Marknaden kommer att välja vinnarna åt dig

Ben Carlson skriver skarpt om hur indexfonderna, väljer vinnarna åt dig. Merparten av all avkastning som genereras av de största bolagen genereras innan de blir riktigt stora. Som indexinvesterare är du garanterad att kunna ta del av den här avkastningen eftersom du äger alla aktier i ett index.

Senaste tio åren har vi sett hur många techbolag passerat gamla klassiska storbolag. Hade man köpt dessa innan 10-talet hade man haft en fantastisk resa, problemet var bara som vanligt att det var få som såg t ex cloud-trenden komma innan det var för sent.

Eller såg du framför dig på 90-talet hur Amazon tjugo år senare skulle bli ett av världens största bolag genom sitt AWS? Eller hur Microsoft efter att ha stagnerat runt 2000 skulle få en nystart i och med cloud på 10-talet?

Genom att äga indexfonder eller indexliknande fonder får du automatiskt ta del av de här uppgångarna samtidigt som all statistik indikerar att när bolag väl har nått toppskiktet av de största bolagen, är merparten av avkastningen redan genererad.

Förväntad avkastning och mean reversion

Sommaren är snart över och jag noterar som alltid Avanzas inlägg om vilka aktier och fonder som har köpts och sålts mest under månaden. Under juli kan vi se att globalfonderna toppar köpen allt mer och småbolagsfonderna ligger högt på säljlistan. Det är lite deja vu över det här beteendet. Som många säkert redan noterat går globalfonderna betydligt bättre än de svenska fonderna, mycket bättre faktiskt Just nu. Med stöd i statistik och forskningen vet vi att det inte är bra för den långsiktiga avkastningen att satsa på det som gått bäst på kort sikt.

Två saker:

1)

Desto mer något har gått ner, ju högre kommer den framtida förväntade avkastningen vara/bli.

2)

Mean reversion. Över tiden tenderar de aktier som gått sämre än de som gått bättre, att komma ikapp.

Sjävklart gäller ovanstående inte enskilda aktier utan på gruppnivå.

Vill man, med statistik och forskning, maximera möjligheterna att få bäst avkastning på lång sikt bör man alltså ta sig en funderar innan man ökar inköpen i globalfonder på bekostnad av till exempel småbolagsfonder (och svenska aktier generellt) som just nu går lite sämre än globalfonderna.

Halvtid 2023 - aktiva portföljen

Så var första halvåret 2023 avklarat och det har blivit dags för en avstämning  av min aktiva portfölj, som sedan start än så länge följer närmast exakt samma upplägg som min basportfölj för tillfället, men med undantaget att den är allokerad 100 % till aktier och nyinsättningar sker regelbundet. Det har varit ett bra år och jag kan konstatera att jag har slagit mitt index även i den här portföljen under första halvåret 2023 - även om jag fortfarande sedan start ligger efter index.

Eftersom det sker nyinsättningar regelbundet till den här portföljen använder jag årets startvärde (samtliga insättningar sedan start plus minus utvecklingen sedan start fram till årets början, sedan summerar jag detta värde med samma värde kommande månader plus insättningarna. Därefter användare jag detta värde som genomsnittsvärde för att beräkna avkastningen under perioden. För att jämföra mot index gör jag en simulering av samma upplägg med en portfölj som är 50/50 investerad i en svensk och en global indexfond och justerar denna för årets avkastningsskatt.

Börsåret har alltså inletts väldigt bra, i alla fall på den globala sidan är indexfonden är upp 22,58 %. På svenska sidan är det faktiskt inte alls riktigt lika bra, även om den också är upp med 11,23 %. Inte illa på ett halvår men betydligt sämre än globalt. Utifrån min indexberäkning inklusive justering för avkastningsskatt landar mitt jämförelseindex på 23,70 %. I det här indexet har vi även tagit hänsyn till insättningar som påverkats av avkastningen med start från olika månader under halvåret, som även styrs av att jag löpande allokerar insättningarna till de fonder som haft lägst avkastning vanligtvis, för att hjälpa till att hålla balansen mellan allokeringarna.

