Vi människor har alla ett eget förhållande till träning och hälsa, ungefär på samma sätt som alla verkar ha ett eget förhållande till sparande och investerande. Jag tycker det finns många likheter mellan hur vi förhåller oss till de här två områdena och som ofta säger ganska mycket om vilken nivå man som tränande (eller investerande) person befinner sig på.
Utifrån några reflektioner, och med inspiration från ett annat inlägg som jag inte hittar nu, kommer här min egen sammanställning. Med träning avses här egentligen valfri fysiskt krävande sport.
Går ut för hårt. Det kanske mest klassiska av dem alla, att gå ut för hårt och försöka göra allt på en gång. En person som bestämt sig för att ta tag i träning läser in sig på området och drar sedan igång med ett program som innebär aktivitet sex gånger i veckan. Denna pretentiösa approach innebär ofta en totalkrock med övriga livets måsten och det dröjer inte länge förrän man ger upp, om man har turen att inte bli skadad innan. I verkligheten handlar det om att hitta en rutin som du kan upprepa under mycket lång tid utan att tappa intresset eller behöva göra ohållbara prioriteringar med andra saker i din vardag. Översatt till sparande och investerande hittar vi här de som försöker sig på att gå från noll i sparande till kanske 50 procent sparkvot, utan att ha förstått varken sitt mål eller drivkraft bakom detta.
Kan allt-attityden. Eller Dunning Kruger-effekten, när man lärt sig grunderna får man uppfattningen att man kan allt, när man i själva verket nästan inte kan något alls. Det här stadiet motiverar inte sällan till ett överdrivet risktagande som inom kort leder till skador (eller i investeringssammanhang stora förluster).
Byter ofta träningsprogram. Man läser om olika program och konstaterar att just detta program måste vara bättre än nuvarande. Översatt till investeringar hittar vi här de som gärna byter strategi till något helt nytt bara för att de läst en artikel eller hört om en kompis som lyckats genom att använda just den här strategin. Hela definitionen av strategi är just långsiktighet, vilket faller på sin egen rimlighet att kunna uppnå om man hela tiden byter strategi, inte sällan med utfallet att de goda resultaten uteblir.
Vill gärna ge andra råd. Efter att man fått nyvunna kunskaper vill man gärna dela dessa med andra, både de som är intresserade och de som inte är intresserade. Man tror helt enkelt att bara för att något fungerade bra för mig just nu med just mina förutsättningar så måste det vara bra även för alla andra, även om de har helt andra förutsättningar och mål.
Blir frustrerad när man inte får kortsiktiga resultat. Träning och hälsa handlar nästan uteslutande om långsiktighet. Att gå från 60 till 35 minuter på milen, eller öka från 50 till 150 kg i bänkpress (eller valfritt annat mål) är inte något en genomsnittlig person uppnår på ett år (visst, det finns undantag). Tyvärr tror alltför många att detta är realistiskt, samma gäller för investeringar. Uthålliga årsavkastning på 50-100 procent skall det vara, annars är det ingen idé.
Man försöker träna som proffsen. En klassiker är att tro att man som amatör kan träna som proffsen. Proffs har inte sällan helt andra resurser än vad du har, inte minst tiden att på heltid kunna ägna sig åt sin träning. I vissa fall använder de dessutom preparat som inte är lagliga (och dessutom direkt skadliga för din långsiktiga hälsa). Att då tro att man, utan dessa resurser, skall kunna kopiera deras träningsprogram och förvänta sig samma resultat är ganska naivt. Dessutom är elitidrott sällan förenat med hälsa, tvärtom är elitidrott något som i förlängningen sliter mer än bygger upp hälsan. Ett sätt att översätta detta till investeringar är att titta på hur privatpersoner försöker agera traders på lunchrasten samtidigt som aktörerna i andra änden är professionella institutioner, vilket ger lite perspektiv. I själva verket hade det varit långsiktigt bättre att satsa på klassiska aktiefonder, kanske rentav indexfonder?
Skadar sig och tappar alla gains. Nästan alla drabbas förr eller senare av skador om man satsar seriöst, även om man gör allt man kan för att undvika dem. Det som skiljer den långsiktige här från den kortsiktige är att den som tränar på lång sikt inte försöker maxa alla pass (och därmed ta onödiga risker) utan istället lyssnar man på kroppen och agerar därefter. Blir man skadad fortsätter man träna allt som inte gör det värre och rehabiliteringstränar skadan. Den kortsiktige ger istället upp och konstaterar att träning var inget för mig. Samma sak inom investeringar, man tar för stora risker, förlorar en betydande del av sitt insatta kapital, säljer på botten och håller sig sedan borta från investeringar under en lång tid.
Fokuserar på fel saker. De som är seriösa och långsiktiga vet att nyckeln till framgång är uthållighet, ödmjukhet och acceptans för de begränsningar och förutsättningar som man själv har. Samt att alltid försöker lära sig och bli bättre på de saker där man har brister. De kortsiktiga fokuserar istället på detaljer i träningsprogrammet eller försöker vara smartare än alla andra för att nå framgång. Kanske lite svårare att översätta, men någonstans tänker jag spontant på marknadstajming.
Saknar realistiska mål. Få som tränar saknar mål överhuvudtaget, och de som ändå har mål har inte sällan helt orealistiska mål. Träning, om det inte handlar om extrema elitsatsningar, handlar om att uppnå saker som ger dig fördelar i din vardag. Inte att sätta nya personbästa på varje pass. Översatt till sparande och investerande skulle det kunna handla om att ha realistiska avkastningsmål samtidigt som man har en förståelse för att investeringarna skall ge dig fördelar i övriga delar av livet. Inte enbart kickar i form av kursrusningar eller snabba klipp.
Litar mer på känslan än på forskningen. Idag finns det, inom de flesta idrotter, mycket forskning som tydlighet visar vad som fungerar för motionärer och vad som inte fungerar. Trots det fortsätter den stora majoriteten att träna planlöst utan att dra nytta av det som forskningen säger. Vad detta kan översättas till inom investeringar är kanske övertydligt redan, men för de allra flesta skulle avkastningen bli enormt mycket bättre om man följde forskningens grundläggande principer snarare än att själv försöka hitta de där genvägarna som skall ge dig riskfri avkastning på +50 procent per år.
---
Jag tycker det är intressant vilka slående likheter det finns mellan träning och investerande. Sammanfattat så är de stora gemensamma nämnarna att bästa resultat får den som år efter år klarar av att följa sin plan, sätta rimliga mål och lyssna till vad forskningen säger. Troligtvis jämfört med en hel del andra områden också.
No comments:
Post a Comment