syns på längre sikt när vi zoomar ut. Titta till exempel på coronakraschen under feb-mars 2020. I de flesta kurvor syns det visserligen fortfarande, men när vi plockar bort känslorna och tittar på den i ett bredare perspektiv är rörelsen ganska obetydlig. Trots det så var rörelserna allt annat än obetydliga när de väl inträffade.

De flesta kan nog medge att kraschen under våren 2020 inte var något som direkt piggade upp. Trots det är den i backspegeln rätt avklarade vid det här laget. Det innebär inte att kommande krascher kommer vara korrigerade så snabbt som coronakraschen, men det är inte heller poängen. Det här handlar om att undvika att titta på börsutvecklingen på dagsbasis – det påverkar förmodligen ditt humör mer än du tror. Av det skälet är det alltså bättre att försöka titta på börsen betydligt mer sällan. Jag har inte statistiken för hur många veckor och månader som om är positiva, men om du tittar till börsens dagskurs varannan vecka kommer du inte riskera att bli på dåligt humör fler än 26 gånger på ett år. Om statistiken är ungefär likadan på veckobasis blir det runt 13 gånger som du kommer bli på dåligt humör. Det är betydligt bättre än 125 gånger på 250 handelsdagar.

Dessutom brukar det vara lättare att smälta en korrigering på några procent om vi ser den över en längre period, som till exempel en månad. Om vi återkopplar till coronakraschen igen så var det förmodligen mindre smärtsamt att granska hur hela mars gått än att vi upprepade tillfällen se dagliga nedgånger på fem-tio procent vilket var fallet under den månaden. Dessutom brukar kraftiga fall väldigt ofta återhämta sig under en lite längre period. Det var även fallet under mars 2020 när vändning kom under de sista dagarna. Den mest smärtsamma delen var alltså inte i slutet utan någonstans mitt i månaden.

En annan fördel med att reducera antalet gånger man tittar till börsutvecklingen är att du minskar risken för att få idéer till känslobaserade beslut som sällan eller aldrig är grundade på rationellt resonemang.

Summerat, om du vill minimera risken att börsen får dig på dåligt humör, sluta titta hur det går varje dag. Gör något annat istället och försök tänk på något annat. Grafer ger oss ibland idéer till saker som i övrigt helt saknar logik. Vi ser mönster och samband som inte finns, det enda som de orsakar är onödiga risker som kan leda till ännu mer känslobaserade beslut.

Ingen pratar HM längre

96 602 användare hos Avanza äger minst en aktie i Hennes och Mauritz. Det gör aktien till den sjätte vanligaste aktien hos spararna på Avanza. Det är rätt fantastiskt med tanke på att aktien inte direkt gått lysande senaste åren. I början av 10-talet när aktiebloggar och sociala medier var relativt sett rätt nytt jämfört med idag har HM ett case som beskrevs som närmast et orubbligt företag.

Tillväxtplanen var lika enkel som idiotsäker. Öppna så många butiker som möjligt världen över. Det var inte ovanligt med en tillväxthastighet av en ny butik per dag året om. Samtidigt verkar en ny butik närmast betyda en automatisk ökning av företagets omsättning.

Skulle köpt en indexfond.

Sedan börjar på 80-talet har avkastningen gett totalt 70 000 %. Exklusive utdelningar. Den som placerade 10 000 kronor 1980 har alltså idag ett värde på 7 000 000 kronor. Tyvärr är merparten av den här avkastningen inte skapad senaste decenniet. Den som köpte HM runt millenskiftet har endast fått utdelningarna som avkastning. Kurstillväxten är nära noll idag räknat från år 2000.

HM är fortfarande topp tio.

Aktien toppade i början av 2015 och sedan dess har det varit rätt sur utveckling. Det är inte heller lika stort fokus på antalet butiker, istället har HM börjat stänga olönsamma butiker. Jag tycker den här historien visar att inget varar för evigt, endast sättet att överleva är att anpassa sig. Det har HM misslyckats med rätt rejält och de har gjort misstaget att tro att sättet som vi handlar inte kommer att förändras. Och nu när de äntligen kommit igång med mer digitaliserad handel är problemet att de inte längre har någon egentlig edge gentemot sina konkurrenter. Visst, de har säkert en superslimmad inköpsorganisation, men det finns det hundratals andra klädkedjor världen över. Dessutom står HM för ett koncept som går ut skall köpa nya kläder ofta. Istället för att satsa på tidlösa kvalitetsplagg kommer det nya kollektioner varje år (i och för sig inte unikt inom klädbranschen), men knappast ett bra hållbarhetsperspektiv.

Tillbaka till antalet ägare av HM hos Avanza. Jag funderar alltså på varför HM sex år efter att aktien toppat och gått i en helt avvikande riktning än index fortfarande har nästan 100 000 ägare på Avanza? Aktien verkar helt ha dött i sociala medier och det är få som fortsätter att hävda att aktien är en vinnare i det långa perspektivet. Ända fortsätter aktien att vara topp tio.

Kanske är det många som fortfarande tror att HM kommer igen? Det är ju trots allt en nationalklenod som har haft en fantastisk överavkastning på lång sikt? HM är ett typexempel på hur en framgångssaga helt plötsligt inte längre är en framgångssaga utan bara en aktie bland alla andra aktier.

Jag hittar tyvärr inte artikeln från runt år 2000 där HM lär ha gjort något uttalande om att de väntar med att satsa på digital handel. Det må varit rätt beslut då, men oavsett så är de inte med i matchen längre.

Så oavsett hur mycket man gillar ett företag så spelar historiken ingen roll, kan man inte anpassa sig till framtiden är man inte en spelare i nästa match.