Så, utvecklingen för min portfölj landar då på 24,75 % vilket är 1,05 procentenheter bättre än index under perioden. En marginell skillnad men ändå ett steg i rätt riktning.

Totalt sett är min portfölj upp cirka 50 % sedan starten 1 januari 2021 vilket kan jämföras med mitt index som är upp 70 % sedan start. Jag får dock glädja mig år att förväntad avkastning i Sverige och särskilt på småbolagen som haft en lite jobbig start på året har en väldigt bra förväntad avkastning utifrån perspektivet att de nu ligger efter övriga världen. Detta bygger jag på statistik och mean reversion.

Lite allmänt kring mina fonder så ser det ut så här första halvåret (exklusive avkastningsskatt):

45,21 % Robur Technology

23,70 % Robur Globalfond

19,10 % Spiltan Småbolag

16,76 % Index

13,84 % Spiltan Investmentbolag

11,80 % Cliens Småbolag

10,92 % Spiltan Stabil

10,65 % Evli Småbolag

9,51 % SEB Småbolag C/R

7,71 % Enter Småbolag

2,46 % AMF Småbolag

Jämför vi de globala fonderna med globalt index ligger globalfonder marginellt bättre medan teknik slå index mer än dubbelt.

Samma sak när vi jämför svenska fonder med en svensk indexfond så är det visserligen lite mer blandat, men tre av åtta går bättre, två av åtta ungefär likadant och två lite sämre.

Utifrån utvecklingen just nu blir det inga rebalanseringar under halvåret utan jag gör precis som förra året och inväntar helårsresultatet innan det blir aktuellt med någon rebalansering. I den aktiva portföljen sker det dessutom regelbundna insättningar som automatiskt bidrar till att hålla balansen mellan de olika fonderna.

Har i nuläget inte heller några planer på att göra några utsvävningar i andra fonder eller aktier, vilket jag enligt mina regler får göra i den aktiva portföljen. Just nu lägger jag den tiden på annat.

Halvtid 2023 - basportföljen

Halva investeringsåret 2023 har per 15 juni passerats. Så här dags för exakt ett år sedan var basportföljen ner med lite drygt en femtedel, sedan återhämtade den sig lite under hösten efter vändningen i september. Sedan starten på investeringsåret, som jag för basportföljen räknar från 15 december året innan, stänger vi halvåret på totalt 11,43 % för hela basportföljen.

Aktiedelen är totalt upp med 17,26 % medan räntedelen är upp 3,20 %.

Andelen aktier ligger på 63,5 % av portföljens totala värde efter första halvåret.

Jag är ju till 70 % investerad i svenska aktier medan mitt jämförelseindex är bygger på 50/50 mellan globala och svenska indexfonder. Länsförsäkringar Sverige Index är upp 7,12 % och Länsförsäkringar Global Index är upp 16,71 %. Det blir jämt fördelat 11,92 % och justerat för ett halvt års avkastningsskatt på delar vi årets schablonskatt på 0,882 % på hälften landar vi på 0,441 %. Drar vi bort den är index upp 11,43 %.

Det innebär att jag ligger 5,83 % bättre än index på aktiedelen under första halvåret 2023.

För räntor jämför jag mig mot Spiltan Räntefond, den har haft en utveckling på 3,15 %. Justerat för avkastningsskatt har den avkastat 2,70 %. Sammanfattat har mina räntefonder gått 0,50 % bättre än index, räntedelen har avkastat 3,20 %,

Totalt sett med utgångspunkt i 60 % aktier och 40 % räntor landar jämförelseindexet, justerat för avkastningsskatt, på 7,94 %.

