Vi jämför oss med supermänniskor

Vi människor tenderar att ständigt jämföra oss med andra. Det är inte lätt att vara bäst på allt, men ändå vill vi gärna vara det. För vissa är detta en extra stor stress. Det gäller inte bara att vara rikast ekonomiskt, ha flest vänner, finaste familjen, hetaste karriären, spendera mest tid med barnen, högst betyg, mest vältränade kroppen. Jämförelserna slutar aldrig och det är förvånansvärt lätt att känna sig dålig.

En fälla många hamnar i är att under själva jämförandeprocessen alltid plocka ut det bästa hos alla. När du utvärderar din hälsa jämför du dig med den i din bekantskapskrets som är mest vältränad och är superduktig på att träna och äta rätt. När du gör en bedömning av dina prestationer i karriären letar du också bland toppen av alla du känner. Samma sak med ekonomin, vem i bekantskapskretsen verkar ha mest pengar? Eller varför inte bilen? Varför kör jag runt i en begagnad ekonomibil som är flera år gammal när grannen byter upp sig vart annat år och alltid kör premium?

Varför är jag en tråkmåns som aldrig hinner umgås med mina vänner, alla andra verkar ju umgås hela tiden? Samma sak med kvalitetstid med familjen, hur hinner alla med att spendera tid med sin familj flera kvällar i veckan? Samtidigt som de verkar tillbringa flera kvällar i veckan på golfbanan?

Hur hade kollegan råd att bygga det där jättehuset, själv hade jag bara råd med 150 kvadrat i ett sämre område? Kanske ser du vart jag vill komma med det här resonemanget? När vi utvärderar oss själva inom ett område, oavsett vilket, tenderar vi att jämföra oss med den som är bäst i klassen inom just det specifika området.

Vår hjärna lägger ihop det positiva från alla människor vi ser i vår omgivning och skapar en supermänniska som är bäst på allt. Om vi istället tänker rationellt ser verkligheten inte alls ut så. De flesta är bra på något, men då på bekostnad av något annat. Att till exempel vara ekonomiskt fri och sova gott om natten innebär kanske att man inte har finaste bilen i kvarteret, men å andra sidan är kanske den som har finaste bilen i kvarteret inte den som har den absolut mest optimerade ekonomin.

Problemet med ackumulerade jämförelser är att vi jämför oss med individer som inte existerar i verkligheten, detta skapar en helt onödig stress och flyttar fokus dina egna mål. Problemet är delvis kopplat till survivorship bias, det vill säga att vi tenderar att bara se vinnarna samtidigt som vi ignorerar alla som inte lyckades lika väl inom det specifika området jämförelsen gäller. Så istället för att lägga tid och energi på att jämföra oss med individer som inte finns är det alltså betydligt bättre att fokusera på sig själv och det som är viktigt för just dig. För att kunna göra det måste man helt ignorera det som är viktigt för andra och prioritera. Det gäller både ekonomiskt och inom samtliga områden.