Konsekvenstänk och investeringar

Det sägs att vår hjärna är fullt utvecklad först runt 25-årsåldern när det kommer till vår förmåga till konsekvenstänk. När det gäller ekonomi med fokus på sparande och investeringar funderar jag på om det verkligen räcker med en så pass låg ålder som 20-årsåldern. När vi pratar om 25-årsåldern utgår jag ifrån att det finns ett ganska brett spann för när mognaden för konsekvenstänk faktiskt inträffar för den enskilde. Vissa kanske är mogna redan vid 20 års ålder, andra kanske närmare 30? I fallet med sparande och investeringar skulle det inte förvåna mig om detta inträffar betydligt senare för vissa, kanske rentav vid 40-årsåldern? Eller aldrig?

När vi utvärderar ekonomiska beslut tenderar vi att fokusera på det önskade resultatet snarare än vilka alternativa utfall som, väldigt sannolikt, också kan inträffa. Beslutet att investera i en enskild högriskaktie har självklart målet att ge extrem avkastning på kort tid, hur idiotsäkert och underbyggd investeringen är, vet vi att rent statistiskt har vi alla odds emot oss. Både i att vi faktiskt har rätt och vår förmåga att mentalt kunna hålla i en sådan investering och sälja vid exakt rätt tillfälle utan att frestas att sälja för tidigt eller ännu värre att sälja tidigare än planerat på grund av kraftiga svängningar åt fel håll som helt enkelt blir för jobbiga mentalt att hänga med på.

Det finns många exempel att läsa om där beslut tagits om investeringar där man sedan redan samma dag valt att lämna investeringen eftersom den utvecklades för mycket åt fel håll – snacka om impulshandlingar!

Hur många gånger har man inte struntat i att reflektera över negativa konsekvenser som ett ekonomiskt beslut kan få? Utan istället bara fokuserat på de positiva sakerna som handlingen eventuellt kan leda till? När vi som är vuxna (i alla fall sett till åldern) tar känslobaserade, impulsiva beslut som är dåligt underbyggda med fakta utifrån hela perspektivet vill vi inte sällan trösta oss med att vi hade otur. Självklart handlar det inte om otur i många av fallen utan bara om att man tagit ett beslut som inte byggt på fakta och erfarenhet utan närmast enbart på impuls och känsla utifrån någon idé vi fått baserat på ett fragment av något.

Konsekvenstänk är ju egentligen en ganska grundläggande grej som vi generellt lär oss hantera i samband med vår uppfostran, men inom just ekonomi verkar det här tänkandet inte fått samma förutsättningar. I alla fall verkar det som att många, eller i alla fall i många situationer hos många, som att konsekvenstänket fallerar. Det är lite som när många sätter sig i förarsätet på en bil. En i övrigt väldigt ansvarstagande och rationell individ förvandlas till något helt annat och börjar agera närmsta hundraprocentigt på känsla i sitt agerande. Inom ekonomi verkar det i många fall vara lite samma sak. Självklarheter som att inte ta helt onödiga och omotiverade risker verkar helt försvinna. Samtidigt som alla misstag självklart är någon annans fel.

Den tillgänglighet vi småsparare idag har att göra olika typer av investeringar, som för 20-30 år sedan var betydligt mer svårtillgängligt, ställer också betydligt större krav på att kunna göra rationella bedömningar om vad som faktiskt är rimligt och inte rimligt.