Totalt har min 60/40-portfölj gått 3,49 %-enheter bättre än index under första halvåret 2023. Eftersom sex månader är en väldigt kort period i de här sammanhangen skippar jag att sammanställa hela utvecklingen från start i december 2020 och sparar den till portföljbokslutet istället vid årsskiftet.

Utvecklingen har alltså överträffat index trots att jag varit investerad med 70 % av aktieandelen i Sverige som på indexnivå gått sämre än globalt index.

Utveckling versus index per fond

33,58 % Robur Technology

17,30 % Robur Globalfond

16,96 % Spiltan Småbolag

11,92 % Index (exklusive avkastningsskatt)

10,25 % Evli Småbolag

9,73 % Cliens Småbolag

8,57 % Spiltan Investmentbolag

6,99 % Enter Småbolag

6,60 % SEB Småbolag C/R

6,44 % Spiltan Stabil

-0,22 % AMF Småbolag

Utan tvekan är det global teknologi som har gjort comeback med besked, starkt drivet sista kvartalet av att AI bubblat upp en en lösning på allt igen.

16 weeks of waste?

Jag fortsätter lite på temat off topic och gör ett inlägg till om hälsa, förra gången skrev jag om hur konditionsträning är kraftigt överskattat som enskilt verktyg för viktnedgång och hälsa. Innan dess handlade det om det ickekorrelerande sambandet mellan svenskarnas träningshets och ohälsa. Den här gången tänkte jag istället uppmärksamma alla olika typer av kortsiktiga träningsupplägg som florerar på marknaden för tillfället. En av de mer kända är 16 weeks of hell som för några år sedan uppmärksammades i någon av våra reklamkanaler.

I korthet går det ut på att man följer ett kost- och träningsprogram under sexton veckor för att sedan vara i sitt livs form. En så kallad quick fix. Det är så klart jättebra att människor kommer i form, tappar överflödigt kroppsfett, får bättre kondition, bättre blodvärden, bättre självförtroende och bättre kondition. Min invändning är att hela upplägget är en quick fix.

Alla som sysslar seriöst med träning och hälsa vet att det finns inga quick fix som är bestående. Hälsa är färskvara och behöver underhållas livet ut för att det skall vara någon mening. Ofta brukar företagen bakom de här uppläggen visa upp klassiska före- och efterbilder, ofta med helt fantastiska resultat. Deltagarna som utför dessa skall så klart ha en stor eloge för att de tagit tag i sin egen hälsa och plikttroget utfört ett hårt träningsprogram under några månader - det är inte här som problemet ligger.

Problemet ligger i att det är långt ifrån alla som får de resultat som visas upp, vilket inte heller är huvudproblemet, eftersom de flesta sannolikt uppnår någon form av förbättring under genomförandet - det riktigt stora problemet är att vi inte vet hur formen bland deltagarna ser ut ett, tre eller fem år efter genomförandet. Jag har hittills inte sett en enda statistisk sammanställning på hur det gått för deltagarna några år efteråt.

Om det hade varit så att resultaten varit bestående hade jag varit övertygad om att detta lyfts fram i sammanhanget också, men den här redovisningen verkar utebli. Rent anekdotiskt kan jag bekräfta att jag sett flera fall där personer som genomfört just 16 weeks of hell där tillståndet några år efter genomförandet varit värre än det var innan man genomförde programmet. Alla som har någorlunda insikt i träning och hälsa vet dessutom att hälsa till största delen är färskvara. Det räcker alltså inte med att det finns en fortsättningskurs, det löser ytterligare bara en liten del av detta ultramaraton.

Så vad är alternativet till snabba lösningar?

Långsiktiga lösningar.

