Konsumera utifrån din förmögenhet, inte din inkomst

I samband med att man tar köpbeslut utgår många från sin inkomst. Det behöver inte vara helt fel, men för oss som gillar sparande och ekonomi ter det sig rätt märkligt att enbart resonera kring konsumtion utifrån sin inkomst. Har man ett sparkapital borde köpbesluten alltid ta hänsyn till hur stort kapital man har.

Hur stort sparande man skall ha för att köpa något? Det är en befogad fråga och förmodligen en fråga man alltid skall fundera över i samband med köpbeslut – åt båda hållen. Något som kostar 1 000 kr har inte samma påverkan på en ekonomi där sparkapitalet är 10 mkr som när det är 100 tkr. Ett köpbeslut som innebär att man gör sig av med en procent av hela sparkapitalet har betydligt större effekt än om det är 0,01 procent. Omvänt kan man även säga att om det handlar om 0,01 procent av ditt sparkapital kan det vara rent dumdristigt att inte genomföra köpet om du verkligen anser att de ger dig någon form av värde.

Någonstans finns det en gräns mellan när det är olämpligt och när det blir löjligt i förhållande till ditt sparkapital. 

Så, varför skall man resonera utifrån sitt sparkapital snarare än sin inkomst? Jag skulle säga att främsta skälet är ansvarsfrågan för din egen ekonomi. Har man inget eller ett litet kapital i förhållande till vad man konsumerar konsumerar du för pengar som du istället borde använda för att bygga upp just ditt egna kapital. 

På samma sätt gäller det omvända. Har du ett stort sparkapital att det du konsumerar knappat har någon påverkan på ditt sparkapital kan det istället vara dumdristigt att inte unna sig något – om det verkligen ger dig någon form av värde. Att fundera på om man har råd med streamingtjänster för några hundralappar i månaden om man tiotals miljoner i sparkapital när man älskar filmer och serier är dumt. Värdet av detta överväger effekten det har på ditt investerade kapital.

Om du däremot håller på att bygga upp en buffert och kostnaden för streamingtjänsten motsvarar fem procent av ditt totala kapital, då kan det vara läge med en annan bedömning. Exakt var den här gränsen går avgör man själv, men i de flesta fall är det ganska uppenbart vad som är rätt och fel.

Det gäller i allmänhet men i synnerhet när det gäller större konsumtion i lite större storlek, som till exempel en bil eller ett hus. Nyttan av en bil gör naturligtvis att relationen mellan bilens kostnad och sett i relation till ditt kapital kan vara betydligt större än i exemplen ovan. Men även här hamnar vi i en värdediskussion.

Samma sak när det gäller lån. Bankerna bedömer någons låneutrymme nästan uteslutande från vilken inkomst en låntagare har. Du själv bör dock titta på ditt sparkapital. Oavsett vad banken säger kommer det för din egen privatekonomi att vara relevant hur stora dina tillgångar är i förhållande till hur mycket du lånar.

Att låna fem mkr har garanterat lägre risk om du har ett sparkapital på 10 mkr. Oavsett vilken inkomst du har. Ett bostadsköp där belåningen är fem miljoner och som senare endast är värt fyra miljoner kommer definitivt vara enklare att ta sig ur om ditt finansiella sparkapital är tio miljoner istället för en halv miljon.

Ganska självklart, men få reflekterar över det här i samband med köp- och lånebeslut. Eftersom vi blandade in lån i diskussionen kan jag även tillägga att jag inte ser några konstigheter med att låna ett bostadsköp även om man skulle kunna betala kontant. I ett ränteläge med räntor på en procent eller lägre är det tvärtom rentav oansvarigt att inte och att använda sitt sparkapital.