Dags för lite samhälllsreflektioner utan för det ekonomiska området. Det sägs att svenskar är det folk i Europa som tränar mest, sju av tio bland de vuxna tränar regelbundet. Samtidigt är vi fetare än någonsin med nya rekord som presenterats under våren från Folkhälsomyndigheten.
Under 2022 sprängde vi 50-procentgränsen och hela 51 procent av de vuxna svenskarna är nu överviktiga eller har fetma. Men att det bara skulle röra sig om halva befolkningen är snällt räknat eftersom man använder sig av BMI-måttet. BMI (body mass index) räknas fram genom att ta vikten genom längden i kvadrat. Värden mellan 18-25 definieras som normalviktiga och allt över 25 är övervikt, gränsen för fetma går vid värdet 30.
Problemet med BMI är att det inte tar hänsyn till vad vikten består av, och problemet är inte att det möjligtvis kan finnas någon procent av befolkningen som har ovanligt mycket muskler, utan snarare är det mycket sannolikt att en stor del av befolkningen har ohälsosamt lite muskler på kroppen till följ av inaktivt leverne. Liten mängd muskelmassa gör alltså att det finns en stor grupp individer som klarar 25-gränsen på BMI-skalan trots att de har alldeles för mycket fett på kroppen.
Det finns studier som indikerar att andelen överviktiga, med hänsyn tagen till vad som anses vara en hälsosam mängd muskelmassa, istället ligger på runt 70 procent av befolkningen. Alltså nästan 50 procent fler än andelen överviktiga enligt BMI. Tragiskt.
Samtidigt läser vi den ena efter den andra kartläggningen av hur mycket vi svenska rör på oss. Enligt vissa undersökningar tränar sju av tio svenskar regelbundet. Samtidigt finns det andra studier som indikerar att nära hälften av den vuxna befolkningen har så dåligt hälsotillstånd att de inte klarar av att gå en rask promenad i tio minuter utan att bli andfådda eller ta paus (sic!). Om det stämmer så är det sensationellt i dubbel bemärkelse, både att det är så många och att man drar gränsen för dålig kondition på en så låg nivå.
En vuxen person utan några skador eller andra begränsningar borde rimligtvis klara att gå en mil i promenadtempo utan någon större ansträngning (alltså inte springa, utan gå!) för att definieras som en individ som inte har dålig kondition. Vi pratar alltså om vuxna i åldern 16-64 år, inte en pensionärer är med i undersökningen.
Så trots att vi är Europas mest tränande folk, är två av tre feta, och varannan har katastrofalt dålig kondition. Det går inte riktigt ihop det här.
Till att börja med kan man starkt ifrågasätta vad som definierar regelbunden träning. Friskis och Svettis definierar en aktiv medlem som en som tränar minst en gång varannan vecka, i snitt. Vi kan också fundera på hur hög kvalitet som träningen utgörs av bland de sju av tio som tränar regelbundet.
De andra två faktorerna som vi kan lyfta fram är det generella stillasittandet i vardagen. Forskning indikerar att stillasittande inte nödvändigtvis kompenseras av att man tränar några gånger i veckan. Och även om vi är Europas mest tränande folk verkar vi också ligga i topp när det gäller stillasittande.
Den andra faktorn här, som jag tror är den kanske viktigaste av dem alla, är kosten. Det finns studier som visar att den stora merparten av de som tränar inte gör några som helst ändringar i sin kost när de börjar träna.
Jag tror att oavsett om och hur mycket man tränar är det förmodligen viktigare att fundera på vad man stoppar i sig. Slentrianmässig träning med dålig kvalitet verkar alltså inte på långa vägar väga upp dålig kosthållning och en i övrigt stillasittande livsstil.
Det som gör det här ännu mer motsägelsefullt är att allt fler svenskar säger att hälsan är viktigare än karriären - men frågan blir då vad som definieras som hälsa.
Vi svenskar sägs:
- Vara de som tränar mest i hela Europa, 50 % mer än snittet.
- Hävdar att hälsan är allt viktigare än till exempel ekonomin och karriären.
Samtidigt:
- Är vi på samhällsnivå fetare än någonsin, upp till två av tre är feta i åldern 16-64.
- Nästan hälften av den vuxna befolkningen kan inte promenera i tio minuter utan att bli andfådda.
- Vi verkar inte göra några som helst förändringar i kosten.
Väldigt många tycks göra en felaktig koppling mellan träning, som enskild faktor, och hälsa. Istället för att köpa gymkort borde man kanske istället fundera på vad man äter och hur man rör sig i vardagen. Till att börja med. Den där löprundan varannan vecka eller några gånger på sommarhalvåret eller spontanpassen i gymmet kommer sannolikt inte lösa problemet.
No comments:
Post a Comment