Den som vill göra en förändring i sitt liv inom området hälsa behöver sätta upp en plan som varar livet ut, där goda vanor införs på ett sådant sätt att de blir bestående, då blir det helt ointressant om det tar sexton veckor eller 120 veckor att nå sitt mål. Det viktiga är att man kan hålla sig runt sitt mål livet ut när man väl kommer dit. Snabba viktnedgångar är sällan bra för kroppskompositionen, man tappar onödigt mycket muskler istället för kroppsfett. Det är inte vikten som är det relevanta utan mängden fett man bär omkring på.

Om man successivt gör förändringar som blir bestående kommer du att när du nått ditt mål kunna fortsätta ungefär som när du var på väg att nå ditt mål - dina vanor och ditt beteende blir en livsstil där du har förutsättningar att behålla dem livet ut - men kanske med lite extra utsvävningar.

Att göra bestående förändringar är sällan lätt, men en viktig del är att de passar in i ditt övriga liv. Det innebär inte att man kan strunta i att göra prioriteringar, men att träna dubbelpass sex dagar i veckan, ta med sig matlådor överallt och aldrig kunna ha dagar när man får äta vad man vill kommer inte fungera för 99 % av befolkningen.

Gör man förändringar som innebär att man hittar träningsformer är synkade med det övriga livet som man tycker är kul och vill utvecklas inom är chanserna att du fortsätter utöva aktiviteten under lång tid mycket högre. Utöver det är det vardagsmotion och hållbara kostvanor sannolikt ännu viktigare. Att få tid till träning flera gånger i veckan kan vara svårt under vissa perioder i livet, men att inte hitta smarta lösningar för vardagsmotion och kosthållning finns det inga ursäkter för.

Konditionsträning är kraftigt överskattat

Dags för ytterligare ett inlägg som är helt off topic. Först lite confirmation bias om löpning. Det här inlägget är egentligen en uppföljare på ett tidigare inlägg om träning, hälsa och övervikt. Väldigt många verkar ha en stark övertro på att olika former av konditionsträning, inte sällan löpning, är lösningen på deras hälsoproblem.

Löpning må vara fantastiskt i bemärkelsen att det ger helt fenomenala effekter på din kondition, rätt utförd i lagom dos och under lång tid. Men i verkligheten är det mer skador och periodiska insatser som verkar vara i fokus. Oavsett hur det är med den saken är det inte löpning jag vill fokusera på i det här inlägget, inte heller alla fördelar som konditionsträning kan ge utan den ofta helt felaktiga kopplingen mellan konditionsträning och viktnedgång som verkar ha blivit något slags sanning. Enstaka konditionspass är inte heller automatiskt en kompensation för en i övrigt stillasittande livsstil.

Så här kommer en liten checklista med vad som faktiskt påverkar vår fettförbränning när vi ägnar oss åt konditionsträning utan att ta hänsyn till andra parametrar. Eftersom det är just en lägre vikt som är i fokus när många ägnar sig åt konditionsträning.

