Bekvämt fattig

Hos A wealth of common sense tar man upp en alternativ indelning av hur rik man är beroende på kapitalnivå. Lite intressant att jämföra med den indelning som jag tog upp tidigare i ett annat inlägg i anslutning till diskussionen om när man är ekonomiskt fri respektive ekonomiskt oberoende.

Översatt till svenska ser nivåerna ut ungefär enligt listan här.

1-4 miljoner	Comfortably poor
4-10 miljoner	Comfortably off
10-20 miljoner	Comfortably wealthy
20-100 miljoner	Lesser rich
100-300 miljoner	Comfortably rich
300-700 miljoner	Rich
700-1000 miljoner	Seriously rik
1-2 miljarder	Truly rich
+2 miljarder	Super rich

Enligt tabellen här ovan så drar man gränsen för rik ungefär runt 20 miljoner, samma som i mitt tidigare inlägg där vi, enligt eget tycke, drog den absolut nedre gränsen för att betrakta sig som ekonomiskt oberoende. Här pratar man istället om när man är rik (vilket inte nödvändigtvis behöver vara samma som ekonomiskt oberoende). Den gränsen drar man också runt 20 miljoner. Tyvärr framgår det inte om vi räknar in det primära boendet, men jag utgår ifrån att man inte gör det. Hit räknar vi inte heller andra låsta tillgångar som till exempel alla former av pensionskapital.

Lite intressant, och provocerande för vissa, att man tycker att gruppen 1-4 miljoner skall definieras som bekvämt fattiga. Bland Avanzas sparare innebär det att cirka sex procent kan tituleras som bekvämt fattiga.

Jag vet inte riktigt om man skall blanda in begreppet fattig på de kapitalnivåerna, men självklart är boken som gör den här definitionen skriven för att till viss del provocera.

Ytterligare värt att notera är att de drar gränsen för rejält rik redan vid 700 miljoner, det krävs alltså inte ens en miljard för att titulera sig rik på riktigt och redan vid 300 miljoner blir man alltså rik och tillhör inte längre någon av de aspirerande kategorierna som alltså redan startar så långt ner som vid 20 miljoner.

Hela det är resonemanget är självklart skrivet med glimten i ögat och en stor portion ironi. Som alltid så säger sällan en enskild summa om man är rik eller inte utan det beror helt på hur livet ser ut i övrigt och hur man hanterar sitt kapital. Blandar vi dessutom in lycka så blir det ännu mer intetsägande som enskild faktor, men visst kan mycket kapital vara underlättande och göra livet mycket enklare och roligare om man använder det på rätt sätt.

Ekonomiskt fri vs ekonomiskt oberoende – del 2

Ekonomiskt oberoende till skillnad från ekonomiskt fri, handlar om att ha tillgång till betydande kapital som ger dig som individ helt andra möjligheter än medelsvensson. I första delen avhandlades vilket intervall av kapital som krävs för att vara ekonomiskt fri (eller åtminstone kunna definiera sig som det generellt), här tänkte jag istället utveckla resonemanget kring vilken nivå som krävs för att kunna anse sig vara ekonomiskt oberoende.

I teorin är ingen helt ekonomiskt oberoende. Inte ens Jeff Bezos kan köpa hela världen. I praktiken är det rimligt att definiera ekonomiskt oberoende som något annat än att man behöver kunna köpa världen. För ekonomisk frihet landade den övre gränsen på runt 20 miljoner SEK (i skrivande stund). Samtidigt vet vi att definitionen på när man känner sig rik ligger någonstans mellan 15-25 miljoner SEK beroende på vilken generation man tillhör. Att känna sig rik och ekonomisk frihet behöver inte heller nödvändigtvis blandas ihop med ekonomiskt oberoende, men det ger viss vägledning.

Jag tycker därför att vi kan början någonstans runt 20 miljoner som den absolut nedre gränsen för att ens fundera på definitionen på ekonomiskt oberoende. 20 MSEK eller 2 MUSD är internationellt sett inte särskilt mycket sett till om du skall spela i en högre liga när det till exempel gäller ägande av flera boenden på olika platser runt världens metropoler i exklusiva områden. Om du tyckte intervallet 3-20 miljoner för att definiera ekonomiskt fri var brett blir nog måttet på ekonomiskt oberoende helt enormt.

Om vi ändå skall försöka oss på en definition väljer jag att göra det i fyra nivåer.

