Långsiktig dokumentation

I nästan alla diskussioner runt sparande och investeringar kommer rådet om långsiktighet upp. Samtidigt vet vi att just det här med långsiktighet är något som är lika självklart som svårt att applicera i verkligheten. Varför är det så egentligen? Som jag ofta är inne på i mina resonemang är en del av förklaringen att livet är allt annat än linjärt. Vårt egna kunskapsläge utvecklas för varje år som går, förutsättningarna på marknaden förändras och framför allt så förändras våra övriga liv mer än vi kanske vill tro. Förändringarna som sker i livet utanför det ekonomiska intresset har ofta större påverkan på just ekonomin än vi gärna vill kännas vid.

Den nyutexaminerade studenten som precis flyttat hemifrån, är singel och plötsligt fått en månadslön att spendera och förvalta tycker det här med högriskinvesteringar verkar enkelt och tiden som kan spenderas på detta under hobbyliknande former är närmast obegränsad. Två decennier klokare ser både riskprofilen, kunskapsläget och tillgången på tid för investerandet lite annorlunda ut, liksom målen med investerandet.

Långsiktighet.

Det som gått upp för mig på senare år är hur dålig jag varit på att dokumentera mina resultat. Fokus har alltid varit framåt och just hur min avkastning varit i förhållande till hur den skulle kunna varit om jag ägnat mig åt beprövade principer inom området istället för att hantera sparandet som ett intresse hade jag kanske kommit till insikt tidigare kring hur jag år efter år underpresterat mot index? På något sätt har jag kanske börjat om så många gånger att jag inte tyckt det varit någon idé att dokumentera utvecklingen eftersom jag haft på känn att den ändå inte varit riktigt bra? Eller så har det helt enkelt bara varit för tråkigt att år in och ut skapa en röd tråd av dokumentation som man kan gå tillbaka till och utvärdera?

Jag verkar inte heller vara ensam. Bland vänner och bekanta har jag aldrig någonsin, inte en enda gång, ens varit i närheten av en diskussion där man pratat om den långsiktiga historiken. Däremot verkar många gilla att slänga sig med kommentarer kring hur viktigt den allmänna långsiktigheten är – trots att väldigt få alltså verkar ägna sig åt långsiktiga strategier. De så kallade strategierna verkar vara mer kortsiktiga engagemang. Ironin i det är ganska smärtsam: vi tror att vi ägnar oss åt något långsiktigt samtidigt som vi ändrar strategin ofta. En strategi som ändras ofta är alltså ingen strategi.

Inte ens i bloggsfären verkar det vara intressant med att göra långsiktiga uppföljningar. Det är lite extra märkligt eftersom väldigt många bloggar till stor del består av inlägg där man väljer att lägga energi på att redovisa enskilda transaktioner från tid till annan eller orera kring hur senaste månaden utvecklats sig. Antalet sammanställningar där någon kan visa upp något som ens liknar en dokumentation över åtminstone fem- eller tioårsperioder verkar vara mer sällsynt, jag lyckas knappt hitta någon som väljer att dela detta. Något jag tycker är rätt häpnadsväckande – vi kan ägna timmar åt att reflektera över enskilda köp eller hur något utvecklats en enskild månad eller kvartal, men att istället höja blicken och fokusera på hur det ser ut i det stora perspektivet verkar vara mindre intressant. När man reflekterar över sitt agerande borde det vara både mer intressant och tidseffektivt att titta på de stora penseldragen och hur man långsiktigt agerat och utvecklats, inte grotta ner sig i detaljer.

Långsiktighet vinner i längden.

Det bästa exemplet på långsiktig dokumentation som jag träffat på i bloggvärlden är Lundaluppen som föredömligt år för år presenterat och reflekterat över hur hans agerande utvecklats över längre perioder. Ett upplägg som jag själv hoppas jag kommer orka med att hålla i de kommande åren. Hans upplägg med att mäta sig själv i rullande femårsperioder är verkligen något som bekräftar långsiktighet.