60/40-portföljen

Senaste åren har 60/40-portföljen fått utstå hård kritik! Den har beskyllts för att vara död och helt värdelös. Historiskt har portföljen levererat en genomsnittlig årsavkastning på sju till nio procent beroende på lite vem man frågar och hur man mäter. Bakgrunden till debaclet är, så klart, ränteutvecklingen. Aldrig förr har obligationsmarknaden haft en så dyster prognos som nu. Detta lyfts gärna fram i jämförelse med hur det såg ut på 00-talet där obligationer faktiskt avkastade bättre än aktier*.

En 60/40-portfölj innebär att vi arbetar med två tillgångsslag. Aktier och räntor. 60 procent av totala värdet skall vara placerat i aktier samtidigt som resterande 40 procent skall vara placerat i räntor. Vid särskilda tidpunkter, ofta årligen, återställer man balansen till 60/40. Har det varit bra börsutveckling flyttar man en del av aktierna till räntor så att det återigen blir 60/40-balans. Har det varit negativ utveckling på börserna blir det istället en del räntor som vi köper aktier för. Vi återgår alltså till ett utgångsläge i balansen mellan aktier och räntor. Detta brukar kallas för en strategisk allokering. Alltså ett slags basallokering eller långsiktig allokering kopplat till din livssituation och dina sparmål.

Oavsett hur räntemarknaderna kommer utvecklas i framtiden så vill jag lyfta fram en annan viktig aspekt med en 60/40-portfölj, och det är effekten på svängningarna i portföljen. Att se sin portfölj minska med 30, 40, 50 procent eller mer kan vara väldigt smärtsamt och leda till förhastade beslut (läs säljer allt vid sämsta tänkbara tillfälle). I ett 60/40-scenario innebär en nedgång på 40 procent istället en nedgång på 24 procent, betydligt mer hanterbart. Dessutom har du vid det laget betydligt mera torrt krut att köpa in dig med på lägre nivåer när det är dags för ombalansering. Inte så dumt, ur ett psykologiskt perspektiv, och dessutom rent statistiskt ett lönsamt drag. Betydligt mera lönsamt än att paniksälja vid fel tidpunkt.

Undantaget att väldigt många tror på väsentligt sämre ränteutveckling det kommande decenniet, har just fördelningen 60/40 visat sig ge nästan lika bra årlig avkastning** som en 100-portfölj med bara aktier, fast med betydligt mindre svängningar. Visst, på riktigt lång sikt kommer det alltid vara mer lönsamt med bara aktier, men skälen till att inte bara ha aktier är många. De här skälen stavas livet och dina känslor. Det händer saker under livets resa som gör att du vill använda delar av sparandet tidigare än först om 30 år som var planerat. Det kan rentav vara så att du måste använda pengarna tidigare. Då är det en klen tröst att du kommer tjäna mycket mer om du är fullinvesterad i aktier och vi råkar befinna oss vid fel tillfälle i marknaden när just du behöver använda medlen.

För mig handlar 60/40-portföljen mer om att hantera svängningarna och bevara värdet. Inte att maximera min avkastning på bekostnad av alltför stora svängningar. Dessutom kvarstår, statistiskt, chansen att få lika god avkastning som enbart investeringar i aktier (även om ränteprognosen just nu talar emot detta). Från tid till annan kan det vara intressant att överväga en alternativ allokering där man har mer eller mindre än 60 procent aktier, vi brukar då prata om taktisk allokering. En mer kortsiktig över- eller undervikt av aktier. Sådana tillfällen där det kan vara intressant är till exempel vid extrema upp- eller nedgångar. Eller om du planerar att inom några år göra stora uttag.

* Jämför man indexutvecklingen från 1 januari 2000 till 31 december 2009 avkastade faktiskt obligationer, i snitt, bättre än aktier. Jämförelsen haltar lite eftersom 1 januari 2000 är ett väldigt speciellt datum eftersom det skett extrema uppgångar i slutet på 90-talet samtidigt som år 2009 är precis efter att man börjat återhämta sig från finanskrisen 2008. Jämför vi istället mellan 1997-2007 får vi en helt annan bild. Så nej, över längre tid har inte obligationer avkastat bättre än aktier.

** Anledningen till att en 60/40-portfölj kunnat ge lika bra eller nästan lika bra utveckling som 100 procent aktier sett över en längre tid bygger på löpande ombalansering där man systematiskt köper in sig i nedåtgående marknader och sedan säljer av successivt i uppåtgående marknader när man återställer balansen till 60/40.