I Rikatillsammans senaste podd tar Jan Bolmensson på ett mycket underhållande, och ärligt, sätt upp det han kallar för
investeringstrappan.
Bolmesson medger självklart att det finns en smula av frustration i avsnittet, vilket egentligen bara gör det hela lite mer ärligt, men i korthet kör han storyn som en liknelse med hur man hela tiden flyttar mellan olika orter i Skåne med förhoppningen om att man hela tiden skall flytta till ett ställe som är lite bättre. Liknelsen spelar an på att man som investerare börjar med enkla indexfonder och kanske en grundläggande fördelning mellan aktier och räntor för att sedan ta sig vidare upp på investeringstrappan till allt mer avancerade investeringar.
Det återkommande problemet är bara att trots att man blir mer avancerad så blir inte avkastningen bättre, den blir defacto sämre!?
Förutom den poängen kokar allt ner till att promenaden på investeringstrappan handlar om en illusion om att desto mer avancerat och exklusivt något är, ju högre kommer avkastningen att bli - men i själva verket så är det bara statusen på investeringarna som ökar - samtidigt som avkastningen verkar avta i förhållande till index.
Högst upp på trappan där de mest exklusiva investeringarna finns hamnar private equity och onoterat. Visserligen lite slarvigt ihopklumpat, men oavsett så beskrivs det här som den värsta skiten som garanterat inte leder till överavkastning. Samtidigt som detta ofta är en värld som de med lite större summor av kapital endast har tillgång till.
Detta fångade mitt intresse och jag förkovrade mig lite mer i detta kring hur bra avkastningen för private equtiy och onoterat i största allmänhet förhåller sig jämfört med public equity (alltså den typen av investeringar som vi småsparare normalt sett är hänvisade till).
Precis som när jag lyssnade på podden blev jag förbluffad över hur illa det verkar förhålla sig när det kommer till avkastningen i onoterat.
Först, onoterade investeringar, oavsett som det är i startups, via PE-fonder eller andra former så är det något som behövs i samhället - eftersom det är långt ifrån alla verksamheter som kan vara noterade av en rad olika skäl. Samhället behöver alltså den här typen av investeringar, men med det sagt innebär inte det att det är något att sträva efter att vara investerad i som privatperson.
Bara för att något inte överavkastar ett visst index eller är sunt för privatpersoner att syssla med innebär inte att verksamheten borde avskaffas - bara att det helt enkelt kan bli en olönsam historia för mig som privat investerare samtidigt som det som funktion i samhället kan bidra med mycket ändå.
Ungefär lite som att det finns fantastiska företag generellt som är underbart att vara anställd på och/eller som bidrar med fantastiska värden till samhället - men det behöver inte alls ha någon koppling att det är en bra investering för dig ur avkastningssynpunkt.
Det finns gott om artiklar och inlägg om hur private equity presterar versus public equity, sammantaget finns det en hel del argument för att man bör vara försiktig med den här typen av investeirngar generellt som privatperson, om man vill ha avkastning i linje med index eller bättre.
Några nyckelfaktorer:
Private equity versus index
Första invändningen är att när man jämför avkastningen de senaste tjugo åren mot ett relevant index, vilket bör vara ett index för small cap, överavkastar inte private equity mot public equity. Det går ungefär lika bra eller lite sämre, beroende på exakt vilket small cap-index man jämför med.
Oavsett så spelar det mindre roll, eftersom en investering i private equity innebär så många andra faktorer som är problematiska för dig som privat investerare, att skall man investera i detta behövs en rejäl premie.
Likviditet
Är du investerad i publika värdepapper kan du realisera i princip när som helst, du är fri att ta dina pengar och gå om det skulle ske förändringar som gör att du behöver pengarna. I ej publika investeringar är pengarna inte sällan låsta i flera år framåt och det är upp till förvaltarens godtyckliga vilja att ge tillbaka pengarna om du behöver dem i förtid.
Avgifter
Om investeringen sker via någon form av fond är det ofta förvaltningsavgifter på runt två procent årligen och därefter en prestationsbaserad avgift om 20 procent på all avkastning över en viss nivå. Bara där har vi en rejäl uppförsbacke.
Hög värdering
Sedan 2017 ligger värderingsmultiplen på 11xEBITDA, det är rekordhögt och gör det självklart svårare att notera bolaget till en högre multipel på börsen. Den är till och med så hög att publika bolag i vissa avseenden har lägre multipelvärdering, alltså precis tvärtemot hur det brukar vara. Normalt sett brukar en notering innebära högre värdering - vilket för investeraren för en automatiskt högre värdering och med det avkastning.
PE-branschen har fått ökad konkurrens
Om vi backar ända till 90-talet ser vi, enligt bland annat Bain&Company, att avkastningen för PE är avtagande. Oavsett hur vi ligger i förhållande till publika index så vi att avkastningen överlag befinner sig i en sluttande nedåttrend sedan 90-talet.
Bakgrunden till detta sägs vara att andelen kapital som idag finns inom branschen är så enormt att det är trångt i entrén till de investeringar som finns tillgängliga. Många bolag tvingas alltså att välja investeringar med sämre kvalitet eftersom det helt enkelt finns så mycket kapital som skall allokeras, alternativt sitta med torrt krut - som inte heller genererar någon avkastning.
Så för att få bra avkastning här gäller det alltså att du väljer de PE-fonder som har valt de bästa investeringarna, och då är vi där igen, sannolikheten att lyckas med det övertid är låg.
Transparens
Möjligheten att löpande få insyn i hur det går, och hur det faktiskt går, är betydligt mer begränsad i jämförelse med noterade bolag som har strikta krav att ge marknaden och alla investerare väldigt stort insyn i utvecklingen.
---
Så sammanfattat finns det alltså för dig som privatinvesterare rätt få argument som talar för att PE och/eller onoterat per definition skulle vara bättre än publika investeringar.
