16 weeks of waste?

Jag fortsätter lite på temat off topic och gör ett inlägg till om hälsa, förra gången skrev jag om hur konditionsträning är kraftigt överskattat som enskilt verktyg för viktnedgång och hälsa. Innan dess handlade det om det ickekorrelerande sambandet mellan svenskarnas träningshets och ohälsa. Den här gången tänkte jag istället uppmärksamma alla olika typer av kortsiktiga träningsupplägg som florerar på marknaden för tillfället. En av de mer kända är 16 weeks of hell som för några år sedan uppmärksammades i någon av våra reklamkanaler.

I korthet går det ut på att man följer ett kost- och träningsprogram under sexton veckor för att sedan vara i sitt livs form. En så kallad quick fix. Det är så klart jättebra att människor kommer i form, tappar överflödigt kroppsfett, får bättre kondition, bättre blodvärden, bättre självförtroende och bättre kondition. Min invändning är att hela upplägget är en quick fix.

Alla som sysslar seriöst med träning och hälsa vet att det finns inga quick fix som är bestående. Hälsa är färskvara och behöver underhållas livet ut för att det skall vara någon mening. Ofta brukar företagen bakom de här uppläggen visa upp klassiska före- och efterbilder, ofta med helt fantastiska resultat. Deltagarna som utför dessa skall så klart ha en stor eloge för att de tagit tag i sin egen hälsa och plikttroget utfört ett hårt träningsprogram under några månader - det är inte här som problemet ligger.

Problemet ligger i att det är långt ifrån alla som får de resultat som visas upp, vilket inte heller är huvudproblemet, eftersom de flesta sannolikt uppnår någon form av förbättring under genomförandet - det riktigt stora problemet är att vi inte vet hur formen bland deltagarna ser ut ett, tre eller fem år efter genomförandet. Jag har hittills inte sett en enda statistisk sammanställning på hur det gått för deltagarna några år efteråt.

Om det hade varit så att resultaten varit bestående hade jag varit övertygad om att detta lyfts fram i sammanhanget också, men den här redovisningen verkar utebli. Rent anekdotiskt kan jag bekräfta att jag sett flera fall där personer som genomfört just 16 weeks of hell där tillståndet några år efter genomförandet varit värre än det var innan man genomförde programmet. Alla som har någorlunda insikt i träning och hälsa vet dessutom att hälsa till största delen är färskvara. Det räcker alltså inte med att det finns en fortsättningskurs, det löser ytterligare bara en liten del av detta ultramaraton.

Så vad är alternativet till snabba lösningar?

Långsiktiga lösningar.

Den som vill göra en förändring i sitt liv inom området hälsa behöver sätta upp en plan som varar livet ut, där goda vanor införs på ett sådant sätt att de blir bestående, då blir det helt ointressant om det tar sexton veckor eller 120 veckor att nå sitt mål. Det viktiga är att man kan hålla sig runt sitt mål livet ut när man väl kommer dit. Snabba viktnedgångar är sällan bra för kroppskompositionen, man tappar onödigt mycket muskler istället för kroppsfett. Det är inte vikten som är det relevanta utan mängden fett man bär omkring på.

Om man successivt gör förändringar som blir bestående kommer du att när du nått ditt mål kunna fortsätta ungefär som när du var på väg att nå ditt mål - dina vanor och ditt beteende blir en livsstil där du har förutsättningar att behålla dem livet ut - men kanske med lite extra utsvävningar.

Att göra bestående förändringar är sällan lätt, men en viktig del är att de passar in i ditt övriga liv. Det innebär inte att man kan strunta i att göra prioriteringar, men att träna dubbelpass sex dagar i veckan, ta med sig matlådor överallt och aldrig kunna ha dagar när man får äta vad man vill kommer inte fungera för 99 % av befolkningen.

Gör man förändringar som innebär att man hittar träningsformer är synkade med det övriga livet som man tycker är kul och vill utvecklas inom är chanserna att du fortsätter utöva aktiviteten under lång tid mycket högre. Utöver det är det vardagsmotion och hållbara kostvanor sannolikt ännu viktigare. Att få tid till träning flera gånger i veckan kan vara svårt under vissa perioder i livet, men att inte hitta smarta lösningar för vardagsmotion och kosthållning finns det inga ursäkter för.