Barnsparande

Min personliga inställning till barnsparande är att jag hellre sparar åt barnen i mitt egen namn. Att ha ett eget sparande till barnen känns mest som extra administration och det som är betydligt viktigare än att öronmärka pengar till sina barn är att ge barnet en sund ekonomisk uppfostran.

Så här tänker jag i mitt sparande till barnen:

Spara inte till barnen - spara till dig själv

Jag har ärligt talat aldrig förstått meningen med att ha öronmärkt sparande till barnen. Till att börja med är det för barnet viktigare under uppväxten att du skapar trygghet för dig själv. Om du är ekonomiskt otrygg under barnets uppväxt kommer det garanterat ha större negativa effekter än om det inte finns en stor summa pengar tillgängligt för barnen när de blir vuxna.

Dessutom skapar särskilt sparande till barnen bara onödig administration. Betydligt enklare att konsolidera ditt sparande och inte skapa ännu en portfölj som behöver tittas till minst en gång per år eller mer.

En tredje anledning är att om du till och med sparar pengarna i deras egna namn har du ingen möjlighet att påverka vad som händer med pengarna när de blir myndiga. Att ge en oerfaren 18-åring tillgång till en stor summa pengar vid ett enskilt tillfälle kan ge helt fel effekter. Särskilt om du arton år innan utdelningen skall bedöma hur barnets mognad vid arton års ålder kommer vara - det är helt enkelt omöjligt att bedöma arton år i förtid. Genom att förfoga över pengarna själv kan du istället anpassa hur pengarna till tillgängliggöras för barnet beroende på aktuella förutsättningar när artonårsdagen faktiskt kommer.

Fjärde skälet är att om summan blir större än ett antal basbelopp, tror det ligger på några hundratusen i skrivande stund, kan det bli aktuellt med att myndigheter måste blandas in. Det vill säga genom att du sparar upp barnets tillgångar till en viss summa kan innebära att myndigheterna kan blanda sig i hur sparandet skall fortsätta förvaltas, knappast något som är positivt.

Som ett femte skäl så ser jag mina barn som en del av familjen och jag kommer självklart att använda hela min ekonomi för att hjälpa dem på ett sådant sätt som jag kommer ha möjlighet att göra när de blir arton eller äldre. Jag kommer självklart att dela med mig på ett sådant sätt som står i paritet med min totala ekonomi.

Sjätte skälet är att jag bortom tryggheten har som prio två att barnen under sin uppväxt får en bra tillvaro, det är viktigare än att maximera summan som skall lämnas över vid en viss tidpunkt.

Som ett sjunde skäl gäller även det omvända, att vara för generös för tidigt i livet innebär att man det finns en risk för att barnet inte blir en individ som vill anstränga sig och jobba hårt för att skapa sin egen lycka. Jag använder hellre pengarna i mina barns sammanhang på ett sådant sätt att man investerar i barnen som hjälper med att själva skapa värde och välstånd snarare än att göra dem beroende av mig som förälder.

Viktigare med ekonomisk uppfostran

Borton det monetära så är det alltså väsentligt mycket viktigare att försöka ge barnen en sund ekonomisk uppfostran som bidrar till att de blir bra på att skapa värde både för sig själva, sin framtida familj och för samhället i stort. Detta är mycket viktigare än en enda krona i bidrag till vuxenlivet.