En kontantlös värld

Sverige ligger långt fram i avskaffandet av kontanter. Jag tillhör själv dem som inte längre vet hur senaste designen ser ut på merparten av sedlarna. I början av 2010-talet betalade fyra av tio med kontanter, nu tio år senare är det färre än en av tio som betalar med kontanter som förstahandsval. Om ytterligare tio år kommer kontanter kanske utgöra endast någon procent av omsättningen eller till och med vara helt borta som betalningsmedel.

För egen del tillhör jag dem som välkomnar detta. Det finns helt enkelt få eller inga fördelar med kontanter. Kontanter är dyrt att tillverka och administrera, dessutom är hållbarheten usel. En sedel kommer förr eller senare att gå sönder. Kontanter kostar också mycket pengar att administrera, dagskassorna från en butik måste räknas, paketeras, transporteras till banken, lagras, kontrollräknas och så småningom distribueras ut till konsumenter via till exempel bankomater. Maskiner som också kräver underhåll.

Vidare är kontanter ohygieniska. Sedlar och mynt som finns i plånboken kan ha varit både här och där och hanterats av många människor. Transaktionstillfället tar lång tid att genomföra. Räkna upp rätt antal sedlar och mynt, kontrollräkning, växel i retur, stoppa tillbaka i plånboken. Istället viftar man med telefonen eller ett plastkort i någon sekund och köpet är klart. Helt kontaktfritt.

Med kontanter som enda betalningsmedel kan du dessutom bara handla för den mängd kontanter du har med dig, behöver du handla för mer måste du passera en bankomat. Ur ett logistiskt perspektiv är kontanter krångliga att bära med sig, en inte sällan otymplig plånbok skall förvaras i en ficka eller handväska som tar upp plats, särskilt opraktiskt på sommaren när man kanske har begränsat med ytterkläder på sig. 

Vidare är kontanter en säkerhetsrisk både för dig själv och för de som måste arbeta med distributionen. Titta till exempel på hur antalet värdetransport- och bankrån utvecklats sedan peaken på 90-talet. Vi är i princip nere på noll numera. Är man utomlands måste man växla in till lokala valutor, vilket kostar pengar. Om du inte gör av med allt behöver du sedan växla tillbaka till din egen valuta, vilket också kostar pengar.

Sist, men inte minst, så bidrar elektroniska betalningar till att göra det väsentligt svårare för kriminella. Många beklagar sig över den spårbarhet som ett kontantlöst samhälle innebär, men ärligt talat, hur stort är det problemet för de som följer lagen? Det mesta vi gör idag loggas ändå digitalt, bara genom att bära med sig en mobiltelefon vet telekombolaget precis var och när du rör dig på olika platser, så vilken skillnad gör det att det blir ytterligare några rader i en databas över dina aktiviteter bland miljarder andra transaktioner? För oss hederliga så är det trivialt att det går att följa våra konsumtionsmönster, bara för att det dokumenteras innebär inte att vem som helst hur som helst kan kontrollera hur någon konsumerat.

Den enda fördelen med kontanter är att de kan fungera som backup i nödsituationer, t ex vid strömavbrott eller kris. Men, det kan man lösa med en blygsam kontantbuffert undanstoppad hemma, svårare än så behöver det inte vara.

Kontantkramarna vill gärna hävda att digitala betalningar försvårar för äldre, men det stämmer inte. Om det är någon samhällsgrupp som har att tjäna på digitalisering så är det äldre.

Det som är häpnadsväckande är hur hopplöst efter övriga världen verkar ligga i utvecklingen. Sverige sticker ut oerhört i detta, som i så mycket annat när det gäller digitalisering. Om vi tar en titt på hur marknaden för kontantlösa betalningar växer globalt kan vi se att vi endast är i början av detta. Kontantlösa betalningar är högst sannolikt en megatrend som globalt sett bara är i början av sin resa (även om Sverige ligger exceptionellt långt fram relativt sett).