Backtrading med verkligheten

Vi som är intresserade av sparande och investeringar älskar att göra långsiktiga beräkningar i Excel där vi räknar på hur vårt kapital skulle växt till sig om vi följt exakt samma strategi under en lång period. Inte sällan slutar uträkningen med att vi blir mångmiljonärer, om inte miljardärer.

Fenomenet är inte sällan känt som backtrading, att godtyckligt välja ut ett index, en fond, några aktier eller annan valfri kombination av investeringar och sedan räkna på hur mycket pengar det skulle blivit om vi investerat ett belopp från start och sedan hängt med på hela resan uppåt. Det är absolut inget fel med detta och det kan rent av vara rätt trevligt att räkna på den perfekta modellen eller investeringsstrategin och drömma sig bort en stund.

Den enda invändningen till detta är att det inte verkar fungera i praktiken. Ingen verkar investera så här i verkligheten, och det bekräftas också av att antalet miljardärer i vårt avlånga land endast uppgår till några hundra. Där merparten av de som faktiskt är miljardärer dessutom nått dit på helt andra sätt än passiva investeringar. Antalet dollarmiljonärer verkar också endast uppgå till någon procent av befolkningen. Så vad är det som gör att perfekta modeller och följande av utstuderade strategier inte fungerar i verkligheten? Förvaltarna på LTCM fick surt erfara hur en perfekt strategi snabbt kan övergå i något helt annat.

Första invändningen är att det är få personer som investerar en stor summa vid ett enda tillfälle och sedan låter pengarna förräntas i 40 år utan att det sker något däremellan. Ett helt arbetsliv består av många skeenden och de flesta sparar förmodligen mer utspritt under hela livet snarare än att man startar med en stor klumpsumma.

En annan invändning kan kopplas till möjligheten att investera i aktiefonder eller aktier överhuvudtaget. I början av 1980-talet för cirka 40 år sedan var månadssparande i aktiefonder knappast något som var lättillgängligt för merparten av befolkningen. Begreppet allmänna aktiefonder fanns knappt.

När vi sitter framför datorn med facit i hand försvinner de psykologiska faktorerna som är nästan omöjliga att förutse. Den som aldrig upplevt kraftiga nedgångar tidigare har ingen aning om hur man reagerar när det rasar. Risken för att man freakar ut och avviker från sin strategi (alltså paniksäljer vid sämsta tänkbara tidpunkt) är ganska överhängande. Laborerar man i Excel där man ser vad som händer efter kraftiga nedgångar är det lätt att leka med tanken att nedgångar är bra tillfällen att köpa mer – ytterst få vågar tänka och agera så när man inte vet när det faktiskt kommer att vända.

Vi får heller inte glömma att något som är matematiskt självklart blir något helt annat när vi blandar in egna känslor. Allra minst du själv vet hur känslorna kommer påverka dig att ta beslut som garanterat avviker från det som är matematiskt riktigt.

Med facit i hand väljer vi alltid de bästa strategierna. Verkligheten är inte sällan väsentligt mer komplex. 

Inlägget är en egen version av ett i skrivande stund nästan tio år gammalt inlägg.