1. Aerobisk aktivitet ökar aptiten. När kroppen gör av med mer energi frisätts olika substanser i kroppen som gör att aptiten ökar. Om aptiten ökar kommer du att äta mer för att kompensera för den ökade energiåtgången. Oavsett om detta görs medvetet eller omedvetet är ökad aptit ett bra sätt att helt neutralisera den energiåtgång som skapas i samband med konditionsträning. Eftersom aptit kan vara ett väldigt starkt begär är det sannolikt att kroppen överkompenserar och nettoeffekten blir att du ökar i vikt.
2. Aerobisk aktivitet minskar dina vardagsaktiviteter. I samband med att vi spenderar energi i samband med planerade aktiviteter kommer kroppen att vilja kompensera för den ökade insatsen genom att reglera dina vardagsaktiviteter, vilket kallas för NEAT (Non Exercise Activity Thermogenesis). Detta innebär att du, oftast omedvetet, kommer att bli lite mer inaktiv (helt enkelt slöare) i din vardag. Istället för att gå och runt och småpyssla väljer du soffan en timme extra. Det finns tiotals sådana här aktiviteter som vi omedvetet riskerar att välja bort vilket ger ett lägre energiuttag i vardagen. Nettoeffekten av din konditionsinsats minskar alltså i slutet av dagen.
3. Aerobisk aktivitet minskar basalmetabolismen. Kroppen är fantastisk på att spara energi, vilket i grunden är en överlevnadsinstinkt. När energiuttaget blir större genom aktivitet har kroppen flera möjligheten att dra ner på grundförbränningen. T ex kan kroppen dra ner på värmeproduktionen eller energin som går åt för att hålla igång våra organ. Något som många kan känna av är till exempel att man kan bli lite frusen om man ätit för lite, det är ett sätt för kroppen att dra ner på energiåtgången i viloläget, man sänker värmeproduktionen helt enkelt.
4. Aerobisk aktivitet försvårar framtida viktnedgång. Om man börjar konditionsträna med syftet att förbränna fett utan att ta hänsyn till vad man äter kommer kroppen (oavsett hur du hanterar kosten) vänja sig vid detta inklusive ovan nämnda justeringar. Skulle du i ett senare skede (när du kontrollerar din kost) vilja använda konditionsträning som ett kompletterande verktyg för att öka förbränningen kommer det vara svårare eftersom kroppen redan är van vid att kompensera för konditionsträning - resultatet kan då bli att du måste äta ännu mindre för att fortsätta göra framsteg - istället för att bara fortsätta med samma energiintag och komplettera med konditionsträning. Krångligt att förklara, men poängen är att konditionsträning kan vara ett kompletterande verktyg för att ta sig förbi en platå utan att behöva minska energiintaget till så låga nivåer att man riskerar att få svårt att få i sig tillräckligt med mikronutrienter, plus att överdrivet låga intag av energi är onödigt jobbigt att upprätthålla mentalt.
5. Aerobisk aktivitet försvårar muskeluppbyggnad vilket minskar basalmetabolismen. Konditionsträning är generellt sett inte positivt för att bevara muskelmassan på kroppen (den är ju dessutom bara onödig vikt om man skall förflytta sig, så den gör kroppen gärna sig av med). Förutom alla fördelar med mycket muskelmassa på kroppen generellt så är muskelmassa i synnerhet något som är bra för förbränningen i viloläge. Muskelmassan hjälper dig alltså när du gör ingenting att förbränna energi, det gör även att man kan äta mer och ändå gå ner i vikt eller hålla vikten. Gör man sig frivilligt av med upparbetad muskelmassa måste man alltså äta mindre för att gå ner eller hålla vikten - och det var kanske inte syftet med konditionsträningen? 
6. Aerobisk aktivitet ger låg förbränning i förhållande till nedlagd tid. Vi rundar av med att konstatera att aerobisk aktivitet är ineffektivt sett till hur mycket man förbränner när man utför konditionsträning. En man som väger 80 kg och springer en mil på 50 minuter förbränner runt 700 kcal, brutto. Ett kilo fett motsvarar ungefär 7000 kalorier. Det blir brutto ett tiotal löprundor för att förbränna ett kilo rent fett. Men tyvärr är det bara i teorin. Springer man en mil och brutto spenderar 700 kalorier kompenserar kanske ökad aptit med 100 kalorier, dessutom sänks NEAT med 100 följt av att basmetabolismen kanske också sänker förbrukningen med 100 kalorier. Så nettoförbrukningen blev bara 400 kalorier. Nu krävs det plötsligt 17-18 mil för att förbränna ett kilo fett. Springer man milen två gånger i veckan har man förbränt ett nettokilo efter 9-10 veckor. Att springa milen två gånger i veckan som nybörjare och i det tempot är dessutom förknippat med skyhög skaderisk, vilket innebär att det inte är helt osannolikt att man aldrig kommer hinna springa de där 18 milen innan man behöver ta en paus för att bli skadefri igen. Skaderisken är särskilt hög om man börjar springa otränad i kombination med flera extrakilon inlagrat på kroppen. Under de första tio passen har man kanske tappat en del muskelmassa och därmed minskat sin basalmetabolism eftersom man nu har mindre muskelmassa på kroppen som efterfrågar energi i viloläge och man har nu skapat ett nytt läge där man måste äta mindre bara för att behålla sin vikt. 