• Nivå 1: 20-100 MSEK eller 2-10 MUSD
• Nivå 2: 100-1 000 MSEK eller 10-100 MUSD
• Nivå 3: 1 000-10 000 MSEK eller 100-1 000 MUSD
• Nivå 4: +10 000 MSEK eller +1 000 MUSD

Jag har valt fyra kategorier där intervallet ökar med faktor tio. Anledningen till det är att har man väl uppnått en viss nivå är inte skillnaden på vad man kan göra jättestor förrän man kommer till nästa nivå. Om du har 40 eller 60 miljoner påverkar inte din vardag särskilt mycket. Däremot om du ökar från 40 till 400 miljoner skapas helt nya möjligheter, på samma sätt som skillnaden på 400 miljoner och fyra miljarder ger olika förutsättningar. Däremot är skillnaden på 400 och 600 miljoner inte lika livsförändrande.

Att jag satt lägsta nivån på 20 och inte 10 miljoner på första nivån är kopplat till att jag tycker en absolut förutsättning för att prata om ekonomiskt oberoende är att man har en möjlighet till en grundläggande ekonomisk frihet på en nivå som motsvarar medianinkomsten. Har man inte uppnått det behöver man inte tänka i termer av ekonomiskt oberoende.

Ekonomiskt fri vs ekonomiskt oberoende - del 1

Ekonomiskt oberoende är det många som slarvigt använder när de menar att de har obegränsat med pengar. Låt oss konstatera att teoretiskt är det ingen som har obegränsat med pengar, inte ens Jeff Bezos. I praktiken kan det däremot vara så att det med rimlighet går att säga att någon i princip kan göra vad hon eller han vill utan att behöva fundera på vad det kostar, men allt är relativt även här.

Jag vill hellre börja i änden av det vi kallar för ekonomiskt fri vilket är en lägre grad av ekonomiskt oberoende. Definitionen av ekonomiskt fri är enligt mig när man inte är beroende av en arbetsinkomst för att klara grundläggande behov, såsom mat, boende och transport. Redan här blir det också svårt att fastställa en exakt gräns eftersom vi alla definierar nivån på grundläggande behov som olika. Det enda vi kan vara överens om är att vi har olika syn på var den gränsen går.

Själv väljer jag att definiera ekonomiskt fri som den som via passiva inkomster har tillgång till en nettosumma på det som motsvaras av en svensk medianinkomst. I nuläget är det 32 400 kr/mån före skatt och efter skatt blir det ungefär 22 700 kr/mån eller cirka 270 000 kr/år.

Det är en summa som i princip alla i Sverige skall kunna leva gott på när det handlar om att tillfredsställa grundläggande behov, men i praktiken går det självklart att leva på betydligt mindre för att klara grundläggande behov på en rimlig nivå. Efter som det inte går att fastställa en exakt gräns är det bättre att arbeta med intervall, så får man själv bedöma var någonstans man tycker att det är rimligt att lägga ribban.

Om mittenskiktet är 22 700 kr/mån kan vi sätta ett intervall som ligger mellan 11 400 kr/mån och 34 000 kr/mån. Alltså 50 % lägre respektive högre. Är man extremsparare så är det självklart inte några svårigheter att överleva på en summa runt 11K per månad, men jag tror de flesta som ser sig som ekonomiskt fria trots allt har ambitioner att ha en tillvaro där man vill lägga sig på en något högre nivå än att bara överleva – men det kan ju självklart vara olika. Skall man känna sig ekonomiskt fri bör det dessutom kanske finnas lite utrymme för oförutsedda utgifter utan att man behöver ta av det kapital som skall generera samma avkastning även i framtiden.

På årsbasis behöver vi alltså mellan 137 000 kr och 408 000 kr, vilket i mitten då blir cirka 272 000 kr där vi drar gränsen för att vara ekonomiskt fri.

Ovanstående var den ena delen, nästa del handlar om hur mycket som är en säker uttagsnivå. Det är i sig många inlägg och inget vi skall fördjupa oss i nu, men grovt kan vi säga att uttagsnivån bör vara någonstans mellan 2-4 procent årligen. Allt högre än fyra procent får anses orimligt om man vill att kapitalet skall bevaras. Mest rimligt är förmodligen att räkna på två procent eftersom vi måste ta hänsyn till både inflationsuppräkning och skatt (utgår härifrån att kapitalet beskattas som ISK eller KF).

Förenklat blir lägsta nivån (startnivån), alltså 137K som motsvaras av fyra procent 3,4 miljoner (137000/0,04).

