Höga avgifter och högre avkastning

I samband med att SVT uppmärksammande det man redan för fjorton år sedan påpekat, att fondmäklare tar ut enorma kickbacks, skrev jag ett inlägg om detta. I samband med detta kom också frågan upp om att höga avgifter inte leder till högre avkastning, utan tvärtom, forskningen är tydlig med att högre avgifter leder till lägre avkastning.

Jag har tidigare varit inne på ämnet med avgifter versus avkastning men tänkte fördjupa mig lite i frågan. Forskningen säger att låga avgifter leder till högre avkastning. Det är i sak sant, men det är också viktigt att vara medveten om att detta gäller när man tittar på alla fonder över en lång tidsperiod. Ett fakta som sällan tas med i debatten. I den andra änden har vi de som menar att det enda som är intressant är hur fondens avkastning ser ut, oavsett avgift. Jag är beredd att instämma i att det är fondens totala avkastning efter avgift som är avgörande.

Det jag stör mig på i debatten är vi nu har två läger och här emellan finns inga gråzoner. Ena sidan går helt på avgiften och andra sidan går helt på avkastningen. Ungefär som att är bara avgiften låg maximerar man sin avkastning, eller är bara avkastningen hög så kommer den vara det för all framtid. Båda resonemangen är lika fel om man inte tar hänsyn till ytterligare förutsättningar.

Den som är helt ointresserad av sparande och planerar att äga samma fond eller fonder riktigt länge, skall förmodligen satsa på konceptet med låg avgift. Då är sannolikheten störst för en högre avkastning (avkastning i linje med ett index). Är man aktiv kan det finnas en edge i att välja fonder med högre avkastning. Högre avkastning definieras här som bättre än index.

Fonder i heta branscher tenderar att gå betydligt bättre än marknaden som helhet från tid till annan. Det är också fakta. Väljer man då fonder som historiskt gått bättre än index för att de har en inriktning som för tillfället kan förväntas gå bättre än ett globalt index kan det alltså finnas en poäng i att välja sådana fonder. Det betyder självklart inte att de kommer gå bättre än index för evigt, men sannolikheten att de skall sluta gå bättre än index över en natt är inte heller så sannolikt.

Några exempel just nu är till exempel ny teknik. De har gått bra i fem-sex år och just nu finns det inget som tyder på att det bara kommer sluta. Samma sak med investeringar inom ESG där inflödena just nu är rekordstora. Dessutom har det visat sig att sådana fonder inte gick sämre än billigare fonder i samband med senaste kraschen.

Sammanfattar vi så finns det alltså all anledning att fundera över om de billigaste fonderna verkligen är de bästa om man kan tänka sig att utvärdera sitt sparande åtminstone någon gång per år. Är man helt ointresserad och bara har ett sparande där man aldrig planerar att allokera om är det förmodligen bättre att lägga mer tyngdpunkt på avgifter än historisk avkastning. Det är alltså bra att det finns både passiva och aktiva alternativ och det ena utesluter inte det andra, även om det är lätt att få den uppfattningen när olika helt övertygade uttalar sig generellt utan att ta hänsyn till enskilda förutsättningar.