Skall vi sammanfatta ovanstående checklista så är alltså konditionsträning som enskild faktor inte ett bra sätt att gå ner i vikt, det kan rentav ha motsatt effekt, om du inte kontrollerar din kost. Så om man vill tappa fett är det snarare i köket (kosten) som man skall lägga sitt fokus (följt av gymmet) där man kan öka sin muskelmassa så att du ökar din förbränning när du gör ingenting. Sedan kan man komplettera med lite lågintensiv cardio om man kommer till en platå eller vill öka tempot i förbränningen lite.

Med det sagt är konditionsträning i övrigt utmärkt att ägna sig åt, men då för helt andra syften än som primär metod för att hålla vikten.

Belåningsgrader

Någonting som sällan uppmärksammas är hur vi beräknar belåningsgrad olika när det kommer till bolån versus belåning i en aktieportfölj.

När vi skall köpa hus beräknar vi belåningsgraden utifrån aktuellt marknadsvärde på boendet. Du som köper en villa för tio miljoner kronor och själv slantar upp två av dessa miljoner och sedan tar ett lån på åtta miljoner får då en belåningsgrad på lånet genom marknadsvärdet. Alltså 80 %. Detta anses vara helt normalt i dagsläget.

Den som däremot sätter in en miljon kronor i eget kapital i en portfölj för att investera i aktier får en helt annan utgångspunkt när det gäller belåningsgrad. Här börjar man ofta i andra änden och tittar på lån i förhållande till insatt kapital. Adderar man ett lån på kanske 20-30 procent av eget kapital anses detta vara ganska mycket.

Räknar man på samma sätt på huslånet skulle belåningsgraden i förhållande till insatt kapital vara fyra gånger, eller 400 %, något som skulle vara helt otänkbart i aktiesammanhang under normala former.

Tyvärr är massiv belåning det som gäller för den som inte har ett stort eget kapital om man vill köpa boende utan lån eller med liten belåning, men det här hade man på samhållsnivå göra mycket smartare. Om ingen, från början, hade fått låna mer än t ex 100 % av eget insatt kapital skulle det hållit tillbaka bostadspriserna rejält och vi skulle sannolikt ha en helt annan situation på bostadsmarknaden.

Vältränad och fet?

Dags för lite samhälllsreflektioner utan för det ekonomiska området. Det sägs att svenskar är det folk i Europa som tränar mest, sju av tio bland de vuxna tränar regelbundet. Samtidigt är vi fetare än någonsin med nya rekord som presenterats under våren från Folkhälsomyndigheten.

Under 2022 sprängde vi 50-procentgränsen och hela 51 procent av de vuxna svenskarna är nu överviktiga eller har fetma. Men att det bara skulle röra sig om halva befolkningen är snällt räknat eftersom man använder sig av BMI-måttet. BMI (body mass index) räknas fram genom att ta vikten genom längden i kvadrat. Värden mellan 18-25 definieras som normalviktiga och allt över 25 är övervikt, gränsen för fetma går vid värdet 30.

Problemet med BMI är att det inte tar hänsyn till vad vikten består av, och problemet är inte att det möjligtvis kan finnas någon procent av befolkningen som har ovanligt mycket muskler, utan snarare är det mycket sannolikt att en stor del av befolkningen har ohälsosamt lite muskler på kroppen till följ av inaktivt leverne. Liten mängd muskelmassa gör alltså att det finns en stor grupp individer som klarar 25-gränsen på BMI-skalan trots att de har alldeles för mycket fett på kroppen.

