Vad är mycket pengar? Hur långt är ett snöre? Allt är relativt. Vad som är mycket pengar för den ene behöver inte alls vara mycket för den andra. Allt handlar om vilka referensramar vi har. Det har säkert även att göra med i vilken del av livet vi befinner oss. Som student kände man sig rätt rik med femsiffriga tillgångar, kom man vid något tillfälle upp på sexsiffriga tillgångar var man närmast förmögen.
Riktigt den referensramen har man inte 20-25 år senare.
En annan fråga runt detta är hur vi tänker kring den mentala bokföringen av pengar. Hur mycket pengar behöver man ha fritt tillgängligt på sina bankkonton, det vill säga pengar som inte är uppbundet i långsiktigt sparande? Nu tänker jag inte främst på buffertpengar som är till för att garantera att man klarar kassaflödet x antal månader, utan mer hur mycket som behöver finnas kontant för att man skall ha en bra känsla. Att det går att unna sig något utan att man känner att avståndet mellan fritt tillgängligt kontanta medel och de långsiktiga placeringarna blir för litet?
|
Pengar är känsla. |
I samband med att jag sparat på mig en extra stor summa på bankkontot för en större planerad utgift noterade jag hur en skön känsla av ett stort belopp, som mentalt inte var allokerat till ett långsiktigt sparande, infann sig allt eftersom tiden gick. När man väl började närma sig tidpunkten då pengarna skulle användas konstaterade jag att fram till konsumtionspunkten hade pengarna skapat en väldigt skön känsla.
En frihetskänsla av att pengar som satts av i närtid faktiskt också varit tillgängliga, inte låsta för investerande. Den här känslomässiga observationen resulterade i några intressanta reflektioner. Jag har under många år varit en inbiten sparare, så inbiten att jag faktiskt prioriterat sparande framför rent av nödvändiga saker. Samtidigt har sparandet, eller känslan av att ha fritt tillgängliga medel även inverkat på investeringsviljan. Investeringar är ju en form av naturlig förlängning av långsiktigt sparande. Just känslan av att veta att man har ett, i paritet med sina egna referensramar, stort belopp fritt tillgängligt har tyvärr även gjort att man inte velat investera sitt långsiktiga sparande med rädsla för att förlora pengarna.
Självklart ett mycket dåligt beteende eftersom ett långsiktigt sparande som inte investeras är en form av kapitalförstöring. Slutsatsen jag kan dra av detta är att känslorna fortsätter att spela mig spratt som gör att jag inte utnyttjar pengarna rätt. Visst är det viktigt att ha tillräckligt med kontanta medel fritt tillgängligt, men i praktiken gör ett stort belopp på ett bankkonto ingen nytta, även om det är en skön känsla. Det borde snarare vara så att känslan skall infinna sig när man vet att man har ett balanserat belopp så att merparten antingen är långsiktigt investerat eller att det faktiskt används till sådant som skapar riktigt värde i verkligheten.
Oavsett, tillsvidare får jag vid de tillfällen då de likvida medlen uppgår till högre nivåer passa på att njuta av känslan som infinner sig. Så mycket mer värde än just en skön känsla lär de inte skapa så länge de inte används eller investeras.