Mellannivån, alltså 272K som motsvaras av tre procent blir 9,1 miljoner (272000/0,03).

Övre nivån, alltså 408K som motsvaras av två procent blir 20,4 miljoner (408000/0,02).

Mängden kapital för att känna sig ekonomiskt fri kan alltså kraftigt variera mellan 3,4-20,4 miljoner, en enorm skillnad, men allt handlar om vilken säkerhet man önskar kombinerat med den standard som man anser är rimlig.

Den här nivån kommer självklart att förändras allt eftersom inflation och reallöneförändringar sker i samhället, men beräkningsmodellen är densamma oavsett nivån.

Notera att jag utgår nu ifrån en nivå som jag inbillar mig att de flesta skulle acceptera som rimliga nivåer. Det finns självklart extremfall åt båda hållen, men då handlar det inte om generella definitioner utan om specifika fall.

Fortsätt till andra delen.

När är man wealthy?

Wealthy eller slarvigt översatt, rik, när är man det? Vän av ordning kommer alltid ta upp argumentet att rik kan man vara på många olika sätt och det går inte att mäta enbart i pengar. Det är helt sant, men nu skall vi fokusera på ekonomisk rikedom, närmare bestämt finansiella tillgångar och andra tillgångar som är lätta att omsätta exklusive den primära bostaden. Det innebär att för de flesta handlar det om hur mycket pengar vi har i aktiedepåerna och på bankkontona.

I inlägget om HNWI konstaterade jag att gränsen fortfarande går vid det magiska beloppet en miljon dollar. Den här gränsen har använts som nedre gräns för HNWI under många år, samtidigt har inflationen tickat på och med det gjort summan mindre värd. Så hur mycket finansiella pengar behöver man för att känna sig rik i dagens penningvärde? Detta finns det så klart undersökningar på och den summan varierar lite från år till år, med åren har den så klart stigit. Ett rimligt antagande är summan säkert kan justeras ner eller upp beroende på vilket land man lever i då kostnadsbilden för samma levnadsstandard kan variera kraftigt från land till land.

Enligt Schwabs årliga undersökning är den genomsnittliga summan för att betrakta sig själv som rik i USA totalt 1,9 miljoner USD eller omräknat till svenska kronor cirka 16,3 miljoner kronor. Intressant är att samma siffra år 2020 landade på 2,6 miljoner dollar. Det innebär alltså att känslan av när man känner sig rik kraftigt kan variera från år till år. Notera att det alltså inte är någon exakt definition det handlar om utan frågan är ställd utifrån hur mycket respondenterna själva anser att de behöver för att känna sig rika.

Vill även påminna om att det inte handlar om inkomst utan hur mycket nettotillgångar man anser sig behöva för att känna sig ekonomiskt rik. Vad innebär det då att ha runt 16 miljoner i finansiella tillgångar? Om 16 miljoner är definitionen på när man känner sig rik i USA säger min magkänsla att genomsnittet på samma fråga i Sverige troligen skulle vara lägre, kanske betydligt lägre. Låt oss dock hålla kvar vid 16 miljoner ett tag till. Med fyraprocentsregeln innebär det ett årligt uttag på 650 000 kronor, omräknat till månadslön före skatt motsvarar det ungefär 87 000 kr i månaden.

Vidare kan de flesta förmodligen skriva under att man kan betrakta sig som åtminstone ekonomiskt fri med en tillgångssumma på den nivån, givet att man har ett någorlunda normalt leverne. Som alla resonemang i sådana här frågor blir svaret alltid att summan där man känner sig rik står i direkt relation till det liv som du själv vill leva. Statistiskt kan vi vara helt säkra på att finansiella tillgångar på den här nivån år 2021 (och troligtvis under många år framöver) placerar dig mycket högt upp i tillgångsligan.

Som avslutning kan vi konstatera att nivån där man själv anser sig vara rik varierar beroende på vilken generation man tillhör.

$1,4 MUSD Millenials (födda 1982-1997)

$1,9 MUSD Generation X (födda 1966-1981)

$2,5 MUSD Baby boomers (1947-1965)

Yngre generationer verkar alltså tycka att det räcker med betydligt mindre för att känna sig rika medan den äldre generationer anser sig behöva mer. Jag är beredd att själv, helt anekdotiskt så klart, skriva under på att detta stämmer med min egen uppfattning. Personer som är yngre än mig själv verkar helt enkelt lägga mindre vikt vid behovet av att ha en stor tillgång på pengar, andra saker verkar vara viktigare.