Det finns studier som indikerar att andelen överviktiga, med hänsyn tagen till vad som anses vara en hälsosam mängd muskelmassa, istället ligger på runt 70 procent av befolkningen. Alltså nästan 50 procent fler än andelen överviktiga enligt BMI. Tragiskt.

Samtidigt läser vi den ena efter den andra kartläggningen av hur mycket vi svenska rör på oss. Enligt vissa undersökningar tränar sju av tio svenskar regelbundet. Samtidigt finns det andra studier som indikerar att nära hälften av den vuxna befolkningen har så dåligt hälsotillstånd att de inte klarar av att gå en rask promenad i tio minuter utan att bli andfådda eller ta paus (sic!). Om det stämmer så är det sensationellt i dubbel bemärkelse, både att det är så många och att man drar gränsen för dålig kondition på en så låg nivå.

En vuxen person utan några skador eller andra begränsningar borde rimligtvis klara att gå en mil i promenadtempo utan någon större ansträngning (alltså inte springa, utan gå!) för att definieras som en individ som inte har dålig kondition. Vi pratar alltså om vuxna i åldern 16-64 år, inte en pensionärer är med i undersökningen.

Så trots att vi är Europas mest tränande folk, är två av tre feta, och varannan har katastrofalt dålig kondition. Det går inte riktigt ihop det här.

Till att börja med kan man starkt ifrågasätta vad som definierar regelbunden träning. Friskis och Svettis definierar en aktiv medlem som en som tränar minst en gång varannan vecka, i snitt. Vi kan också fundera på hur hög kvalitet som träningen utgörs av bland de sju av tio som tränar regelbundet.

De andra två faktorerna som vi kan lyfta fram är det generella stillasittandet i vardagen. Forskning indikerar att stillasittande inte nödvändigtvis kompenseras av att man tränar några gånger i veckan. Och även om vi är Europas mest tränande folk verkar vi också ligga i topp när det gäller stillasittande.

Den andra faktorn här, som jag tror är den kanske viktigaste av dem alla, är kosten. Det finns studier som visar att den stora merparten av de som tränar inte gör några som helst ändringar i sin kost när de börjar träna.

Jag tror att oavsett om och hur mycket man tränar är det förmodligen viktigare att fundera på vad man stoppar i sig. Slentrianmässig träning med dålig kvalitet verkar alltså inte på långa vägar väga upp dålig kosthållning och en i övrigt stillasittande livsstil.

Det som gör det här ännu mer motsägelsefullt är att allt fler svenskar säger att hälsan är viktigare än karriären - men frågan blir då vad som definieras som hälsa.

Vi svenskar sägs:

• Vara de som tränar mest i hela Europa, 50 % mer än snittet.
• Hävdar att hälsan är allt viktigare än till exempel ekonomin och karriären.

Samtidigt:

• Är vi på samhällsnivå fetare än någonsin, upp till två av tre är feta i åldern 16-64.
• Nästan hälften av den vuxna befolkningen kan inte promenera i tio minuter utan att bli andfådda.
• Vi verkar inte göra några som helst förändringar i kosten.

Väldigt många tycks göra en felaktig koppling mellan träning, som enskild faktor, och hälsa. Istället för att köpa gymkort borde man kanske istället fundera på vad man äter och hur man rör sig i vardagen. Till att börja med. Den där löprundan varannan vecka eller några gånger på sommarhalvåret eller spontanpassen i gymmet kommer sannolikt inte lösa problemet.

Du kan inte backtrada känslor

En tid tillbaka skrev jag ett inlägg om backtrading. Som en uppföljare till det tänkte jag lite mer preciserat utveckla den kanske viktigaste komponenten i detta. Dina egna känslor. Det är sannolikt det största misstaget man gör när man backtradar, även om det finns rätt många fällor utöver det som man kan gå i när det gäller backtrading.

Som rubriken antyder går det inte att backtrada dina känslor, när du sitter med facit behöver du inte ta hänsyn till känslor som sannolikt kommer spela dig rejäla spratt när det du idiotsäkert backtradat istället prövas i presens.

Så förutom vetskapen om att detta är något som gör att backtrading inte återspeglar verkligheten om du försöker dig på att få din backtrading att hända i verkligheten är det bästa du kan göra att försöka gå igenom din tidigare historik och strukturerat försöka minnas och dokumentera hur du uppfattade att dina känslor påverkade dina beslut.

Vad gjorde du rätt, vad gjorde du fel? Och vad kan du göra för att undvika dem i framtiden, eller åtminstone vad kan du göra för att hantera dem och minimera effekterna av dem i framtiden?

Genom en sådan övning där du helt fokuserar på att analysera dina känslor och vilket agerande som de inneburit genom din investeringskarriär hittills kommer du att kunna använda verktyget backtrading på ett betydligt mer effektivt sätt om du använder det för att simulera framtida möjliga upplägg.

Som många gånger tidigare konstaterats är det inte siffrorna när du investerar som är det svåra, utan dina känslor och mentala spratt som gör att du tolkar siffror felaktigt.

Uttagsalternativ till utdelningar

I ett tidigare inlägg skrev jag om de utdelningsfällor som många hamnar i när de bygger upp sitt investerande kring utdelningar. Fokus på utdelningar har visat sig vara förhållandevis osäkert senaste åren, och även om utdelningarna inte blir noll så är den stora risken att avkastningen blir extremt dålig i förhållande till vad man skulle fått med en bredare investeringsstrategi inklusive indexinvestering.

Det finns alltså inget magiskt över utdelningar som många vill göra gällande. Tvärtom leder utdelningsfokus nästa garanterat till sämre avkastning, särskilt om du koncentrerar dig på höga utdelningar och inte ens bolag med förmodad utdelningstillväxt.

Vill du maximera din avkastning över lång tid men ändå vara säker på att kunna göra uttag löpande från ditt investerande finns det betydligt bättre sätt.

Sälja aktieandelar

Det kanske mest uppenbara sättet för uttag är att sälja av aktier eller fondandelar. Här kan du själv bestämma när och hur ofta detta skall göras. Du blir inte beroende av vilka beslut om utdelning ett visst företag gör, istället säljer du det antal aktier som du finner lämpligt vid en lämplig tidpunkt.

Räntor som buffert

De år som det inte är lämpligt att sälja aktier, på grund av till exempel kraftiga nedgångar, kan det vara bättre att istället ta en del av den avkastningen som kommer från räntebärande papper. Eller så kan man mixa uttagen från räntor och aktieandelar.

Ett dåligt år på aktiemarknaden har historiskt ofta gått parallellt med att räntor gått bra, och oavsett så är det bättre för den långsiktiga avkastningen att sälja tillgångar som åtminstone stått stilla eller kanske bara minskat någon procent, istället för att riskera att sälja på eller nära en botten i aktiemarknaden.

Kontantbuffert

Det finns även år då varken aktiekurser, utdelningar eller räntor haft en bra utveckling. Sådana år är klart bättre att helt undvika uttag. Det löser man enklast genom att helt enkelt ha en kontantbuffert som kan användas som alternativ under en lite längre period.

Tänk fem istället för ett år!
Genom att helt släppa utdelningarna och istället jobba med uttag från avkastning på kurser och räntor, är det förmodligen bättre att göra uttag baserat hur något avkastat under en lite längre tid. Istället för att ta ut en viss andel exakt samma tid varje år är det bättre att se uttaget i ett längre perspektiv.

Har något gått upp med 150 % senaste femårsperioden kan man göra ett uttag som du planerar att använda under flera år.

Oavsett hur du gör så är poängen att det finns massor av strategier för att maximera sitt uttag samtidigt som du får bättre möjligheter till en långsiktigt bra avkastning.